Ute och hälsat på världen

Det är ju inte så att jag aldrig går ut och träffar andra människor, men det händer väl förhållandevis sällan. Så kan man nog säga utan att överdriva. Fast den här veckan har jag hittat på saker på både måndagen och torsdagen, och jag har rent av planer för helgen också. Jag börjar känna mig riktigt social. Det gäller bara att hålla koll på att man inte seglar iväg helt från det som är viktigt. Uppsatsen alltså, för det måste ju vara det som är meningen med livet med tanke på hur mycket av min tid och energi den tar. Idag var jag hursomhelst ute och åt thaimat med Kaela och en av hennes vänner från Holland. Det hela började lite fel med att min buss aldrig kom (varför händer det alltid mig och när jag jag lära mig att vara tio minuter tidig istället för att sikta på en buss som är framme prick?), och väl där så hade vi missförstått varandra så jag var på fel plats. Sånt som händer, men det löste sig. Jag behövde bara gå en station och det gjorde nog mitt stegräkningsresultat för dagen gott. Kaelas vän var riktigt trevlig och visade sig fantastiskt nog vara en praktikant på det Berlinbaserade företaget Transparency International. Detta kanske inte låter fantastiskt för någon annan, men för mig var det verkligen ödet. För vad är det för index jag använder mig av i min uppsats för att mäta korruption? Jo, just det: Transparency Internationals index CPI. Så nu fick jag tillfälle att ställa henne en massa frågor som hon inte kunde svara på, men lovade kolla upp. Som sagt, ödet. Utöver det att jag plågade den stackars holländskan med min uppsats hade vi riktigt trevligt. Vi pratade om allt mellan himmel och jord och verkade underhålla mannen bredvid oss ganska bra med vårt samtal. Fast thaimaten var väl lite sådär. Vi bestämde oss hursomhelst för att ses snart igen, eftersom vi hade så trevligt.

Dagen på jobbet förflöt väl mer eller mindre som vanligt. Jag inledde dagen med att känna mig ganska effektiv, men någongång efter lunch gick det lite utför. Dels kom jag in i den korta stunden efter lunch där jag bara känner mig så trött framför min egen dator i mitt hörnkontor längst bort i korridoren. Sen började jag må lite illa också. Det blev nog lite för mycket sallad för min del idag, och sojakorv är nog inte riktigt för mig. Som tur var repade jag mig lagom till torsdagsfikan, även om jag kände mig lite smånere för att jag tappat mitt flyt jag hade under början av dagen och inte riktigt visste vad jag höll på med längre. Dagens torsdagsfika var självbetjäning eftersom Thomas och Anja från tullen skulle ha fixat fika men var på tjänsteresa. Det blev cheesecake och små krämfyllda bollar, eller vad man nu skulle kalla dem. Helt okej, men oklart om det var den bästa fikan. Det var å andra sidan verkligen inte den sämsta heller. Jag hann även guida en grupp besökare, vilket innebär att jag har guidat under fyra av veckans fem arbetsdagar. Alla tyckte att det lät väldigt mycket när jag sa det under fikan, men jag fick bara förklara som det är, att jag värmer upp inför det riktigt viktiga besöket - när släkten kommer på besök om två veckor. Imorgon blir det att jobba på veckobrevet som gäller, även om det kanske inte känns som det bästa jag skrivit. Vi får väl se vad jag och Catharina lyckas göra av det. Mats var sjuk idag igen och ska tydligen vara sjukskriven hela veckan. Nu lir det ett avsnitt för mig och sen läggdags tidigt.