Nu sitter jag här, en onsdagskväll hemma i Sverige igen, och finner att jag har lite svårt att motivera mig själv till att göra något, vad som helst. Jag har skrivit min tenta som jag hade kvar sen förra terminen idag och borde egentligen inte mellanlanda i någon sorts halvflum, för jag borde verkligen fortsätta med min uppsats. Eller åtminstone de första fem sidorna av den som jag ska lämna in om två dagar. Fast ibland blir det kanske inte riktigt som man tänkt sig, för nu sitter jag istället här och funderar över varför det ska vara så himla svårt att öppna boken om Value at risk och varför mamma inte svarar i telefon. Den senare frågan tror jag att jag har fått svar på genom att läsa mammas blogg, och hon kommer förhoppningsvis känna sig väldigt populär när hon ser att jag ringt henne fem gånger under en och samma kväll. Eller så blir hon irriterad, det är lite hugget som stucket.
I övrigt känns livet lite som om det kastar bollar med skruv på, som man skulle säga på engelska (mer eller mindre.) En del fångar man, och det är ju kul, och andra missar man, och det är ju lite mindre kul. Själv försöker jag komma på vad jag gör för tillfället egentligen, och inte minst vad jag ska göra i sommar och efter sommaren. Sommarjobbsletandet har inte gett något resultat än direkt, och att läsa i Göteborg till hösten igen känns både roligt och jobbigt på samma gång. Kanske blir det så att jag lämnar alla mina vänner och flyttar hem igen. Tills svaren på alla dessa frågor bara faller mig in så lär jag nog sitta kvar här i mörkret (varför känns mitt rum alltid mörkt?) och fundera på vad jag ska göra i påsk nu när jag inte kan sy som jag hade velat, och som sagt: Varför ska det vara så svårt att öppna min bok till uppsatsen? Mer om detta följer kanske en annan dag, kanske redan imorgon om vi har tur. Jag hoppas i alla fall att jag har lyckats öppna boken tills dess, annars ligger jag risigt till.
