Fullständig koll

Ännu en dag utan internet på jobbet. Väldigt stressigt för stackars Helena som är IT-ansvarig, och väldigt dött för många andra. Inget veckobrev, inget rapportskrivande och inget vettigt att göra. Tanken att jag kunde ha stannat hemma i min pyjamas och kollat på TV slog mig flera gånger. Istället blev det småknåpande på ett veckobrev jag visste att jag inte kunde få iväg samt att sitta och stirra ut i tomma intet som gällde för mig idag. Att det var så mulet att det inte kändes som om det var dag en endaste minut idag hjälpte knappast heller. Kring halv tre frågade jag Mats om det var något han behövde ha hjälp med, men han hade precis som alla andra inget att göra utan internet, så han sa att jag fick gå hem om jag ville. Fast sån tur hade jag inte, för Adam och jag skulle guida ett gäng konfirmander från Jönköping idag. Vad man nu behöver åka till Berlin för när man ska konfirmeras, men något måste de väl locka med antar jag. Att jag fick gå hem tidigare öppnade åtminstone upp för ett samtal med min uppsatshandledare på Skype, om jag skyndade mig hem. Guidningen skulle nämligen sluta fyra, så då skulle jag nätt och jämnt hinna hem till halv fem.

Trist nog så var konfirmanderna en kvart sena, så det såg helt plötsligt ganska dystert ut rent tidsmässigt. Karin var snäll nog att hoppa in för mig, trots att hon verkligen inte ville. Jag tror hon kanske tycker att det är lite jobbigt att guida, men hon sa inget om det och jag frågade inte. Jag fick springa till bussen, och sen springa hem, men jag (till skillnad från konfirmanderna) hann hem i tid. Jag och Ellen (min handledare) pratade i nästan en timme, och nu känner jag mig ganska mycket klokare, men jag drar mig för att börja skriva. Då kommer jag komma på alla saker jag trodde jag förstod, men ändå inte förstår egentligen, så jag sitter mest och njuter av att ha fullständig koll för tillfället. Detta innebär inte bara att jag är ovillig att börja skriva igen, utan även att jag inte är så sugen på att bege mig ut för att träffa de andra nordiska praktikanterna. Vi får väl se hur det blir med det, något borde jag nog ta mig för. Fast fem minuter till kan jag nog sitta här och bara göra ingenting.