Hur man blir av med en hel kväll

Min uppsats har verkligen en fantastisk förmåga att bara äta tid. Jag kom hem i hyfsad tid, värmde bara mat (så det tog inte så lång tid), men trots denna tidseffektivitet satt jag med uppsatsen till klockan var tio. Helt sinnessjukt. Inte undra på att jag tycker det är så drygt att läsa igenom den i sin helhet. Så nu är klockan väldigt mycket mer än vad jag känner mig bekväm med. Jag som skulle lägga mig tidigt och få läsa lite. En tidstjuv är vad uppsatsen är. Men men. Jag unnade mig koppen med varm choklad som jag lovat mig själv att jag skulle få när jag var klar trots att jag inte riktigt blev klar. Livet hade varit lite väl hemskt annars. Stefan kom hem idag, med Andrea i släptåg. Hon har ingen nyckel till porten, så hon måste alltid ringa på när hon ska komma in. Idag kom hon precis när jag stod och kokte min mjölk (22.10), men jag släppte inte in henne. Dels för att det ringer på folk med jämna mellanrum som bara vill komma in (vilket även vissa släktingar gjort), men även för att hon inte är min flickvän och jag tycker inte ens om henne. Så visst gissade jag att det var Andrea, men så snäll var jag inte att jag lämnade min mjölk vind för våg för att släppa in henne. Man blir väl lite kinkig av att sitta med uppsatsen för länge också. Hon fick i alla fall ringa på en bra stund innan Stefan släppte in henne. Oklart om det var för att han sov, inte hörde eller tyckte att jag borde göra det. Så var ordningen återställd igen med andra ord och min spänning i tillvaron återvänd.

På jobbet idag var det business as usual. Det bästa var när Karin (inte praktikant-Karin) sa att hon tänkte köpa blommor eller choklad åt oss som tack för hjälpen med lektorerna. fast hon hade inte bestämt sig för vilket än, det berodde på vilket humör hon var på när hon skulle handla sa hon. Så nu sitter jag och väntar med spänning. Det var verkligen en trevlig överraskning, för jag trodde inte att vi skulle få något alls. Utöver ett enkelt tack på sin höjd. Sen var ju kulturutskottet på besök idag, men de såg jag inte så mycket av. Adam hade sett fram emot att få guida dem, men han verkade ha blivit något besviken. Lite oklart vad det var som inte levde upp till hans förväntningar, men han tyckte inte om dem. Så mycket förstod jag. Jag har även lyckats be om ledigt på måndag och att få sluta tidigare på fredag, så nu är det inget som hindrar mig från att göra det mesta av min tid med släkten. Det ska bli riktigt skönt att vara ledig lite. Eller åtminstone om Ellen inte sågar min uppsats totalt under vårt samtal på onsdag, då lär det kanske vara svårt att roa sig. Nu ska jag sova, avsevärt mycket senare än vad jag ursprungligen hade tänkt mig. Som vanligt. Bilder kommer i efterhand, så som blivit min nya tradition när jag bloggar hastigt och sent. Edit: Dagens bild föreställer min numera gröna hemväg. God natt alla!