Middag och myggbett på svenska residenset i Berlin

Så hade den stora dagen äntligen kommit: Middag på det beryktade residenset. Efter mycket vånda igårkväll valde jag slutligen min mörkblå klänning efter att ha frågat farmor om råd. Det var den mest propra och snyggaste av mina diverse alternativ. Arbetsdagen förlöpte ganska normalt i övrigt. Jag blev klar med min rapport äntligen, och fick relativt god respons på den av Staffan som läste igenom den. Med detta hoppas jag att jag nu kan lämna den bakom mig, och för att understryka detta har jag bockat av den från min att-göra-lista. Out of sight, out of mind. Dagen fortsatte sedan med min sista guidade tur av en grupp amerikanska arkitektstudenter. Inte på länge har jag tyckt att min engelska var så dålig, men deras entusiasm kompenserade lite för mina språkproblem. Det är inte helt lätt att kunna massa ord för naturmaterial och dylikt på mer språk än svenska, det ingår ju inte direkt i mitt vardagsvokabulär. Deras väldigt trevliga lärare sa att han tyckte den svenska ambassaden var den finaste av de alla, och har försökte ta med sin klass dit varje år, men ibland fanns det inte möjlighet att ta emot dem och ibland hamnade de på någon av de andra ambassaderna. Jag gav honom direktadressen till den svenska ambassaden, så förhoppningsvis har han mer tur med att få den svenska ambassaden i framtiden. Det är ju enklare än om han mailar Felleshuset. En av studenterna tyckte att ambassaden var så fin att han utbrast i ett spontant "Vad behöver man göra för att få lov att jobba här?" precis när ambassadören kom in från sin joggingrunda. Jag sa att det var bara att fråga ambassadören, så han frågade Staffan (som annars tycker det är lite jobbigt att prata med folk när han precis varit ute och joggat). Staffan konstaterade dock att om man inte kunde tyska och ingen svenska, då skulle det bli svårt.

Sen blev det som planerat sparrisrisotto till lunch. Det var äckligt, och med det är kanske sparrissäsongen avsluta för min del den här gången. Imorgon får det förhoppningsvis bli något godare. Under lunchen fick jag även veta att det skulle serveras midsommarbuffé på kvällen, vilket naturligtvis gjorde mig lite skeptisk. Mycket sill? frågade jag och fick bekräftat att jo, det skulle det ju vara. Usch. Som tur var så visade det sig vara lite annat än sill och potatis bara, så jag åt potatis och kyckling istället. Inte helt fel alltså. Jag hamnade vid Karin, hennes nya pojkvän Ryan och en del från administrativa och konsulära avdelningen som jag inte brukar prata med. Det var trevligt. Sen gick kvällen lite utför under en intensiv kvart. Vi blev fint avtackade av ambassadören, vilket var trevligt. Sen fick jag ett myggbett och en dålig avtackningspresent, vilket var mindre trevligt. Jag som hade önskat mig någon form av minne för livet fick istället ett usb-minne och en musmatta och blev grymt besviken. En ok om UD:s historia, en vas eller något annat lite mer bestående hade jag uppskattat, men jag har ett usb-minne och vill inte ha en musmatta. Ett minne för livet kan man väl kanske inte kalla det heller, och en dålig lön för fyra månaders arbete tyckte jag nog att det var. Och då menar jag inte rent monetärt, utan snarare att det inte visar på någon särskild uppskattning direkt. Jag hade hellre tagit emot ett fint diplom i så fall, det hade jag hellre ägt. Men men. Mamma tycker jag är negativ, och jag är trött och kall, så här kommer en kort (men ändå inkluderad) summering av det trevliga som hänt idag: Vi hade avskedsfika med Karin (från konsulära) och hon bjöd oss på kaka. Det var lite mysigt att sitta och småprata tyckte jag åtminstone. Sen satt vi och umgicks lite innan vi åkte iväg till residenset, alla praktikanterna, det var kul. Jag, Magnus och Annika fick skjuts till festen med Carola. Hon körde en liten omväg för att jag skulle få se det amerikanska konsulatet, det var snällt. Sen kom vi fram till residenset som jag inte tyckte var särskilt vackert, men jag tog ingen bild tyvärr. Det fanns inte bara sill att äta, utan även kyckling, så jag svalt inte ihjäl. Och till efterrätt var det jordgubbar. En del positivt också med andra ord, men jag har svårt att släppa musmattan. Tråkigt blogginlägg, men icke desto mindre ett blogginlägg. God natt alla.