Slit

Vilken lång dag jag har haft idag. Dels har jag ju jobbar över två timmar, men jag har nog nästan inte ens suttit ner idag. Detta har ju såklart gjort smärre under för mitt resultat i stegräkningstävlingen (20 000 steg!), men jag känner mig så sliten, så sliten. Jag inledde dagen med att läsa en morgontidning i rask takt. Sen fick det bli kaffekokning till lektorerna med Adam. Vi dukade jättefint i konferensrummet på entréplan och lyckades till och med skrapa fram lite After Eight till dem. När det väl var klart var det dags för mig att guida skolklassen, vilket var något helt annat än vad jag är van vid. Inte så mycket detaljer, utan mer övergripande berättande och väldigt, väldigt många frågor. "Varför har ni inte fiskar i era dammar?" var ett exempel på en fråga jag fick, som jag helt ärligt inte kunde svara på. "Får man bada i bassängen?" var en fråga som jag däremot helt tvärsäkert kunde svara nej på. När jag väl hade fått in dem på ambassaden och lämpat av dem hos Mats i vår lounge på plan tre (till mångas stora förskräckelse, det är det rummet där det serveras fina luncher) var det bara att ägna lite uppmärksamhet åt det förvirrade lektorerna. Vi har en jättefin lite dold dörr in till vårt konferensrum som kan vara lite lurig att öppna, så när lektorerna behövde gå på toaletten fann de sig helt plötsligt vara inlåsta på svenska ambassaden. Så kan det gå. Alltså var den syn jag fick se när jag kom in med barnen på ambassaden tre kvinnor som står och försöker trycka upp dörren med händerna. Det är alltså inte så man öppnar den, utan det finns en liten dold knapp i golvet. Jag fick springa fram och ropa "Nej, nej, det är inte så man öppnar dörren" varpå de nog blev lite förskräckta. Jag själv oroade mig mest för att de skulle ha sönder den när de tryckte upp den med våld. Det hela löste sig i alla fall, jag gick ner och förklarade att man kunde ta en annan väg ut och gav dem lösenordet till vårt trådlösa internet. Sen var de ganska nöjda.

Adam och jag var sen fräcka nog att knycka lite av lektorernas lunchbuffe. Vi tänkte att så hårt som vi jobbat kunde vi kanske få det, och gratis är ju alltid gott. Fast fullt så fräcka var vi ändå inte, för vi frågade först om det var okej och ställde oss sist i kön. Så väluppfostrade är vi. Alice gick upp och betalade för sin lunch och åt lunch med Magnus istället. Hon och Adam var osams idag av någon oklar anledning. Det hade förmodligen något att göra med att Adam inte ville följa med till Köpenhamn, även om jag har svårt att se hur det kunde vara så illa. Adam upplevde sig inte ha råd, och då får han väl bli hemma tyckte jag, men det tyckte nog inte Alice. Sen efter lunchen fick jag stressa vidare med veckobrevet, jag hann inte klart då heller innan det var dags att hjälpa lektorerna ut till Felleshuset igen. De hade nog börjat bli riktigt irriterade på mig vid det här laget eftersom jag kom och avbröt deras mest intressanta konversationer hela tiden med några väl valda ord. Oftast "OKEJ ALLIHOPA, DÅ GÅR VI UT TILL FELLESHUSET NU. ALLA SKA MED. KOM NU" vilket de såklart aldrig gjorde. Och jag som hade så mycket att göra. Till slut stod jag nästan och slet mitt hår, så långsamma var de. Väl klar med lektorerna fick jag äntligen iväg veckobrevet innan det var dags att möta upp kvällens DJ Tytti och hjälpa henne komma till rätta. Sen fortsatte kvällen med gäster, gästlistor, kufiska scenframträdanden och annat smått och gott. Jag som vid det här laget hade ont i fötterna, ont i benen och kände mig som om jag hade åldrats i förtid stod mest och fantiserade om min kväll och hur jag äntligen skulle få sitta ner. Jag stannade till ungefär sju och hjälpte Carina plocka undan allt och duka fram kaffe till byggjobbarna som ska montera ner utställningen imorgon. Adam flängde förbi som hastigast för att meddela att han nu, trots allt, hade bestämt sig för att åka till Köpenhamn ändå. Han sa att det var för att Alice aldrig trodde han skulle åka, så nu åkte han för att bevisa att hon hade fel. Glad i hågen. Han höll nästan på att åka i kläderna han hade på sig och utan pass, men lät sig till slut övertalas att åka hem och packa lite och hämta passet. Och det var nog bäst. Nu ska jag se på ett till avsnitt och sen sova tidigt och länge. Återstår att se vad helgen bär med sig eftersom Whitney är sjuk. Undrar vad jag ska hitta på själv.