Jag har verkligen haft en lång, lång dag idag där jag har hunnit göra en hel del saker som jag vanligtvis kanske inte hade gjort. Inget chockerande eller så, mer sånt som egentligen bär emot lite, men som jag kanske (egentligen) borde göra oftare. Jag kan ju vara något asocial ibland, men idag bestämde jag mig för att inte avvika, åka hem och sätta mig i min säng och umgås med Martin lite halvsporadiskt - idag skulle jag nämligen shoppa, gå på julmarknad, handla mat, laga mat och se på film med Lauren, Eimear och Michelle. Det kanske inte låter som något obehagligt, och det var det inte heller, men jag tenderar att vilja umgås i kanske tre timmar och sen gå hem.
Istället har jag precis kommit hem (typ 22.40) efter att ha umgåtts med dem sen halv ett ungefär och det var väl mestadels roligt. Även om jag (för att vara helt ärlig) måste erkänna att jag hade nog velat äta lite mindre (men Lauren tjatade) och gå hem lite tidigare (efter halv tio så satt jag verkligen som på nålar.) Som det är nu har jag lite dåligt samvete för att jag inte hann hem innan Martin gick och lade sig (tänk om han tror att jag har gått vilse eller blivit kidnappad?) samtidigt som jag tycker att han kunde väl ändå ha smsat mig och frågat var jag var när jag inte varit hemma sen åtta på morgonen. Det är ungefär samma känsla som när jag var ute en gång och väckte mamma för att säga att jag kommit hem och mammas reaktion var "Varför väckte du mig?!"
Imorgon så har jag min jättelånga dag (som vanligt) och jag ska försöka gå upp tidigt och koka gröt till frukost (för det är nyttigt), men hur det går med det återstår att se. Jag har en fantastisk förmåga att komma på anledningar till att jag borde få fortsätta att snooza när jag borde gå upp. Jag läste någongång att alla människor har en superkraft, så det kanske är min. Fast jag hoppas verkligen inte det, för den förmågan har jag verkligen ingen glädje av. Nej, nu ska jag sova. Godnatt.
Istället har jag precis kommit hem (typ 22.40) efter att ha umgåtts med dem sen halv ett ungefär och det var väl mestadels roligt. Även om jag (för att vara helt ärlig) måste erkänna att jag hade nog velat äta lite mindre (men Lauren tjatade) och gå hem lite tidigare (efter halv tio så satt jag verkligen som på nålar.) Som det är nu har jag lite dåligt samvete för att jag inte hann hem innan Martin gick och lade sig (tänk om han tror att jag har gått vilse eller blivit kidnappad?) samtidigt som jag tycker att han kunde väl ändå ha smsat mig och frågat var jag var när jag inte varit hemma sen åtta på morgonen. Det är ungefär samma känsla som när jag var ute en gång och väckte mamma för att säga att jag kommit hem och mammas reaktion var "Varför väckte du mig?!"
Imorgon så har jag min jättelånga dag (som vanligt) och jag ska försöka gå upp tidigt och koka gröt till frukost (för det är nyttigt), men hur det går med det återstår att se. Jag har en fantastisk förmåga att komma på anledningar till att jag borde få fortsätta att snooza när jag borde gå upp. Jag läste någongång att alla människor har en superkraft, så det kanske är min. Fast jag hoppas verkligen inte det, för den förmågan har jag verkligen ingen glädje av. Nej, nu ska jag sova. Godnatt.
Sova är överskattat./Kram Pappa
SvaraRadera