En bekännelse

Nu ska jag göra en fruktansvärd bekännelse som säkert kommer hemsöka mig (karma-mässigt) under flera dagar. Sitter ni ordentligt? Den dagen Stefan blir matförgiftad kommer jag skratta gott. Och hur kommer då detta sig? Jo, han plockar aldrig undan sin mat. På riktigt. Han lagar en stor portion av något (igår var det lasagne) och sen låter han det stå på spisen i flera dagar, tills han har ätit upp det. För det har jag nog hunnit konstatera att han gör vid det här laget, äter upp den gamla maten alltså. Först trodde jag att han hade vett nog att slänga det (första gången jag observerade att han inte satte in maten i kylen så var det kyckling med ris), men då maten aldrig faktiskt dyker upp i soporna så kan jag nog med säkerhet säga att han faktiskt äter den. Efter att ha blivit jagad gällande ris och hästkött så till den milda grad att jag numera (huvudsakligen pga paranoia) främst lever på pasta, så måste jag säga att jag både är lite fascinerad och lite störd av Stefans mathållning. Om det nu är så himla farligt att äta gammalt ris: hur kommer det sig då att Stefan kan äta hur gammal mat som helst och inte bli sjuk? Antagligen är det väl så att även svaret på denna fråga är: "Det finns ingen rättvisa här i världen", såsom ofta är fallet.

Utöver att kartlägga Stefans vanor och förehavanden (jag känner mig som vissa släktingar som håller intensiv koll på grannar genom köksfönstret) så har jag ju självfallet även hunnit med att jobba idag, och oj vad det känns som om jag har haft en produktiv dag. På förmiddagen tyckte jag mig till och med skönja ljuset i tunneln gällande hemtentan. Då hade jag läst alla morgonens tidningar, redan spaltat upp fyra potentiella nyhetsinslag till veckans veckobrev och kände mig ganska optimistisk över min närmsta framtid. Jag började tänka att jag kunde åka till Ikea i helgen, och om jag är klar med hemtentan redan till onsdag så kan jag kanske gå på bio. Livet kändes kort och gott festligt. Förhoppningsvis håller den känslan i sig under resten av kvällen också när jag ska försöka göra stora framsteg med hemtentan (tänk om jag blir klar med den!) trots att Stefan jobbigt nog har besök ikväll. Tydligen ska hans bror sova över här en natt och tydligen så har hans bror med sig någon till. Undrar vad detta innebär för min kvällsmat idag. Jaja, förhoppningsvis löser det sig. Hoppet lever.