Hej, det är jag - Felicia. Jag tror att något fel har begåtts, så jag väntar här då tills ni hämtar mig.

Pusslandet med mitt schema fortsätter och jag har nu börjat inse hur glassigt alla andra har det. Jag får ständigt höra hur deras hemuniversitet har skickat iväg dem med vänliga ord som ”Läs vad ni vill” och ”Se nu till att ha roligt”. Min rektor sa ”Den här kursen vill jag se vad de har för kursliteratur till”. Inte lika roligt? Det tyckte inte jag heller.

I övrigt så hade jag idag min första tysklektion och slogs av hur mycket arbete den föreföll innebära och att jag den här terminen kommer läsa mer än 100%. Kanske inte riktigt vad jag hade tänkt mig, men jag vill ju ärligt talat läsa tyska när jag är här, så det är kanske värt att droppa en ekonomikurs om det visar sig vara ogörligt att kombinera tyskan och ekonomin. Annars har jag haft en lång dag idag med vissa ljuspunkter bestående av saker som: gratispåsar (precis som hemma) fyllda med diverse smakprover och annat kul, fika med Michelle och en lååååååång grammatiklektion som fick mig att känna mig både smart och dum på en och samma gång. Å ena sidan kan jag kan prata på ganska bra, men å andra sidan så har jag upptäckt att det kanske inte är så grammatiskt korrekt. Och hur jag lyckades hamna i samma grupp som alla italienare och fransmän förstår jag inte riktigt. Så dålig kan jag väl inte vara? Så nu väntar jag bara på att jag ska lära mig alla verbböjningar (helst genom osmos) och att jag ska bli upplockad av moderskeppet och bli förd till min hemplanet/en bättre tyskgrupp. Som vi säger på tyska: Bis dann!