Så många tankar, så lite tid

Ja, vad har jag egentligen haft för mig idag egentligen. Jag har kommit fram till att jag hinner tänka så väldigt många intressanta tankar om dagarna, men det är få som är så långvariga att man kan blogga om dem på kvällen egentligen. Idag hade jag en jätteintressant tanke vid elvatiden eller så, men jag kan inte för allt i världen komma på vad den var. Som tur är kommer jag ihåg det mesta jag gör även om jag inte minns allt jag tänker, och på så vis blir det ju för det mesta ett blogginlägg om dagen ändå. Imorse hade jag bestämt mig för att ignorera all disk från gårdagens event i sann "om-man-inte-ser-det-så-finns-det-inte"-anda, men det gick inte riktigt enligt planerna. För det första insåg jag att alla odiskade glasen stod på vår (Sveriges) serveringsvagn, och den är det ofta någon som behöver när man minst anar det. Alltså var det inte mycket annat att be för än att masa sig över till Felleshuset nästan det första jag gjorde på morgonen och börja fixa med glasen. Jag, Adam och Karin var helt inne på att frakta tillbaka alla oöppnade vin-, juice- och vattenflaskor, så vi såg inte riktigt när Alice började köra iväg med serveringsvagnen med glas, jag vet knappt ens hur hon kom upp för den lilla trappavsatsen, men någon måste ha hjälpt henne lyfta. Hursomhelst fattade hon det olyckliga beslutet att köra vagnen på egen hand över plazan (innergården), vilket resulterade i åtminstone ett trasigt vinglas och en massa människor som stod och plockade glasskärvor. Det hela gjorde lite ont i mig, för jag tycket det var så himla onödigt, men alla kan vi väl fatta olyckliga beslut ibland.

I övrigt var nog frågan om var vi skulle göra av den överblivna juicen det som tog längst tid att lösa. De andra ville sätta ner den i källaren direkt, medan jag (enligt mig med rätta) bestämt hävdade att det är idiotiskt att sätta ner juice i källaren utan att informera någon om det, för då kommer den bara bli bortglömd, odrucken och gammal. Detta dilemma tog oss en stund att lösa, tid jag egentligen inte upplevde mig ha eftersom jag låg långt efter med veckobrevet, men slutligen ringde vi upp Andreas (en av chaufförerna) som sa att han kunde ta hand om den. Sen tappade jag tålamodet lite (igen) när Alice helt enkelt bad mig att "uppdatera henne angående juicen". Jag som i allra högsta grad kände att jag befann mig på fel ställe visste inte alls vad jag skulle göra av den frågan. Jag ville säga "Den står där" och peka på den fullt synliga stapeln av juicebackar, men istället fick det bli ett något korthugget "Du får nog specificera lite vad du menar" eftersom jag antog att det inte riktigt var det första svaret hon var ute efter. Jag hade nog egentligen bara inte riktigt någon förståelse för varför jag konstant behöver uppdatera till henne som om hon är min chef när det egentligen är jag som håller i det hela, men det är väl klart att alla uppskattar att ha koll på läget.

Resten av dagen har jag tillbringat med att försöka uppdatera mitt magra veckobrev, men jag har även hunnit med torsdagsfika och att handla mat efter jobbet. Dagens fika anordnades av Karla som hade med sig kladdkaka med grädde och vinbär. Jag bangade vinbären efter att ha läst på DN:s hemsida att frysta bär sprider Hepatit A (i Sverige visserligen, men så gott är det inte med vinbär). Jag flängde vidare mot mataffären efter jobbet och lyckades både missa och hinna med bussen. Först missade jag den, och busschauffören vägrade släppa på mig trots att han hade rödljus och hade kunnat göra det. Det är andra gången det händer mig i Tyskland, så jag tror att det nog kan vara en principgrej här. Sen kom det en till buss direkt efteråt, så jag hann inte vara sur så länge som tur var. Väl på mataffären gjorde jag en del ganska intressanta observationer: Hur kan en yoghurt kosta två kronor? Hur bra är den om den är så billig? (Detta ledde till att jag köpte en yoghurt för tre kronor istället, den var mycket godare) samt Hur kan risgrynsgröt säljas i tertrapak som inte förvaras i kyldisk? (Detta resulterade inte i något alls, för den tanken slog mig inte förrän jag redan hade köpt gröten och var på väg hem). Väl hemma var Stefan hemma för första gången den här veckan och han hade klippt sig. Jag tar det som en personlig seger eftersom jag har starka förhoppningar om att detta innebär mindre hår på badrumsgolvet. Och varför blev det ett så långt blogginlägg idag? Jo, för att jag inte skriver på min uppsats. Detta blogginlägg tillägnas min mamma som föredrar korta blogginlägg och korta telefonsamtal. Over and out.