Jag hade mycket, mycket att göra idag. Fast det gjorde inte så mycket, för jag fick nästan mycket, mycket gjort också. Nästan. Jag inledde dagen med att intensivjobba på min text om kvotering av kvinnor i tyska bolagsstyrelser (som jag egentligen ville avsluta i fredags). Sen skickade jag iväg den till Mats i hopp om att han inte saknat den innan jag övergick till att hetsläsa morgontidningarna. Efter det insåg jag att Mats tydligen var i München (jag började undra när han inte hade kommit och klockan var halv tio), så jag hade kunnat fundera över min text länge och väl innan han börjat sakna den. Så kan det vara. Klockan tio hade jag och Adam en inbokad guidning av pensionerade SVT-anställda som Adam nästan glömde. Och med nästan menar jag att han glömde den, tog sovmorgon efter att ha jobbat hela lördagen och sen klarade sig på håret. Känns lite som om Adam gör alla mina misstag, men har lite mer tur bara? Efter min guidade tur var klockan ungefär 10.45 och jag kände verkligen att jag jobbade snabbare än blixten. Jag fortsatte min effektiva dag med att skriva klart min rapport om bistånd, skicka iväg även den till (frånvarande) Mats, småfixa lite med mina anteckningar om vårt event, ha världens onödigaste möte om framtida guidningar bara för att Adam nästan glömde sin och småfixa med lite annat diverse. Låter som om jag hann med en skaplig mängd saker?
Efter jobbet mötte jag upp med Kia och Anniina från finska ambassaden för att gemensamt bege oss mot picknicken. Ingen av oss hade köpt någon mat, utan hoppades på att det skulle finnas ett bageri i närheten av Brandenburger Tor. Det gjorde det, men Kia som kom dit först (hon cyklade, vi tog bussen) konstaterade att där var lite väl dyrt, så det blev munkar för oss istället. Kanske inte världens nyttigaste kvällsmat/picknickmat, men det löste sig ganska bra eftersom alla andra hade med sig mat de bjöd alla på och därmed förutsatte de att våra munkar var köpta till alla (vilket de inte var egentligen). Så vi åt inte fullt så många munkar, men förhållandevis mycket annat istället (som andra hade med sig). Jag lyckades olyckligtvis hamna mellan den australiensiska praktikanten och hennes kompis. Det blev ganska tröttsamt eftersom den australiensiska praktikanten har ganska gäll röst och pratade länge och högt om saker jag inte alls fann intressanta. Man skulle kanske kunna säga att hon dominerade all konversation ganska bra, så jag blev ganska trött på henne ganska snabbt. Sen upptäckte jag även att tjejen som lagt upp en undersökning till sin masteruppsats i vår Facebook-grupp var där. Då fick jag lite dåligt samvete, för hon hade verkligen bakat goda hallonmuffins och var trevlig och lite blyg och jag svarade fruktansvärt drygt på hennes undersökning. Jag började svara på den med världens bästa föresatser, jag tänkte att jag skulle vara snäll, för jag vet hur svårt det är att få tillräckligt många människor att svara på undersökningar, och hon ville ha människor från hela världen. Så jag tänkte att jag från Sverige (ett land med förhållandevis få invånare) kunde ställa upp. Fast sen visade det sig att undersökningen var idiotiskt konstruerad, vilket jag anmärkte på i kommentatorsfältet, så den kunde knappast påstås ha någon form av statistisk signifikans. Men jag kunde ju kanske ha sagt det på ett trevligare sätt än vad jag gjorde. Jaja. Nej, nu är klockan mycket och jag är trött, så nu ska jag snart sova. Imorgon blir det nog en helt vanlig dags jobb, med extra hårt uppsatsskrivande efteråt eftersom jag idag knappt fick något alls gjort. Så kan det vara. Dagens bild är på jordgubbarna som följde med veckans fruktkorg på jobbet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar