Bara för att det är så kul så bestämde jag mig för att gå på en föreläsning som inte fanns idag. Igen. Detta innebär alltså kort och gott att jag gick upp sex, släpade mig till skolan (eller uni som vi säger) och sen efter mycket insisterade blev insläppt i en sal som var tom. Jag kunde verkligen inte för allt i hela världen förstå varför det bara var jag där och blev därför lite smått förtvivlad, för detta måste ju betyda att jag var i fel sal (och det hade ju inte varit första gången heller.) Så jag ringer och väcker Michelle (som alltid får genomlida mina stressade stunder på något sätt), smsar Sascha som också läser den här kursen och blir till slut upplyst om att "Ursäkta, den här kursen börjar nästa vecka". Efter att ha slickat mina sår lite och kommit över två timmars förlorad potentiell sömn så insåg jag fördelen med det här. Nu hade jag ju möjlighet att gå på den övningen som jag råkade missa tidigare i veckan (för den går nämligen två gånger i veckan.) Inget ont som inte för något gott med sig?
När jag ändå var på universitetsområdet så passade jag sedan på att springa lite ärenden. Jag letade med stor möda reda på den nationalekonomiska institutionen. Med stor möda innebör att jag klättrade över mindre berg (höga kullar), gick på gräsmattor där man kanske inte borde gå och gick, för vad som känns som tusende gången, vilse i "mitt" lilla villakvarter. Till slut kom jag i alla fall fram, kom fram att professorn inte var där, fick mitt papper påskrivet av någon annan och blev upplyst om att de kunde inte göra något åt att Erasmuskontoret har skrivit in mig under "Business" istället för "Economics". Det var något jag fick ta med dem, så nu har jag ett projekt som jag kan pyssla med på måndag också. Härligt?
Imorgon blir det antagligen en tripp ut till Ikea om jag inte backar ur i sista minuten. De andra är ganska entusiastiska över att ha en svensk guide som kan översätta alla möbelnamnen, men för min del är det främst matsektionen som hägrar. Undrar vad de kan ha för mat där? Prinsessbakelser? Det jobbiga är bara att vi tydligen ska ses där klockan elva, och det känns lite tungt, men de har sett fram emot att luncha där (och köttbullar hade kanske inte varit helt fel.) Vi får se hur jag gör.
Jag tycker det påminner om ett av tidigare blogginläggen. Är det en repris?
SvaraRadera