En resa till Australien

Idag stod jag för första gången i mitt liv på australiensisk mark. Jag såg till och med en känguru. Av halm visserligen, men ändå, jag tycker det räknas. Fast jag måste nog säga att jag tyckte att den svenska ambassaden är finare, som tur är, och det är inte bara för att australienarna klantade till vår anmälan. Det var ju nämligen jag som mailade in och anmälde oss, vilket jag är helt säker på att jag gjorde rätt. Alltså blev både vi och finnarna (som råkade ut för samma sak) informerade när vi väl kom dit att det fanns vare sig tillräckligt många sittplatser till oss när vi kom dit, eller tillräckligt med kakor. Praktikanten förklarade att vi fick stå och att de hade haft lite problem med cateringen och därmed så fanns det inte tillräckligt många kakor. Han hade fel på båda punkterna, det fanns en soffa vi klämde ner oss i och gott om kakor. Vad han menade med catering är svårt att säga, det var köpekakor från Lidl och de räckte gott och väl till alla. Vi svenskar enades i alla fall lite tyst muttrandes på svenska att nu kunde de glömma att få se vår hyvelspånstrappa minsann. Vad de nu skulle ha för intresse av det, de flesta verkade mest intresserade av finska ambassadens bastu.

Efter den guidade rundturen och frågestunden med personalen på den australiensiska ambassaden så umgicks alla praktikanterna lite. Jag lyckades hamna med danskarna som sa att de inte förstod ett ord svenska och vägrade tro mig när jag sa att Spotify var svenskt. De sa att jag inte skulle ta det personligt, men det skulle de minsann kolla upp. Jag sa att jag tog det inte personligt, för jag var helt säker på att jag hade rätt. Det vet väl alla att Spotify är svenskt? Danmark å andra sidan har väl mer eller mindre bara sin rökbalkong och Lego, så det är nog lite jobbigt att tänka på stora svenska uppfinningar kanske. De verkade annars mest upprörda över att de hade förlorat Norge och all oljan, och det är väl inte så konstigt att de var det. När jag kände att jag hade konverserat tillräckligt med danskar för kvällen så bestämde jag mig för att bege mig hemåt istället och prata lite med pappa på Skype. Imorgon blir det en promenad till mataffären på riktigt, för nu har jag slut på all mat och därmed inte så mycket annat val. Förhoppningsvis hinner det inte bli helt beckmörkt innan dess, så jag har en någorlunda hygglig chans att hitta till Edeka. God natt.