Mysig dag

Nu är jag ensam på mitt kontor igen, det kommer nog bli lite tomt imorgon nu när Jan åkt. Han blev klar med allt han skulle i alla fall och hann till och med turista lite. Fast han tyckte inte att Stasi-museet var lika bra som jag gör, så det återstår väl lite att se vad resten av släkten tycker när vi åker dit. jag står dock fast vid att en guide gör väldigt stor skillnad. I övrigt var det en ganska lugn och skön dag på jobbet, kanske lite för lugn eftersom jag nästan satt och somnade. Mats var sjuk idag, så jag fick inte tillbaka någon text med kritik. Istället kunde jag läsa morgontidningarna som vanligt (även om jag hade lite svårt att hitta dem till en början, de hade fått fötter) och sen vandra över till Felleshuset med Daniel för en guidning av en grupp pensionärer. De var så mysiga så, och Daniels föredrag var verkligen intressant. Han svarade verkligen på folks frågor också, och jag fick svara på lite frågor jag med, så jag fick känna mig lite smart. Efter föredraget sen så fortsatte jag med att guida gruppen runt på ambassadkomplexet. Det blev lite olyckligt så att de hade stora väskor med sig, så en av dem fick stanna utanför med väskorna, vilket var lite synd. Annars var de väldigt nöjda, ledaren sa att hon hade följt med på tidigare visningar och ingen hade gått in på detaljer på samma sätt som jag hade. De gav mig alltså högsta betyg sa de, vilket var en ganska bra början på dagen.

Dagens lunch blev lasagne eftersom det var fisksoppa och vegetarisk bratwurst som var alternativen. Inga höjdare med andra ord. Efter lunch fortsatte jag småpyssla med lite diverse och tog en sista eftermiddagsfika med Jan innan han åkte. Det hela kändes som en helt klart godkänd tisdag, om det inte varit för att jag kände mig så fruktansvärt trött. Jag lovade dyrt och heligt att idag skulle jag minsann gå och lägga mig i vettig tid, men nu är klockan redan 22.24, så det återstår väl att se om jag lyckas hålla det löftet den här gången. Väl hemma efter min långa, men ändå ganska behagliga, arbetsdag var det uppsatsskrivning som gällde. Jag fick ett mail från min handledare med svar på mina frågor som avslutades med "jag ser fram emot att se ett utkast snart", vilket blev ett ganska brutalt uppvaknande från min uppsatskoma som jag lidit av under helgen som gick. Alltså var det inte annat att be för än att syna det jag skrivit än så länge ordentligt i sömmarna (det blev 500 ord färre och förhoppningsvis lite bättre) och sen börja lägga till ny text (det blev ungefär 500 ord till, så jag gick plusminusnoll.) Imorgon blir det ännu en visning av ambassaden för lite högt uppsatta människor inom industrivärlden och ännu mer uppsatsarbete som gäller. Återstår att se om Mats är tillbaka då. Nej, nu ropar sängen på mig. God natt alla! Dagens bild är på veckans tulpaner.