Jag och min uppsats

Efter tre trevliga dagar med mamma och mormor var jag återigen själv. Det känns lite trist att sitta hemma med uppsatsen och se alla som skriver hur de låser in sig nu under sista tiden och märka den påtagliga stressen på Facebook, men samtidigt känna sig lite maktlös över sin egen uppsats. Jag har ingen aning om vart jag är på väg för tillfället, utan har väl snarare efter några timmars ineffektivt läsande och skrivande börjat inse att det jag borde göra idag är att skicka ett mail till min handledare. Ett mail där jag förtydligar att jag inte kommer lämna in uppsatsen innan sommaren, och inte kommer gå på opponeringen den 4-5 juni. Detta har jag ju nämnt förr och fått okejat, men det känns ändå trist. Min ursprungliga plan var ju ändå att vara klar innan sommaren, innan maj till och med, men det har ju inte riktigt funkat som planerat. Så nu blir det inom en snar framtid att jobba vidare med den över sommaren som gäller, utan handledning. Lite oklart hur Ellen, min handledare, kommer ta det - vi har ju trots allt båda jobbat mot målet att jag ska vara klar innan sommaren och bara spara opponeringen till hösten. Men such is life. Man pluggar, och pluggar och pluggar och ändå har man alltid skräp man inte blir av med känns det som. Så jag är lite bitter och småless.

Annars har jag haft en trevlig dag med mamma och mormor, även om planerna ändrades några gånger under dagens lopp. Den här morgonen var det jag som kom i relativt god tid, men fick vänta. Mamma hade inte hoppat in i duschen än, och mormor hade inte druckit sitt morgonkaffe. Alltså kom vi inte iväg 08.30 som avtalat idag heller, utan istället blev klockan 09.10 eller så innan vi kom iväg. Vi åt frukost på ett litet konditori som var helt okej, och sen shoppade vi loss inne på Edeka, mataffären där jag bor. De visade sig ha lite av de mest intressanta saker. Väl klara med detta var klockan elva, och det var ganska uppenbart att vi inte skulle hinna till Gudrun Sjödén klockan tio när de öppnade. Jag föreslog att vi skulle ta ambassaden och lunch innan shoppingen, men det ville inte mamma och mormor, så vi åkte mot stan och affärerna istället. Mormor provade och provade och hittade slutligen två fina kläder som hon köpte. Jag noterade att Sonjas fina jacka nu var helt slutsåld, så den verkar ha varit populär. Vi kom alltså till ambassaden efter att de börjat släppa in externa gäster i matsalen, något som jag alltid skytt som pesten. Det visade sig dock vara helt okej, så vi överlevde även detta. Maten var enligt Alice ingen höjdare, men jag tyckte nog den var helt okej. Pasta med svampsås och kastanjer, jag tycker de har haft sämre. Inte heller mormor stod still och lyssnade när jag pratade under guidningen (som somliga andra), så vi tog också allt i lite fel ordning. Inne på ambassaden tog vi ett varv och hälsade på alla till skillnad från under mitt förra familjebesök, för nu var ju alla där. Vi hann till och med knycka med oss lite frukt ur fruktskålen på vägen ut. Tiden började sen rinna iväg i rasande takt, så det var nätt och jämnt att vi hann köpa mammas hudkräm, och vi hann inte fika, innan det var dags att ta tåget ut till flygplatsen. Vi hade ändå riktig tur med förbindelserna, för precis efter att vi kommit fram med tunnelbanan till Zoo där mamma och mormor skulle byta så slutade den fungera. Mamma och mormor kom alltså iväg i god tid, men själv fastnade jag på Zoo och hann fundera både en och två gånger på hur länge man väntar på en tunnelbana innan man ger upp. Jag fick aldrig riktigt reda på svaret på den frågan, för jag väntade 20-25 minuter och sen kom den. Så längre än så med andra ord. Väl hemma satte jag mig som sagt med uppsatsen och hade en stirrtävling med den. Nu är det dags att gå och lägga sig snart, med förhoppningen att jag och uppsatsen tycker bättre om varandra då.