Ikea är ändå en ganska fantastisk affär, Ingemar Kamprad måste ha haft en bra dag när han fick den idéen. Jag lyckades gå upp "tidigt" imorse igen och följde alltså med Lauren, Michelle och Eimar dit och vi hade väldigt kul. Vi shoppade en massa nödvändiga saker (som kanske inte var så nödvändiga egentligen) och sen så blev det en hel mysigt flummande utöver det också. Vi åt köttbullar med lingonsylt och brunsås till lunch och jag lyckades motstå frestelsen att köpa pepparkakor (det känns lite tidigt för det) samt min kroppsvikt i Daim. På vägen ut shoppade vi fläderblomssaft och delikatobollar och satte oss utanför huvudingången och fikade. Otroligt svenskt med andra ord. I slutändan så hade jag tillbringat lite mer tid och spenderat lite mer pengar på Ikea än vad jag hade för avsikt att göra, men jag gick å andra sidan därifrån med en hel del saker som jag nätt och jämnt visste att jag behövde. Exempelvis: saxar, klädborste, stor tekopp, tysk kudde (de är större än svenska kuddar), filt, lakrits, bakform och matlådor.
Ja, det låter tungt att bära (och det var det), men allt var väl mer eller mindre nödvändigt (förutom möjligtvis saxarna.) Sen på vägen hem så fortsatte jag min svenska dag med att träffa lite svenska killar på U-bahn. De råkade nämligen ut för det som jag ofta har förfasat mig inför: "Vi-är-utanför-Sverige-nu-så-vi-kan-prata-på-svenska-om-vem-vi-vill-och-ingen-förstår-oss"-fenomenet. Gissa om de blev förvånade när jag sakta stängde min bok, tittade upp och sa: "Är ni också från Sverige? Jag skulle gissa Stockholm, eller?" Mycket riktigt hade jag lyckats hitta några Stockholmare även i Tyskland (är de överallt?) och de blev ganska tysta efter det. Fast jag tror nog att de överlevde det.
Nu sitter jag hemma med alla mina fynd och njuter av att vara ledig. Martin sitter och gör lite läxor och jag ska nog äta något snart. Jag trodde aldrig att jag skulle bli hungrig igen efter att ha ätit upp alla köttbullarna, men tro det eller ej så blev jag det ändå. Vi har redan börjat planera nästa visit till Ikea lite vagt och då tror jag att jag ska köpa ett paket pepparkaksdeg och äta upp det som godis. Fast farmor kommer säkert upplysa mig om att då får man ont i magen, men det vet man inte förrän man provat? Hoppas att alla ni i Sverige har haft en lika härlig svensk dag som jag har haft.
Ja, det låter tungt att bära (och det var det), men allt var väl mer eller mindre nödvändigt (förutom möjligtvis saxarna.) Sen på vägen hem så fortsatte jag min svenska dag med att träffa lite svenska killar på U-bahn. De råkade nämligen ut för det som jag ofta har förfasat mig inför: "Vi-är-utanför-Sverige-nu-så-vi-kan-prata-på-svenska-om-vem-vi-vill-och-ingen-förstår-oss"-fenomenet. Gissa om de blev förvånade när jag sakta stängde min bok, tittade upp och sa: "Är ni också från Sverige? Jag skulle gissa Stockholm, eller?" Mycket riktigt hade jag lyckats hitta några Stockholmare även i Tyskland (är de överallt?) och de blev ganska tysta efter det. Fast jag tror nog att de överlevde det.
Nu sitter jag hemma med alla mina fynd och njuter av att vara ledig. Martin sitter och gör lite läxor och jag ska nog äta något snart. Jag trodde aldrig att jag skulle bli hungrig igen efter att ha ätit upp alla köttbullarna, men tro det eller ej så blev jag det ändå. Vi har redan börjat planera nästa visit till Ikea lite vagt och då tror jag att jag ska köpa ett paket pepparkaksdeg och äta upp det som godis. Fast farmor kommer säkert upplysa mig om att då får man ont i magen, men det vet man inte förrän man provat? Hoppas att alla ni i Sverige har haft en lika härlig svensk dag som jag har haft.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar