torsdag 16 december 2010

"Einsteigen, bitte!"


Ibland så kan livet vara bra roligt. Jag skrattar fortfarande åt min något dråpliga upplevelse med en biljettkontrollant imorse. Jag hade nämligen lite bråttom och hann precis med ett tåg som körde in på perrongen. Härligt nog så fanns det plats för mig bakom den tredje dörren jag passerade, så jag öppnade dörren och hoppade in precis när rösten sa "Einsteigen bitte!" Det roliga var ju bara att vem fann jag mig stå öga mot öga med om inte en något bister biljettkontrollant. Detta var dock inget större problem efter att jag väl hade lyckats gräva fram mitt stundetleg från botten av min väska. Han var säkert bara ingen morgonmänniska.

Annars har jag nog lyckats ta igen en inte så liten mängd tur idag, precis som jag igår hoppades. Jag kom bara lite sent till min föreläsning och lyckades hålla mig vaken hela tiden (tillskillnad från Patryk) vilket innebar att jag kunde skratta åt alla föreläsarens skämt. Sen när vi fick sluta en halvtimme tidigare så gav det mig möjligheten att hinna med mina resterande ärenden som: lämna in en blankett, låna om böcker, skriva ut min biljett till imorgon och renskriva tyskläxan. Att låna om böckerna visade sig vara lite mer kinkigt än vad jag hade trott, det kunde man nämligen inte göra med den sortens böcker egentligen. Jag påpekade lite försiktigt att det fanns tio andra (likadana) böcker inne och frågade om jag inte kunde få lämna tillbaka den och låna den direkt igen. Det gick nog inte heller egentligen, för han såg skeptisk ut, men jag fick svaret "Okej, en tidig julklapp" och sen glassade jag ut från biblioteket. Lunchen med Patryk var ganska trevlig och lika billig som vanligt. Jag provade en "Germknödel" till efterrätt, men det gör jag nog inte igen, för så god var den inte.

Nu sitter jag hemma och äter upp 16 dagars choklad i adventskalendern som jag fick gratis idag. Det känns ganska härligt att bara ha en dags föreläsningar kvar innan jul, även om jag måste medge att det känns lite jobbigt att åka imorgon. Omständigt att ta sig ut till flygplatsen (här är hur mycket snö som helst) och lite tråkigt att lämna Berlin. Jag missar till exempel Coca-colas julparad på lördag, det känns lite synd. Fast det ska så klart bli skönt att komma hem också. Jag tror att både mamma, pappa och Beppe har saknat mig storligen. Nu ska jag nog dricka en kopp te, se på Pretty woman på tyska (på tv) och packa lite innan det blir läggdags för mig.

1 kommentar:

  1. Ja väldigt ja oändligt välkommen hem min solstråle. Här längtar vi alla efter dig. Tur att du är en sådan turflicka. Har du ärvt det med av mig? Puss Mamsen

    SvaraRadera