Rummelsburg

Dagens turistande inleddes med marknad. Pappa hade spetsat in sig på den när han hörde att där fanns mycket skivor. Även farmor hade nog gärna åkt, men det hade nog blivit ett svårt projekt med tanke på hur lite bänkar det finns i Mauerpark. Vi träffades som vanligt på hotellet, fast lite tidigare eftersom vi behövde komma iväg i god tid. Det visade sig inte riktigt hjälpa dock, vi kom iväg lite sent ändå. Pappa glömde dessutom lämna av farmors busskort, så Hasse fick springa och möta oss och vi fick vända. Väl framme vid Mauerpark visade sig den möta pappas förväntningar ganska bra. Massor av prylar som vanligt. Jag tror att när vi var klara hade vi hunnit gå kanske en fjärdedel av marknaden (där var ännu fler som stod än sist jag var där) och pappa hade köpt 12 LP-skivor och en CD-skiva. Sen flängde vi vidare till Berlins andra populära söndagsnöje: loppisen vid Boxhagener Platz. Den valde vi att inkludera med tanke på att den befann sig på ett torg (och inte i en stor park) och därmed hade fler bänkar och var lite mer farmor-vänlig. Det var första gången jag var där, men den var nog enligt mig lite sämre än Mauerpark. Mindre att se på och mindre omväxling. Sen finns det ju bra mycket mer än loppis i Mauerpark, där finns ju massvis av mat också. Och karaoke ibland dessutom. Fast visst var det roligt att testa Boxhagener Platz med. Den enda som köpte något var farmor, två små presenter till Sid blev det. Sen försökte vi hitta ett lämpligt ställe att äta lunch på, men det visade sig vara lättare sagt än gjort. Alla matställena runt torget serverade fortfarande brunch när vi var klara vid ettiden, så det fick bli brunchbuffé för vår del. Trots en viss initial skepsis.

Färdiglunchade och klara fick vi nästan slänga oss iväg mot riksdagen för att hinna i tid till vårt besök. Det var på håret att vi hann, vi kom nämligen fem minuter för sent. Lyckligtvis släppte de in oss utan problem ändå och vi lyckades till och med hitta en ingång som innebar att farmor slapp gå i några trappor. Utsikten från riksdagen var väldigt fin. Vi gick omkring med våra audioguider vi fick en lång stund för att försöka komma underfund med hur de fungerade utan framgång. Vi hade nästan börjat undra över om de var trasiga när vi väl kom in i kupolen på riksdagen och började gå upp i den. Då började de fungera och verkade vara känsliga för var man befann sig i kupolen, så den pratade om exakt det man såg framför sig. Det var roligt. Sen fikade vi lite i caféet uppe på toppen och samlade krafter innan vi skulle lämna av farmor på hotellet för hennes eftermiddagstupplur. Vi andra fortsatte att göra det mesta av vår vistelse genom att sedan åka ut till något som hör till pappas favoriter i Berlin: Det sovjetiska minnesmärket i Berlin. Minnesmärket befinner sig i Treptower Park vid en massgrav för 7000 ryssar som föll under slutstriden av andra världskriget och bestod bland annat av flera olika statyer. Det var ganska intressant att se, även om vi hade delade meningar sinsemellan om det var häftigt eller för mycket. Det mest centrala var en jättestor staty av en rysk soldat som höll i ett litet barn och krossade ett hakkors med sitt svärd. Ett inte så subtilt monument kan man kanske sammanfatta det som. På vägen hem lyckades vi sedan fastna i Rummelsburg till allas stora frustration. Först kom vi dit en gång och försökte byta tåg för att komma tillbaka, men då hamnade vi ännu längre in i Rummelsburg, så det var bara att byta tåg igen. Jobbigt och kallt var det. För pappas del verkar detta ha bidragit med material till ett skämt som man kan dra många gånger om. Han undrade om även jag, mamma och mormor skulle till Rummelsburg nästa helg. Jag sa att det betvivlar jag. Väl framme vid hotellet en halv evighet senare fortsatte sökandet efter knödel. Det gick inget vidare bra idag heller, vi hittade knödel efter en rekommendation från hotellet, men det var väl i ärlighetens namn ingen som tyckte den var god. Hasse och jag valde kött med sparris istället, vilket var godare än knödeln. Efter vi hade ätit glömde jag (som vanligt) att smsa farmor och pappa att jag kommit hem ordentligt, men som tur är lever jag ändå. Imorgon blir det kanske lite skoshopping till farmor, Stasi-museet och en båttur som gäller. Sen är snart besöket över. Det kommer kännas lite konstigt när de alla åker hem och jag återgår till mitt "vanliga" liv och jobb, som inte riktigt är lika mycket semester som den här veckan varit. Jag får helt enkelt försöka hålla ut tills nästa helg när mamma och mormor kommer.