Världens mest populära land

Idag tyckte Mats att jag "fick ta lite ansvar själv" och gjorde därmed något fint, även om han gjorde det i lite dryg samtalston kanske. Han lät mig själv bestämma när jag tyckte veckobrevet var godkänt för att skickas ut. Fantastiskt trevligt, men lite jobbigt ändå eftersom det var en hel paragraf för långt den här veckan. Alltså gjorde jga något som jag väldigt sällan gjort under mitt liv: Jag fuskade med marginalerna. För att vara lite mer specifik så kan jag säga att jag tog bort lite av mellanslagen ovanför texten "Veckan i Tyskland" under UD:s logga. Sen försökte jag minska avståndet mellan styckena också, men kom fram till att det gav för lite resultat för att vara lönt. Dessutom blev det fult. Så den här veckan blev det ett 90-procentigt Felicia veckobrev kan man väl säga. Det mesta Mats hade att säga var att han ville att jag skulle lägga till några stycken, däribland ett om hur många tyskar som tror att Bayern-München kommer vinna Champions League-finalen imorgon. 59 procent för den som undrar. Jag avslutade veckobrevet med ett kortare stycke om hur BBC gjort en undersökning där Tyskland blev framröstade som världens mest populära land. Eller snarare "landet med mest positiv inverkan på världen", vilket de lite lätt förvånade (och sarkastiska) tyska tidningarna anmärkte på. För hur kan man egentligen älska ett land som är så noga med ordning och har en sån förkärlek för öl och korv? Lustigt nog var det bara Grekland av de krisande europeiska länderna som ansåg att Tyskland hade en huvudsakligen negativ effekt på världen. Populärast var Tyskland i Ghana för den som undrar, vilket även det var lite lustigt.

Jag kämpade även vidare med lite annat smått och gott idag. Jag tror mig ha gjort det Catharina bad mig göra till den ekonomiska rapporten, men det är lite svårt att säga helt säkert eftersom hon var ledig idag, så jag kan inte fråga. Sen småfixade jag med lite annat och satt och bekymrade mig över livet lite allmänt under resten av dagen. Det blev ingen resttårta till fikat i alla fall, för den hade Adam ätit till frukost. Så kan det gå. Imorgon är det meningen att samtliga av de svenska praktikanterna (för en gångs skull) ska åka och se på solnedgången vid spionlägret i Teufelsberg. Tydligen har vi lyckats boka in oss på en guidad visning, vilket är lite lustigt med tanke på att vanligtvis får man inte tillträde dit. Karin var dock inte så sugen på att åka när hon såg att det var 100 procents regnrisk, hennes skor klarar tydligen inte av det. Vi får väl se hur det går, jag har ju inte direkt heller optimala skor för den sortens utflykter, men annars låter det ju kul. Speciellt när man i övrigt bara ska sitta inne hela helgen, vilket kanske inte är så galet spännande. Även om man befinner sig i världens mest populära land.