En pinsamhet om dagen

Av ren självbevarelsedrift försöker jag begränsa mig till en pinsamhet om dagen. Därför somnade jag på personalmötet igår och skickade ut ett mail till jordbruksdepartementet som innehöll ett mail från min handledare idag. Det blir liksom mer uthärdligt på det viset, och lite spännande kan man kanske säga. Vem vet vad jag tar mig till imorgon? I övrigt har det varit en ganska lugn dag. Jag läste tidningar, skrev på mitt veckobrev och slutade lite tidigare eftersom vi skulle guida de andra praktikanterna och Laurence (från australiensiska ambassaden). Vår kaffebjudning gick som den skulle och vi hade den fantastiska turen att det fanns sju kakor/bakelser över från det fina mötet med ÖB:s rådgivare som Marita (vår receptionist) var snäll nog att duka fram och dela på hälften innan vi kom till ambassaden, så vi verkade nog minst sagt väldigt generösa. Fin kaka, kaffe och te, flashigt värre. Jag skulle ranka ambassaderna (efter snygghet) enligt följande: 1.Sverige 2.Norge 3.Danmark 4.Finland. Men det är ju min högst personliga åsikt, jag tyckte Finlands ambassad var lite väl mörk för min smak.

Efter rundturerna och fikastunden i vårt stora konferensrum gick de flesta av oss ut och åt tillsammans. Jag hamnade återigen bredvid Dennis från Danmark som inte förstår ett ord svenska. Jag gjorde mitt yttersta för att prata långsamt, men efter min tid i Japan har jag finslipat min förmåga att märka när någon inte förstår vad jag säger (det där lilla artiga skrattet, ansiktsuttrycket), så jag skulle vilja säga att det knappast hjälpte Dennis. Men men, jag försökte i alla fall. Efter vi ätit bar det så iväg till den legendariska kvällsloppisen, som jag skulle vilja säga inte var så legendarisk. Fast Alice skulle nog inte hålla med, hon hittade en jacka. Imorgon blir det dansföreställningen "Swanlake reloaded" som Adam har lyckats fixa gratisbiljetter till. Alltså ska vi alla fyra gå och se den moderna versionen av svansjön. Min hemtenta grät lite när den fick höra det, men jag lovade den mer uppmärksamhet till helgen och menade på att man måste leva lite ibland också. Gratis är ju gott? Jag vet inte riktigt om hententan har förlåtit mig än, men kan återkomma med hur det gick efter helgen. Nu ska jag nog fortsätta min hälsosamma tradition att gå och lägga mig i god tid (aldrig mer somna på personalmöten är allt jag säger) och gå och lägga mig. På återseende imorgon.