Nojig

Ikväll sitter jag för andra kvällen i rad ensam hemma och ska göra nyttiga saker. Skillnaden är att idag har jag faktiskt inte gjort något vidare bra än så länge. Istället sitter jag och känner mig lite obestämt obekväm och hoppar till med jämna mellanrum när diskmaskinen gurglar till. Jag tror Stefan kommer hem idag (jag har en teori om att han är hemma alla dagar i veckan utom måndagar), men det vet jag ju såklart inte helt säkert. Alltså sitter jag även och lyssnar efter när dörren öppnas, vilket än så länge inte har hänt. Sammanfattningsvis kan man väl säga att jag sitter och gör allt annat än det jag borde och känner mig lite nojig över mer eller mindre allt. Inte precis den avslappnade kväll man hade kunnat önska sig kanske.

Idag fick jag sitta med på en videokonferens med ambassaden i Paris. Det var intressant den första halvtimmen, sen satt jag och plågades över faktumet att jag var hungrig den sista halvtimmen. De bjöd in oss att komma och hälsa på under våren. Fantastiskt tänkte jag, ända tills jag fick höra att "Tyvärr kan inte alla följa med" vilket jag är tämligen säker på att det innebär att jag inte kommer åka. Trist kan man tycka, men man kanske kan tänka att det är spännande att sitta på ett så gott som tomt kontor också. Förhoppningsvis så kompenserar vi som är kvar genom att göra något annat festligt istället. Jag har även lyckats konstatera mer eller mindre säkert att den slottsliknande byggnaden som ligger vid min busshållplats med allra största sannolikhet är en domstol idag. Jag hade mina misstankar efter att ha sett människor med texten "JUSTITZ" springa ut och in genom dörrarna, men när jag på vägen hem idag såg att den anslutande byggnaden hade galler för fönsterna och var omgiven av taggtråd så kände jag mig ganska säker på att jag hade hittat en domstol/fängelse kombo. Lite som att vara hemma i Kirseberg med andra ord. Lite synd ändå att det skulle vara en domstol, annars kände jag mig lite frestad att lämna in en ansökan om att få bo i deras torn, det verkar häftigt. Där hade jag säkert kunnat diktera mina egna städvillkor också. Nej, nu ska jag nog försöka skärpa mig. På dagens (för en gångs skull relevanta) bild ser ni tornet som kommer bli min bostad om jag en dag lyckas charma mig in hos domstolsfolket så att jag kan bo där, helst utan att stå åtalad för något brott. En dag kvar till Sverige!