På sistone har jag märkt att min väderapp på telefonen har haft mer fel än rätt, fast oftast på rätt håll i alla fall. Det vill säga att den förutspår dåligt väder, men sen blir det i själva verket vackert väder istället. Då blir man ju åtminstone positivt överraskad, även om det självklart inte är så roligt att släpa runt på ett paraply i onödan. Idag skulle det enligt min telefon vara mulet, men istället var det strålande solsken och jag fick tillfälle att använda mina nya solglasögon. Jag, Whitney och Felix möttes upp halv elva för att gemensamt bege oss från Bernauer Strasse mot Mauerpark. Väl där gick vi och strosade runt ganska planlöst bland alla diverse stånden. Felix var nog i ärlighetens namn inte särskilt road. Whitney hittade en sjal och en jacka och jag fyndade ett par shorts för två euro (som var på gränsen till för små tyvärr). Annars hade jag nästan behövt en jacka har jag börjat inse, den jag har börjar bli lite sliten. Vi blev inte väldigt långvariga på marknaden eftersom Whitney skulle börja jobba halv två, och var tvungen att börja bege sig hemåt redan halv ett för att hinna i tid. Trots det hann vi med en kaka i solen. Jag valde cheesecake som i ärlighetens namn smakade ganska skumt, så det gör jag nog inte om i första taget.
Väl hemma kring ett ungefär hade Stefan och Andrea fortfarande inte gått upp, nattugglor som de är. De lyckades härligt nog ockupera badrummet i en timme när de väl vaknade, vilket sammanföll perfekt med att jag var jättekissig. Så vi samexisterar i harmoni som vanligt, om det är någon som undrar. Igår när jag lagade kvällsmat kom Andrea inspringande genom ytterdörren flåsandes som om hon höll på att få en hjärtattack. Jag blev lite lätt ställd, så jag hälsade knappt utan stod snarare mest och stirrade på henne när hon snappade åt sig en skål med vatten och sprang ut igen. För tillfället är Andrea en av (sorgligt nog) flera personer jag har lite svårt för, så jag stod och begrundade detta lite för mig själv samtidigt som jag tyckte mig märka att jag hade blivit blöt om fötterna. Eftersom jag inte för allt i världen kunde förstå vad det vattnet kunde komma från så tyckte jag att jag måste inbilla mig. En stund senare upptäckte jag att Andrea hade spillt en stor pöl med vatten på hallgolvet, så det måste varit den jag hade trampat i. Lite irriterad blev jag kan man nog säga. Sen tillbringade jag en ganska ansenlig mängd tid med att fundera över vad de kunde behöva en liten skål (som bara kan ha varit halvfull när hon kom ner) med vatten till. Vi har ingen park i närheten och det satt inte och hade picknick på vår asfalterade gård heller. Sen kom jag på att de nog hade fixat med Stefans cykel, vad man nu skulle behöva vatten till då. Detta fick jag senare bekräftat när jag slängde min tomma mjölkkartong och såg en låda för cykeltillbehör. Oj, jag måste verkligen ha för mycket tid och/eller för lite att göra.
Tillbaka till nutid istället. När jag kom hem beslutade jag mig för att ta tag i något av det jobbigare, men ändå mer lätthanterliga, med min uppsats: Matten/statistiken. Det hela gick förhållandevis bra, även om jag insett att det finns en del brister i den statistiken jag hittat. Jag får nog ta mig i kragen och maila min handledare om det inom en snar framtid för att se om det är något jag aktivt behöver bekymra mig över eller inte. Nu börjar klockan bli mycket och jag ska läsa någon artikel, se på ett avsnitt till och sen sova tänkte jag. Imorgon blir det kanske picknick med några andra praktikanter (inte de svenska, de hade inget intresse alls av att gå). Jag har ingen aning om vad jag ska ha med mig för matsäck, så jag tror nog att jag köper något varmt att dricka på Starbucks som ligger i närheten och beger mig hem relativt tidigt. Fast en stund kan jag ju stanna tänkte jag. Återstår att se hur kul det blir.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar