Ett föga logiskt talesätt, men det kändes liksom fint att ha som rubrik idag. Nu är mina introduktionsdagar officiellt över, och frågan är ju (så klart): Känner jag mig introducerad nu? Nej, kanske inte riktigt. Hittar jag? Nej, knappast. Efter att ha vallats runt mellan diverse olika byggnader som ligger utspridda i vad som bäst kan beskrivas som ett villakvarter har jag nu börjat uppskatta Handels lätta och pedagogiska struktur. Om det någonsin har varit en utmaning att lära sig hitta någonstans så är det här.
Jag har inte heller lyckats registrera mig på universitetet än (då jag fattas rätt försäkring), vilket är lite jobbigt/intressant, men jag har vaga förhoppningar om att lyckas med detta imorgon, eller allra senast på måndag. Detta känns viktigt då jag gärna vill: 1. Få mitt studentleg så att jag kan resa kollektivt gratis 2. Kunna registrera mig på kurser 3. Kunna anmäla mig till skolans 1000 sportaktiviteter. Det visar sig att skolan har en hel katalog med diverse olika aktiviteter varav jag seriöst funderar på att börja med yoga, balett (för nybörjare), fäktning, självförsvar, salsa, break dance, dans och ungefär fem till. De av er som känner mig väl kan nog gissa att jag inte kommer göra hälften av allt jag vill göra (eftersom jag egentligen verkligen inte är en sportig person), men jag överväger åtminstone yogan och baletten seriöst. Sen får vi se. Något jag inte kommer börja med är i alla fall "Speed badminton" (som låter sjukt jobbigt) och "Fox disco" (vad är det liksom?)
Jag kom idag hem halv fem igen, hur trött som helst, men har idag bestämt mig för att jag ska släpa mig ner till affären och handla ingredienser så att jag kan laga mat och glass eller oboy. Jag har inte riktigt bestämt mig för vilket jag vill ha mest. Det finns en svag chans att jag köper både och, för efter mina hårda introduktionsdagar så känner jag nästan för att fira att de är över. Annars så har min lediga tid effektivt börjat ätas upp genom att det finns inplanerade aktiviteter och tyskprov. Jag vet inte hur jag känner inför detta, men det ser åtminstone ut som om jag är ledig på måndag (än så länge.) Annars var nog det roligaste som hände mig idag (varning: man kanske måste ha varit där) när Sascha ställde sig upp inför alla och sa (på tyska): "Så, är det någon här som inte förstår tyska?" Föga förvånande var det ingen som räckte upp handen. Nu bär det av mot affären för mig innan jag tycker att det känns för jobbigt att gå.
Jag har inte heller lyckats registrera mig på universitetet än (då jag fattas rätt försäkring), vilket är lite jobbigt/intressant, men jag har vaga förhoppningar om att lyckas med detta imorgon, eller allra senast på måndag. Detta känns viktigt då jag gärna vill: 1. Få mitt studentleg så att jag kan resa kollektivt gratis 2. Kunna registrera mig på kurser 3. Kunna anmäla mig till skolans 1000 sportaktiviteter. Det visar sig att skolan har en hel katalog med diverse olika aktiviteter varav jag seriöst funderar på att börja med yoga, balett (för nybörjare), fäktning, självförsvar, salsa, break dance, dans och ungefär fem till. De av er som känner mig väl kan nog gissa att jag inte kommer göra hälften av allt jag vill göra (eftersom jag egentligen verkligen inte är en sportig person), men jag överväger åtminstone yogan och baletten seriöst. Sen får vi se. Något jag inte kommer börja med är i alla fall "Speed badminton" (som låter sjukt jobbigt) och "Fox disco" (vad är det liksom?)
Jag kom idag hem halv fem igen, hur trött som helst, men har idag bestämt mig för att jag ska släpa mig ner till affären och handla ingredienser så att jag kan laga mat och glass eller oboy. Jag har inte riktigt bestämt mig för vilket jag vill ha mest. Det finns en svag chans att jag köper både och, för efter mina hårda introduktionsdagar så känner jag nästan för att fira att de är över. Annars så har min lediga tid effektivt börjat ätas upp genom att det finns inplanerade aktiviteter och tyskprov. Jag vet inte hur jag känner inför detta, men det ser åtminstone ut som om jag är ledig på måndag (än så länge.) Annars var nog det roligaste som hände mig idag (varning: man kanske måste ha varit där) när Sascha ställde sig upp inför alla och sa (på tyska): "Så, är det någon här som inte förstår tyska?" Föga förvånande var det ingen som räckte upp handen. Nu bär det av mot affären för mig innan jag tycker att det känns för jobbigt att gå.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaEn användbar kommentar jag brukar använda vid den här typen av tillfällen är "Da von man nichts wissen sollen man schweigen".
SvaraRadera