Lite glädje, lite vemod

Det här känns som en underlig vecka. Konstig på många olika sätt liksom. Både Adam och Karin har varit borta, vilket känts ovant. Det hela har väl lite gett försmak på hur det kommer vara när vi gradvis börjar försvinna, då kommer det ju bara vara jag och Karin kvar på slutet så det blir väl lite samma sak. Hälften kvar, hälften borta. Sen har vi börjat få frågor som "När var det nu ni slutade igen?" "-Den sjunde juni" "Så snart?", vilket också påminner om hur kort tid vi egentligen har kvar här. Idag blev jag dessutom tillfrågad på vårt avdelningsmöte om det skulle passa mig om vi hade en avskedsmiddag för mig den femte juni, vilket jag sa att det gjorde. Det kommer nog också att kännas lite konstigt och lite sorgligt, att sitta som ensam praktikant med hela min avdelning och säga hejdå. Fast det lär ju vara på en fin restaurang åtminstone, och jag får väl börja träna på vad jag ska svara på frågan "Vad har du för planer till hösten?" så det låter bra redan nu. Frågan vi alla fasar för. Utom Adam, för han ska sommarjobba i Norge över sommaren och tjäna multum, för att sen åka till Grekland och spendera sina besparingar där. Som en modern Robin Hood. Han har så lustiga idéer.

I övrigt har jag hunnit med att läsa samtliga kvarvarande tidningar från helgen, igår och dagens tidningar, småfixa med lite diverse saker under lunchen (Alice och jag åt rekordsnabbt idag), börja skriva på veckobrevet, gå på både personalmöte och avdelningsmöte samt fortsätta mitt sökande efter finansiella nyckeltal. Den tyska inflationen gäckar mig fortfarande, så jag får fortsätta med det på torsdag. Självklart har jag fortfarande en lång lista med saker kvar att göra som bland annat inkluderar klimatrapporten, finnissagen av Innovative Sweden på fredag, lektorskonferensen och en guidning av en skolklass, så jag kan nog hålla mig sysselsatt veckan ut utan större svårigheter. Personalmöten kan vara lite lätt sega ibland, det var nog mer än en person (att döma av allas ansiktsuttryck) som dog lite när Marika började recitera Stagnelius förra mötet. Inte jag alltså, jag tyckte faktiskt nästan att det var mötets höjdpunkt, så roligt var det att studera allas miner. Idag var det mest intressanta när Magnus demonstrerade ambassadens nya roll-up (som skulle vara mycket mindre "åbäkig" än den förra, så nu hade man ingen ursäkt att inte använda den) samt när det tillkännagav vem som skulle få Helenas jobb när hon slutar i början av juli. det visar sig att det gick till Regine som är den svenska receptionisten i vårt gemensamma hus, vilket gjorde mig glad. Jag känner inte Regine särskilt väl, men har alltid tyckt att hon är trevlig. Trots detta hade jag lite svårt att förstå exakt hur jag kunde finna det så glädjande att hon fick tjänsten, men jag antar att det var för att hon är trevlig, jag tycker att hon var ett bra val och jag tyckte hon verkade så glad själv också.

Jag var tvungen att berätta det för Alice över lunchen, hur roligt jag tyckte det var, men Alice blev nästan lite förnärmad. Det visar sig att Marita, vår receptionist på ambassaden, också hade sökt, och det var ju trist att inte hon fick tjänsten. Det tycker ju jag med såklart, Marita är också jättesnäll. Alice sa att man helt enkelt får passa sig för vad man säger, och det kan väl jag hålla med om, det vet jag mycket väl. Fast samtidigt måste jag väl säga att jag tycker det är något långsökt att man inte ska kunna glädja sig åt andra, det är inget jag trodde jag skulle behöva passa mig för, så det såg jag inte komma. Sen var det lite svårt att välja om man skulle vara glad för Regines skull, eller ledsen för Maritas. Men men. Nu funderar jag på att se en film i sängen och sova tidigt, sen blir det plugg imorgon som gäller. Dagens bild är på veckans lite smått underliga bukett tulpaner.