Det bästa med tisdagar är att komma hem

Så är det helt enkelt; nu har jag äntligen hittat ljuspunkten under mina långa tisdagar: att komma hem. Nu när jag sitter i min soffa och har ätit så fann jag mig helt plötsligt vara den visdomen rikare. Annars har dagen varit ganska standard. Jag lyckades välja lite godare mat i matsalen idag. Det blev någon sorts kycklinggryta med ris, helt okej för 20kr. Sen satt jag och pluggade lite innan jag gick till mikroteorin för att chillaxa lite med Patryk och min föreläsare med så konstig röst. Han måste misshandla sin mikrofon på något sätt, för det är ofta (om inte ständigt) ett lite lätt skärande ljud i salen plus att han måste spotta i den eller nåt för ibland låter det som ett (tyst) skott i salen. Lite komiskt, lite störigt - allt beroende på vilket humör man är på för tillfället.

Sen var det (som vanligt) dags för tyska, vilket (som alltid) är upphov till lite glädje, lite irritation. Vi fick lyssna på en något svårförstådd tysk rapplåt om Berlin (ska tydligen vara "Berlins låt" framröstad av tidningsläsare) med en hel del talspråk. Jag tänkte att det kunde vara något för pappa att sätta tänderna i, så här kommer en länk: http://www.youtube.com/watch?v=7X4KaHYRmFo Det roliga med denna övningen var så klart tvunget att jämnas ut med att läraren drog över 15 minuter i slutet av lektionen så att jag inte lyckades hinna med min U-bahnförbindelse (som jag drömmer om att hinna med) idag heller.

Lite krydda till vardagen kan man väl kanske kalla det när jag blev väckt (mer eller mindre) av Michelle imorse. Hon ringde och var ganska uppe i varv efter att ha upptäckt att hennes plånbok inte stod att finna. Det visade sig inte vara mycket bättre än att den hade blivit stulen, så hon fick bege sig iväg på en runda för att spärra lite kort och så idag. Som tur var så hade någon hittat den, så hon fick tillbaka allt förutom kontanterna. Lyckligtvis hade hon bara lyckats spärra sitt tyska kreditkort också, så det var nog mest oron som hade varit jobbig gissar jag. Nu ska jag nog ta det lite lugnt under resten av kvällen (en timme? Två?) innan det är dags för mig att sova. Morgondagens mål: Gå upp i lagom tid för att hinna prova varm choklad på vägen till universitetet.

Drama, drama, drama

Idag har varit en... intressant dag. Jag vaknade 45min eller (vem försöker jag lura?) 30 minuter tidigare än vad jag hade behövt gå upp och kände mig verkligen omotiverad att åka in till intervjun. För att uttrycka det milt. Jag hade sovit en kvart längre än vad jag egentligen hade tid med och därmed fick det bli frukost på vägen den här morgonen. Jag tillbringade min tunnelbaneresa med att förska pränta in att det här skulle jag inte göra om igen (ställa upp på intervjuer på bekostnad av min sovmorgon), men jag lyckades (mirakulöst nog) faktiskt komma i tid. Intervjun började med att jag fick min "present" som tack för hjälpen. Var det choklad? Nej. Det var en penna. Jag återhämtade mig inte riktigt från den överraskningen förrän efter intervjuns slut och gav nog ganska märkliga svar på frågor som "Anser du dig vara en världsmedborgare." Jag lyckades i alla fall förvirra mig själv, så jag gissar att svaren kanske inte var världens bästa, fast för en penna var det kanske precis lagom nivå.

Jag blev kvarhållen (trots att jag sa att jag var tvungen att gå) och kom följdaktligen en kvart sent till min föreläsning, fast det gjorde nog inte så extremt mycket. Det var ganska intressant att tänka på att det fanns en tid (när jag var 17?) då jag hade kunnat vända och åka hem igen för att jag tyckte att det var så jobbigt att komma sent. Framsteg? Sen efter föreläsningens slut så slängde jag mig på första bästa U-bahn för att åka och shoppa med Lauren och Eimear och det var nog lite jobbigare än vad jag hade väntat mig. Dels för att de har ett speciellt sätt att prata med varandra på som jag inte alltid hänger med i, men det var nog ändå helt okej. Jobbigare blev det när det började tappa kollen på var deras respektive gränser gick och till slut blev osams. Själv hängde jag inte riktigt med på vad bråket gick ut på (och det gjorde nog bara Lauren för att vara helt ärlig), Lauren hade nog bara en jobbig dag gissar jag.

Nu sitter jag hursomhelst hemma efter vad som känts som en lång dag och konstaterar att svensk thaimat är bäst. Här i Tyskland håller den verkligen inte alls samma standard, men kebaben i Berlin är å andra sidan mycket bättre. Fast oj vad jag saknar thaimat ibland. Nu blir det nog snart kvällsmat för mig och så ska jag väl förhoppningsvis få lite pluggat också.

"Jag vet att du verkligen inte är intresserad, men jag kan bara inte sluta prata"

...den frasen har blivit något av ett stående skämt hos oss ända sedan jag fann mig pratades om smink med Martin i ett flertal minuter häromdagen. Han lyssnade väldigt vänligt på när jag pratade på om olika nyanser på ögonskuggor och diverse annat som han verkligen inte kan har brytt sig om alls. Jag försökte sluta, men jag bara fortsatte prata trots att jag insåg att det inte var ett intressant samtal alls egentligen Till slut får jag i alla fall fram ett "Jag vet att du verkligen inte alls är intresserad, men jag kan inte sluta prata". Det hela var egentligen ganska komiskt. Fast sen försöker jag trösta med mig att han gör exakt samma sak (om snowboards, kablar och boxning) fast han brukar inte inse att jag inte bryr mig lika. Eller så låtsas jag vara intresserad riktigt bra bara.

Idag har jag hunnit med lite allt möjligt, allt från att slappa hemma, bli överraskad när Martin kommit hem tidigare än vad han skulle och gå ut och äta middag med vänner. Här är nämligen så kallt nu att Martin inte kunde spela sin fotbollsmatch idag, så han tajmade in att komma hem två timmar tidigare exakt när jag höll på att muttra om att han hade ställt lite mat på min hylla i kylen (på engelska så klart.) Jag tror inte att han hann höra det, men jag hoppade ändå till lite. Nu har mina söndagar med ensamtid hunnit försvinna tror jag, men jag ska nog klara mig ändå.

Middagen var ganska mysig och vi hann prata en hel del. Vi åkte till och med iväg till en tysk julmarknad där vi höll på att frysa ihjäl (här är verkligen kallt idag) och konstaterade att "Lebersuppe" verkligen är leversoppa (nej, vi smakade inte på det.) Jag fick även lära mig det otroligt coola uttrycket "Superhammeraffegeil" som typ betyder awesome och som jag nu har för full avsikt att integrera i mitt vardagsspråk. Det lär bli intressant att se hur tyskarna reagerar på det (det är ett något märkligt ord.)

Imorgon blir det intervju, föreläsning och shopping i exakt den ordningen. Jag ser nog mest fram emot shoppingen (av naturliga skäl.) Intervjun är med en amerikansk professor som håller på att skriva en uppsats om internationalitet och vill intervjua utbyteselever om deras syn på internationalitet. Tror jag. Jag såg mest raden om att man kommer att kompenseras med en present och tänkte "Jag älskar att prata, varför inte?" Sen dess har jag dock hunnit ångra mig både en och två gånger då han verkligen inte respekterat tiderna jag har sagt att jag kan. Ett flertal gånger har jag (exempelvis) sagt "Jag kan efter fyra" varpå han kontrar med "Vad sägs om halv två?" Slutligen så sa jag "Jag kan efter tolv" och han "Vad sägs om halv tio?", så nu får jag gå upp 45 minuter tidigare imorgon. Detta stör mig en del, men jag gav mig, så nu får jag skylla mig själv. Vad jag skulle ha sagt var "Okej, nu skiter jag i din himla intervju" men det gjorde jag inte. Jaja, förhoppningsvis är presenten choklad. Godnatt alla.

Lugn lördag

Så nu sitter jag hemma själv och lyssnar på musik i mjukiskläder en lördagkväll. Farmor oroar sig över att jag har blivit en partypingla, men ibland är det ganska skönt att sitta och göra absolut ingeting ett tag. Fast det ska nog vara i lagom doser, för som Martin sa när jag sa att jag funderar på att bara vara hemma "Du är inte orolig över att du kommer få tråkigt då?" Man måste nog helt enkelt vara på rätt humör (så att det inte blir frustrerande) och inte göra det för länge (så att det slutar vara roligt.) Just nu känns det i alla fall helt okej.

Igår så gick jag faktiskt ut ändå, trots att jag hade en svår halvtimme när jag var ganska frustrerad över att Anna inte hörde av sig som hon skulle. Det slutade med att jag satt i mjukiskläder (men väldigt välsminkad) och tittade på avsnitt samtidigt som killarna satt i Martins rum och kollade på roliga klipp på youtube. Jag hade ju kunnat delta i det om det inte vore för att jag har konstaterat (vid flera tillfällen) att vi kanske inte riktigt delar samma humor. Det slutade hursomhelst med att det ringde på porttelefonen (vilket jag ignorerade) och sen helt plötsligt så stod Anna i mitt (väldigt ostädade) rum. Jag var inte alls på humör för att gå ut längre, men gjorde mitt yttersta för att rycka upp mig, och jag tror att jag lyckades ganska bra.

Det blev en helt okej förfest hemma hos oss innan vi till slut hoppade in i en taxi till en klubb som (om jag inte missminner mig) låg i närheten av Jannowitzbrucke. Vad den hette har jag som vanligt ingen aning om; jag brukar inte fråga om namnet. Det var fruktansvärt kallt på vägen dit och inträdet var ovanligt dyrt (15 euro), men för att vara helt ärlig så störde kylan mig mer än inträdet. Jag kommer ju trots allt från Sverige och hemma är det oftast exakt så dyrt att gå ut, fast å andra sidan kan det vara bra mycket kallare också. Vi stannade inte alltför länge på klubben den här gången, majoriteten åkte hem vid sex eller så. De enda som stannade kvar längre var Martin och Sascha. Hursomhelst så blev det inte att jag kom hem förrän sju ändå, för vi stannade (som allt som oftast) för att äta en döner (kebab) på vägen hem. Väl hemma så var det i alla fall skönt att komma in i värmen och få sova. Jag har nog haft en vecka med lite lite sömn, det blir lätt att jag går och lägger mig en timme senare än vad jag hade önskat. Jag får försöka skärpa mig nästa vecka.

Ikväll så är det lite verbformer, te och kanske en film som står på schemat. Det enda som grämer mig lite är att jag inte har någon choklad (men jag ska nog inte äta choklad på ett tag har jag kommit fram till) och att killarna kommer hit för att se på boxning ikväll (jag hade gärna velat ligga lite lågt.) Fast det är ganska världsliga problem, så det går ingen större nöd på mig. Värre är det nog för katterna hemma som måste gå på lådan i snön, om de nu gör det. Svaret på den frågan lär vi få när pappa kommer hem imorgon och ser om de kissat i hans säng. Spännande.

Fredag är ändå den dagen som känns bäst

Äntligen blev det fredag och helg. I skrivande stund sitter jag hemma efter en dag med lite blandade aktiviteter och njuter i fulla drag av att vara ledig. Eller nja, nästan i alla fall. Efter att ha sovit som en stock (jag var av någon anledning väldigt trött igår) så vaknade jag klockan åtta och kände mig väl nästan utvilad. Jag kom iväg (något sent) till tunnelbanan och var även idag så trött att jag hade kunnat somna (men med mycket fräschare hår.) Komiskt nog så försökte jag plocka bort lite blonda hårstrån från min jacka och trött som jag var dröjde det en stund innan jag upptäckte att håren blåste bort och hamnade på killen som satt bredvid mig istället. Han satt lugnt och fint och plockade bort dem i samma takt som jag mer eller mindre. Även om han inte sa något så verkade han inte vara överdrivet glad, fast det hade nog inte jag varit heller. Jag upphörde i alla fall illa kvickt med min strösyssla och återgick till den så otroligt slitsamma aktiviteten "håll-ögonen-öppna-en-liten-stund-till."

Föreläsningen hade jag svårt att fokusera under, men härligt nog så varade övningen bara i 45min som en slags kompensation för det. När jag kom hem så blev det sen lite slappande innan Martin tog med mig ut på en liten promenad ut för att visa mig lite ockuperade hus. Min tysklärare blev nämligen grymt förvånad över att jag inte hade sett några ockuperade hus, så det var ju något av ett måste tydligen. Sen blev jag inte uppringd av Anna (som skulle ringa mig) idag för att vi skulle träffas, men jag har försökt rycka upp mig ändå nu en stund. Äntligen har min peppning börjat ge resultat, så jag sitter nu väldigt välsminkad (för att jag kände för det) och funderar på vad jag ska se på för film. Härligt värre. Imorgon blir det nog plugg som gäller.

Jag bryr mig inte

Jag tänkte inleda det här inlägget med det första jag alltid säger till Martin när han kommer hem: "Vet du vad jag har gjort idag?" Jo, idag vaknade jag lite tidigare eftersom jag hade tänkt duscha på morgonen idag, fast så blev det inte riktigt. Jag orkade nämligen inte. Så slogs jag då av tanken "Men mitt hår kommer ju se hemskt ut!", och detta hade vanligtvis fått upp mig ur sängen illa kvickt. Så funkade det inte riktigt idag, för min tanke när jag vaknade var mer i stil med "Och?" så jag snoozade i 20 minuter till. Sen gick jag upp och kom fram till att jag inte kände mig snygg alls och tänkte "Och? Jag bryr mig inte" och ungefär så har min dag fortsatt. Det kanske låter lite otrevligt, men det var snarare intressant skulle jag vilja säga. Jag hann göra en hel del saker som jag vanligen skulle ha dragit mig för att göra; jag sov till exempel på tunnelbanan lite.

Något annat jag hann med att göra var att ställa upp på kort med en gratispåse jag fick (trots min dåliga hårdag), något som i stunden verkade lite komiskt mest. Sen drabbades jag tyvärr av en lite mild "pinsamhets-baksmälla" vid ett ungefär. Då kändes det helt plötsligt lite jobbigt att minnas hälften av sakerna jag hade hunnit med, men även det gick över till slut. En något intressant dag med andra ord. Jag har även klarat av den fantastiska bedriften att låna två av mina kursböcker från biblioteket, så nu kan pluggandet (äntligen?) börja. Faktum är att jag kanske hade behövt börja redan nu...

Ja se det snöar, ja se det snöar, det var väl roligt hurra

Väderrapport Berlin: Snö. Härligt? Nja. Lite mysigt kanske, men jag tycker nog att det hade kunnat vara varmt lite längre. Som tur är så är inte lägenheten kall alls, för alla ovanför oss har satt på sina element (rören som leder upp till deras lägenheter blir varma), så vi har inte behövt sätta på värmen. Vad har jag gjort mer idag förutom att fascineras av snön? Jo, jag vaknade och kände mig väldigt trött idag, så jag kände intensivt att jag hade velat skolka min enda lektion för dagen. Som Martin har sagt "Är det ens lönt? Resan dit tar längre tid än föreläsingen." Fast så brukar jag inte se det, utan jag är mer av åsikten att "Oj, vad kort dag, nu kommer jag hem tidigt." Imorse var det dock lite svårt att tänka så, min säng var så varm och skön och ute var det så kallt och äckligt. Trots detta så släpade jag mig upp ur sängen och ut i slaskvädret - i sådana lägen är det helt enkelt bara att plocka fram sin inre viking som gäller. Även om jag starkt betvivlar att jag har en.

Sen efter föreläsningen (som jag nästan var 100% vaken på) så åkte jag hem lite kunskap rikare (hoppas jag) med fläckar på mina fina vita vantar (från den varma drycken jag hade försökt dricka och sen istället hällde över mina händer.) Alltså blev det att åka hem, sätta på en tvättmaskin, plugga lite anteckningar och sen sova lite (så skönt) innan det var dags för mig att möta upp med Michelle för en fika. Fikan var trevlig och vi hann avhandla det mesta som hade hänt sen vi sågs sist med diverse olika roliga historier. Jag berättade till exempel om hur jag hade stått och funderat jättelänge på om jag ville ha en plastpåse inne på H&M för inte så längesedan (till mitt försvar hade jag redan sagt nej tack en gång och sen frågade expediten en gång till, så då tvingades jag frågasätta mitt tidigare beslut. Hon trodde nog att jag var lite knäpp) och Michelle berättade vad hon hade hunnit göra under helgen som gått.

Nu har jag äntligen, efter att ha varit och handlat mat med Martin, kommit hem för kvällen. Han och jag ska nog försöka laga någon mat tillsammans på fredag, så det ska bli spännande. Vi köpte fläskfilé och någon form av färdigsås (såser faller inte inom mitt område av expertis) som vi ska försöka tillaga. Hur det går återstår att se, men jag har minst sagt höga förvåningar efter att ha hört från de andra tjejerna att han ska vara duktig på att laga mat. Martin blev nog lika förvånad som jag när jag sa att de hade sagt det. Mitt svar på frågan om vad han brukade laga om kvällarna var nämligen "...färdigpizza?", och det säger väl en del. Nu ska jag själv gå och slänga ihop lite kvällsmat. För de av er som undrar vad det blir (farmor) så är det omelett som står på menyn idag.