Envis som en gammal get

Idag vaknade jag halv sju och insåg att jag hade lyckats somna när jag kollade på film igår (och missat slutet.) Efter att ha stängt av datorn så bestämde jag mig för att ta den sovmorgonen som jag längtat efter hela veckan och sov därmed till halv nio istället. När jag vaknade igen så försökte jag vara så tyst som möjligt för att inte väcka Martin (som var ute igårkväll) samtidigt som jag frustrerat upptäckte att internet inte funkade. Av någon anledning så brukar det inte fungera på morgonen (men det funkade när jag stängde av datorn två timmar tidigare.)

Jag åt en yoghurt i sängen och reflekterade över vad jag skulle göra med min dag idag. Vädret var underbart och alla mina vänner hade åkt till Potsdam för en dagsutflykt. Varför följde inte jag med dit då? Jo, för den var bara till för ”non-Erasmus students”. Livet är orättvist ibland. Jag hade istället igår bestämt mig för att idag skulle jag baka kanelbullar. Det är inte något som jag får för mig att göra så ofta, men det kändes härligt att baka och det fick gärna vara något svenskt – så då blev det kanelbullar. Sagt och gjort så släpade jag med mig Martin till affären när han vaknade för att få hjälp att hitta rätt ingredienser. Allt gick ganska bra, det fanns inget pärlsocker, inga bakformar och bara torrjäst, men det kändes ändå som ett fullt genomförbart projekt.

Martin skulle hjälpa sin mamma i trädgården, så det var bara jag och kanelbullsbaket kvar framåt eftermiddagen. Där började det gå utför. Jag upptäckte kvickt att det fattades: bakplåtspapper, kavel, elvisp, pensel, kökshanddukar och bunke. Jag började uppleva en viss frustration eftersom mitt enda riktiga projekt för dagen höll på att gå om intet. Som tur var hittade jag åtminstone ett mått, och envis som jag är, kom jag fram till att det var nog det enda som verkligen var ett måste. Alltså började jag att städa köket och göra degen (i en kastrull.) Nu, några timmar senare, kan jag dela med mig att resultatet blev sådär. Kanelbullarna ser fula ut, smakar inte lika gott som vanligt och jag ska nog inte göra om det här på länge. En plåt blev dessutom riktigt misslyckad (ganska ogräddade.) Detta var kanske inte min största stund inom bakning, men jag får ju trösta mig med att det var nog en form av extrembakning. Jag kavlade ju tex med en ölflaska invirad i en plastpåse.

Det var nog en ganska bra sammanfattning av min dag. Nu ska jag nog sitta och begrunda min bakning lite till innan jag går vidare med mitt liv och hittar på något nytt att göra.