Lång att-göra-lista

Jag tycker det är ganska skönt med listor. Man skriver upp allt man behöver göra och sen stryker man det när man är klar. Dels ger det en känsla av att man kommer någonvart, och dels hjälper det en att komma ihåg allt man behöver göra. Väldigt praktiskt kort sagt. Idag har jag suttit med mitt nya projekt och lusläst 350-sidiga rapporter efter tyska miljömål, vilket är ungefär så tråkigt som det låter. När jag känt att jag har börjat somna (vilket händer med jämna mellanrum) så har jag antingen gått och hämtat ett glas vatten eller lite vindruvor (man vaknar till lite när man rör på sig) eller så har jag slipat på min att-göra-lista. Det hela resulterade i att jag satt och hade nedräkning till jag kunde lägga ner för dagen och sätta igång med allt annat jag behövde hinna med. När klockan väl var fem så flängde jag iväg för att först gå till Edeka och handla ytterligare lite te, och sen tänkte jag handla mat åt mig själv på den billigare affären Penny. Trodde jag. Det visar sig att den Penny-affären både finns och inte finns. Den finns i den bemärkelsen att den ligger där och jag har gått förbi den flera gånger, den finns inte i den bemärkelsen att om man går närmre och tittar in så ser man att den är helt tom.

Alltså fick det bli en rundvandring i det iskalla Berlin på jakt efter en Lidl. Jag kunde ju inte gärna gå tillbaka till Edeka igen tyckte jag. Lidl visade sig ligga ytterligare en bit bort, och för att vara helt ärlig så vet jag inte om det var så himla mycket billigare. De har ju färre av allt och det som jag tänkte skulle vara billigt (konserver med krossade tomater) är jag relativit övertygad om att det kostade lika mycket. Sen hade de dessutom inga kundkorgar (!) så det var antingen att bära alla sina varor i famnen eller hämta en kundvagn som gällde. Lite lätt frustrerande. Väl hemma så fortsatte jag med allt jag behövde göra vilket innebar: tvätta, äta, plugga, packa lite och träna lite på danser. Jag har hunnit med så gott som allt jag behövde, och dagen är ju inte riktigt slut än, så jag känner mig ganska nöjd med mig själv idag. Stefan har inte kommit hem än (han börjar sent och slutar sent), men när han gör det så ska jag jaga honom lite gällande torkställningen. Och kommer han inte hem så kommer jag skicka ett symboliskt sms och sen gå in och knycka den från hans lilla överbelamrade stökiga rum. Det kommer nog mest att vara en befrielse för honom ändå, då blir han tvungen att ta hand om sin rena tvätt och får helt plötsligt lite fri golvyta. Win-win för alla med andra ord. Nu blir det lite mer uppsatspluggande, lite mer dansträning, en kopp te och sen sova. I ungefär den ordningen. Önska mig lycka till. Två dagar kvar till Sverige.