Eurovision hemma

Det blev en ensam Eurovision-final för mig ikväll. Alla var så sugna att se finalen efter att jag hade hajpat den så mycket igår att de ville gå ut och se den tillsammans. Men så blev det alltså inte. Jag skickade ett lite lätt tveksamt svar på en inbjudan, eftersom jag kände mig lite stressad över uppsatsen, att det föll mellan stolarna lite. Lite trist känns det, men nu sitter jag och peppar inför finalen själv i alla fall. Och det är ju inte fy skam det heller.

Imorse flydde jag en lägenhet som luktade friterade pommes för en förmiddag med Whitney på stan. Vi skulle egentligen haft med oss Kaela, men hon fick lite problem med hunden hon sitter hundvakt åt. Tydligen hade den ätit upp en stor fågel, och nu var hon orolig att den skulle bli sjuk. Alltså blev hon hemma istället, i sin lyxvilla hon vaktar åt en på amerikanska ambassaden. Jag och Whitney hade roligt ändå, även om vi blev påminda om att vi dyrt och heligt lovat oss att aldrig mer åka till Primark på en lördag. Fy vad mycket folk där var. Till slut fick vi nästan lite klaustrofobi, så vi sprang ut i ösregnet för att leta efter en lunchrestaurang. Det tog sin lilla tid, och vi hann bli rejält blöta och hungriga, men sen hittade vi en liten salladsbar där vi satte oss ner och stämde av lite vad som hänt på sistone. Whitney berättade att hon kommit in på Hertie School of Governance och därmed kommer stanna i Berlin två år till. Det var ju roligt att höra, och hon var verkligen fantastiskt glad. Efter lunchen gick vi i ytterligare några affärer, trots att jag inte hade tid egentligen. Jag lyckades hitta en silvrig topp jag tyckte var fin och köpte. Sen fastnade vi i en sminkaffär Whitney ville titta i lite väl länge för min smak, så då blev jag lite småstressad. När vi var klara hade klockan hunnit bli halv fyra och det var bara för mig att slänga mig hemåt. Som tur var hann jag köpa biljetter till mamma och mormor så att det är löst tills de kommer hit. Imorgon och på måndag är det ju nämligen stängt överallt, så då hade det varit lite svårare att få det gjort.

Väl hemma förundrades jag att Stefan fortfarande inte hade satt på diskmaskinen. Vi har en liten tävling om vem som kan hålla ut längst som har pågått nu sen i onsdags kanske, och jag kommer nog förlora den inom kort. Inte för att det stör mig att det inte finns någon disk, utan snarare för att nu ryms det verkligen inte mer i den. Jag har ju ätit mycket ute på sistone, dels när jag hade besök av familjen, men även igår till exempel, när jag var hos Kaela. Att Stefan däremot inte har gett upp tidigare förundrar mig, för han har ju ätit hemma hela veckan. Och det finns inga tallrikar. Och inga bestick. Lite fascinerande är det. Sen blir det lite mer fix med uppsatsen, en kopp te och att fixa naglarna som gäller för mig tror jag. Återstår att se om jag får gjort allt bara, både teet och att måla naglarna har jag ju tänkt göra i flera dagar nu. Imorgon kommer mamma och mormor, och eftersom jag är ledig kommer jag ta mig tiden att åka till flygplatsen och hämta dem. Nu blir det Eurovision, och jag kommer nog hålla tummarna för Sverige även om jag tycker låten är ganska dålig. Danmark vinner säkert.