Efter att ha blivit anklagad av Lauren för att vara tråkig och alltid säga att det är lite för långt bort för att jag ska följa med så kände jag mig idag ganska tvingad att säga ja när jag fick frågan "Följer du med till Pergamon-museet klockan två?" Därav blev mitt svar "Klart jag följer med." Detta var kanske inte så självklart egentligen kan jag villigt erkänna, med tanke på att jag tvekade länge och väl när jag hade sagt ja. Det är ju så fruktansvärt kallt ute!
Till sist åkte jag ändå och de hade härligt nog studentrabatt till allas stora glädje. Det var väl ganska intressant och gå runt inne i museet och kolla på föremål från allt från antikens Grekland till Babylon (även om jag måste medge att allt såg ganska likt ut efter ett tag.) Jag var nog ändå mest fascinerad av att Tyskland har lyckats resa världen runt och sno med sig alla dessa föremål tillbaka och att ingen har krävt tillbaka dem. Där fanns ju hela tempel (så gott som.) Lite häftigt var det ändå, även om vi alla tröttnade efter tre timmar eller så.
Sen blev det middag på en liten italiensk restaurang som var fruktasvärt kall. Vi stannade där förvånansvärt länge med tanke på hur mycket vi frös, men vi hade väl trevligt antar jag. Även om maten var ganska medelmåttig och jag var lite för trött för att uppskatta alla skämten. Det om när Eimear hade blivit frågad om hon var förkyld ("Bist du erkältet?") och svarat "Nej den filmen har jag inte sett" (Nein, diesen Film weiss ich nicht), på inkorrekt tyska dessutom, förstod jag och kunde skratta åt. Att hon fick följdfrågan "Har du svårt att följa med i samtal på tyska?" och svarade "Nej" gjorde ju inte saken mindre komisk direkt. Men men, det är sånt som händer. Jag har ju själv lyckats vara med om min beskärda del av lite pinsamma incidenter, fast det kan jag nog inte överträffa. Jag har lite lättare för att förstå tyska tror jag (eftersom tyska för det mesta är ganska likt svenska.)
Nu sitter jag hemma i mjukisbyxor och tjock tröja och funderar på om jag någonsin vill gå ut igen och kommer fram till att det är tveksamt. Fast det lär nog bli så att jag gör det ändå, för vi har bestämt lite halvt att vi ska mötas upp imorgon för brunch och en liten promenad runt Mauer park. Om det verkligen blir så återstår dock att se, det ska tydligen vara ännu kallare imorgon.
Till sist åkte jag ändå och de hade härligt nog studentrabatt till allas stora glädje. Det var väl ganska intressant och gå runt inne i museet och kolla på föremål från allt från antikens Grekland till Babylon (även om jag måste medge att allt såg ganska likt ut efter ett tag.) Jag var nog ändå mest fascinerad av att Tyskland har lyckats resa världen runt och sno med sig alla dessa föremål tillbaka och att ingen har krävt tillbaka dem. Där fanns ju hela tempel (så gott som.) Lite häftigt var det ändå, även om vi alla tröttnade efter tre timmar eller så.
Sen blev det middag på en liten italiensk restaurang som var fruktasvärt kall. Vi stannade där förvånansvärt länge med tanke på hur mycket vi frös, men vi hade väl trevligt antar jag. Även om maten var ganska medelmåttig och jag var lite för trött för att uppskatta alla skämten. Det om när Eimear hade blivit frågad om hon var förkyld ("Bist du erkältet?") och svarat "Nej den filmen har jag inte sett" (Nein, diesen Film weiss ich nicht), på inkorrekt tyska dessutom, förstod jag och kunde skratta åt. Att hon fick följdfrågan "Har du svårt att följa med i samtal på tyska?" och svarade "Nej" gjorde ju inte saken mindre komisk direkt. Men men, det är sånt som händer. Jag har ju själv lyckats vara med om min beskärda del av lite pinsamma incidenter, fast det kan jag nog inte överträffa. Jag har lite lättare för att förstå tyska tror jag (eftersom tyska för det mesta är ganska likt svenska.)
Nu sitter jag hemma i mjukisbyxor och tjock tröja och funderar på om jag någonsin vill gå ut igen och kommer fram till att det är tveksamt. Fast det lär nog bli så att jag gör det ändå, för vi har bestämt lite halvt att vi ska mötas upp imorgon för brunch och en liten promenad runt Mauer park. Om det verkligen blir så återstår dock att se, det ska tydligen vara ännu kallare imorgon.
Det kan ha sina sidor att förstå tyska. Hag är tillbaka i Malmö efter att varit en vända i Stockholm över fredag och lördag. I frukost matsalen till vandrarhemmet på Fridhemsplan där jag bodde råkade jag hamna bredvid ett par damer som satt och konverserade med varandra. Jag satt och grunnade på var de kunde komma ifrån medan jag inmundigade min frukost. Tyckte det lät som de pratade ryska. Jag förstod i alla fall inte ett ord av vad de sade till en början. Sedan märkte jag efter en stund att de faktiskt pratade tyska. Fast en väldigt snabb sluddrig tyska där de svalde halva orden hela tiden. Vet inte vad det kan varit för dialekt. Men det pratade ju med varandra så det var ju inte avsett för mina öron. Men ändå. Jag har annars uppfattningen att jag brukar förstå vad tyskar säger.Eller åtminstone förstå att de är tyskar. Men så kan det bli. Till och med far kan ha fel. Även solen har fläckar. Det brukar morbror morbror Hasse vid dylika tillfällen påminna om att Ludvig den fjortonde en gång sa./Kram Pappa
SvaraRadera