Min "Att-göra-lista" har blivit avsevärt mycket kortare idag. Man skulle nästan kunna säga att jag har varit riktigt flitig. Jag har hunnit med att gå på föreläsning, inhandla de sista julklapparna, ge märkliga människor vägbeskrivningar, få ett papper stämplat, handla mat, ta ut pengar, baka sockerkaka, laga mat, göra tyskläxan och svara på en massa mail. Som det ser ut nu har jag bara kvar att skriva ut min flygbiljett och se efter om jag kan förlänga lånen på mina biblioteksböcker, sen är det nog nästan jul.
Turen som jag såg fram emot igår har väl kanske inte riktigt kommit i den omfattningen som jag skulle ha föredragit, men jag ser det som om jag tog hälften idag och tar andra hälften imorgon. För att inte tala om alla fina julklappar jag kommer få av tomten i år efter att ha svarat på ett mail från tjejen som ska komma hit (från Göteborg) och plugga i Berlin nästa termin. Av någon anledning så bar det verkligen emot att svara på det mailet. Kanske är det för att jag inte är snäll, eller så är det för att det gjorde lite ont att dela med mig av alla mina dyrköpta lärdomar. Strulet med försäkringen när jag tvunget skulle ha kortet från försökringskassan som jag, såklart, inte hade hade jag nog kunnat leva utan. Med lätthet. Fast det är nog mest mig det är fel på, man borde nog bli jätteglad när man ställs inför en möjlighet att hjälpa någon. Jag känner mig mest förfördelad och illa bemött av alla som jag mailar och frågar, så för min del så satt hjälpsamheten djupt inne, men till slut så blev det nog ett riktigt bra mail. Även om jag använde mig av något färre utropstecken än vad hon hade gjort i sitt mail till mig.
Nu sitter jag och väntar på att Martin ska komma hem och rätta min tyskläxa samtidigt som jag stilla reflekterar över hur jag ska överleva morgondagen med en trasig hörlur. Mina hörlurar har nämligen börjat glappa, så den ena har lagt av helt. Något som kan vara förvånansvärt frustrerande när man sitter på tunnelbanan på morgonen. Det ska nog gå, på något sätt.
Turen som jag såg fram emot igår har väl kanske inte riktigt kommit i den omfattningen som jag skulle ha föredragit, men jag ser det som om jag tog hälften idag och tar andra hälften imorgon. För att inte tala om alla fina julklappar jag kommer få av tomten i år efter att ha svarat på ett mail från tjejen som ska komma hit (från Göteborg) och plugga i Berlin nästa termin. Av någon anledning så bar det verkligen emot att svara på det mailet. Kanske är det för att jag inte är snäll, eller så är det för att det gjorde lite ont att dela med mig av alla mina dyrköpta lärdomar. Strulet med försäkringen när jag tvunget skulle ha kortet från försökringskassan som jag, såklart, inte hade hade jag nog kunnat leva utan. Med lätthet. Fast det är nog mest mig det är fel på, man borde nog bli jätteglad när man ställs inför en möjlighet att hjälpa någon. Jag känner mig mest förfördelad och illa bemött av alla som jag mailar och frågar, så för min del så satt hjälpsamheten djupt inne, men till slut så blev det nog ett riktigt bra mail. Även om jag använde mig av något färre utropstecken än vad hon hade gjort i sitt mail till mig.
Nu sitter jag och väntar på att Martin ska komma hem och rätta min tyskläxa samtidigt som jag stilla reflekterar över hur jag ska överleva morgondagen med en trasig hörlur. Mina hörlurar har nämligen börjat glappa, så den ena har lagt av helt. Något som kan vara förvånansvärt frustrerande när man sitter på tunnelbanan på morgonen. Det ska nog gå, på något sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar