Igår tog det mig säkert en timme att somna (minst) eftersom jag inte kunde sluta hosta. Min morgon var ganska tankspridd, men jag lyckades komma iväg i helt okej tid ändå. Allt gick bra tills jag hade klarat av den första etappen av totalt tre på min väg till skolan. När jag sitter på U2 någonstans i Mitte så får jag en hostattack och kan nästan inte sluta. Då mitt förråd av halstabletter var nere på en så låg summa som två tabletter så började jag snart undra hur pass smart det var att åka in till min föreläsning. Skulle jag vända om och åka hem eller skulle jag bita ihop och fortsätta?
Beslutsprocessen tog så pass lång tid att helt plötsligt var jag framme vid skolan och hade lyckats slå följe med Jessica (Jess) från England (som dock skulle till en annan föreläsning) och sen satt jag inne på föreläsningen. Jag insåg till min stora irritation att ämnet "Tillväxtteori" är en mattekurs. Typiskt. Och att professorns handstil är oläslig. Jag lyckades undvika två hostanfall genom att äta upp mina två kvarvarande halstabletter, och sen till slut gick det inte längre. När det är en halvtimme (eller en kvart, jag har fortfarande inte lärt mig systemet) kvar så har jag lyckats anteckna typ fem halva uträkningar och kan helt plötsligt inte andas längre. Jag börjar hosta och försöker börja andas normalt igen, men kan liksom inte riktigt sluta hosta tillräckligt länge för att kunna ta normala andetag. Folk börjar vända sig om. Panik. Då tänkte jag: "Nej, hit men inte längre, nu får det vara nog." Så jag plockade ihop mina saker, reste mig upp och lämnade (inte fullt så diskret som jag hade önskat) föreläsningssalen. Sen förgyllde jag vägen till tunnelbanan med min hosta istället.
Så vad har jag gjort sen dess för att förhindra att min evighetslånga tisdag slutar på samma sätt? Jo, jag har: 1. Investerat i hostmedicin 2. Köpt ett nytt anteckningsblock så att jag kan glömma dagens fiasko helt 3. Lovat mig själv att jag ska sitta ännu längre fram och att jag så fort jag får tillbaka min röst ska påpeka att föreläsarens handstil är lite dålig (egentligen vill jag säga usel, men jag tror inte att det är så bra.) Nu bär det snart av mot affären för att köpa mer/nytt te.
Beslutsprocessen tog så pass lång tid att helt plötsligt var jag framme vid skolan och hade lyckats slå följe med Jessica (Jess) från England (som dock skulle till en annan föreläsning) och sen satt jag inne på föreläsningen. Jag insåg till min stora irritation att ämnet "Tillväxtteori" är en mattekurs. Typiskt. Och att professorns handstil är oläslig. Jag lyckades undvika två hostanfall genom att äta upp mina två kvarvarande halstabletter, och sen till slut gick det inte längre. När det är en halvtimme (eller en kvart, jag har fortfarande inte lärt mig systemet) kvar så har jag lyckats anteckna typ fem halva uträkningar och kan helt plötsligt inte andas längre. Jag börjar hosta och försöker börja andas normalt igen, men kan liksom inte riktigt sluta hosta tillräckligt länge för att kunna ta normala andetag. Folk börjar vända sig om. Panik. Då tänkte jag: "Nej, hit men inte längre, nu får det vara nog." Så jag plockade ihop mina saker, reste mig upp och lämnade (inte fullt så diskret som jag hade önskat) föreläsningssalen. Sen förgyllde jag vägen till tunnelbanan med min hosta istället.
Så vad har jag gjort sen dess för att förhindra att min evighetslånga tisdag slutar på samma sätt? Jo, jag har: 1. Investerat i hostmedicin 2. Köpt ett nytt anteckningsblock så att jag kan glömma dagens fiasko helt 3. Lovat mig själv att jag ska sitta ännu längre fram och att jag så fort jag får tillbaka min röst ska påpeka att föreläsarens handstil är lite dålig (egentligen vill jag säga usel, men jag tror inte att det är så bra.) Nu bär det snart av mot affären för att köpa mer/nytt te.
Eländes elände...Hoppas hostmedicinen funkar. Det är irriterande med hosta. Men det ger ju med sig så småningom. Det kan kanske vara en klen tröst när man är mitt i hostandet. Men ändå.Kram Pappa
SvaraRadera