Rörig sista dag

Idag var min sista heldag i Berlin, lite sorgligt kändes det allt. Jag skulle ju på seminarium hela dagen idag ("Arbetskraftsmigration till Tyskland"), så jag fick sovmorgon och satte inte min fot på ambassaden på hela dagen. Överlag skulle jag nog säga att det var en lyckad dag, även om jag gärna hade varit på ambassaden min nästsista dag för att göra det mesta av det, men men. Man ska inte klaga efter att ha fått gratis frukost, förmiddagsfika och lunch. Samt hur mycket gott te man ville hela dagen. det enda som var lite sådär var kanske att jag inte hade någon att prata med, men jag överlevde till och med det. Ämnet var ganska intressant också, även om jag mest gjorde sporadiska anteckningar. Med andra ord hoppas vi innerligt att Mats inte kommer be mig skriva ihop någon rapport om detta, men det känns ju lite otroligt med tanke på att imorgon är min sista dag och jag har så otroligt mycket jag måste hinna med. Något av det mest sanslösa med dagen var att kvinnan som satt bredvid mig drack åtta flaskor med vatten, vilket jag tyckte var helt sinnessjukt. Hon gick inte på toaletten heller. Åtta flaskor vatten. Sen tänkte jag "Jag dricker nog för lite vatten egentligen" (vilket jag nog gör) och drack en flaska vatten och behövde gå på toaletten direkt. Typiskt. Efter seminariet var slut (eller lite tidigare egentligen) bestämde jag mig för att ge mig ut på stan lite och säga hejdå till Berlin. Solen sken och det var för en gångs skull härligt väder, så jag gick från Wittenbergplatz till Zoo. På vägen passade jag även på att prova en baddräkt jag tyckte var så fin, men den visade sig vara mindre fin på än vad den var på galgen, så den fick stanna kvar i affären. Sen tog jag tåget "hem" till Potsdam för att sätta tänderna i min uppsats som ska skickas in imorgon för genomläsning av Ellen innan terminens sista handledarmöte.

Att åka hem visade sig innebär inte bara mycket packande, utan även en hel del pusslande och trixande med saker som måste hinnas med innan jag åker. Listan kändes både lite lång och omöjlig, men jag ska nog kunna klara mig igenom morgondagen hoppas jag. Väskan var mycket lättare att stänga efter att jag hade packat den lite mer logiskt (lakan och handduk i botten) och den vägde "bara" 21,3 kg  enligt Whitneys badrumsvåg. Detta ställer jag mig dock lite skeptisk till, för den kändes fruktansvärt tung, men jag valde att ta det som ett gott tecken ändå och tryckte ner ytterligare lite saker efter en kort segerdans. Nu står bara en lång resa till Turmstrasse och Bürgeramt, an resa till ambassaden, en avskedslunch, handräckning vid ett event, påbörja ett veckobrev jag inte kommer avsluta, skicka in min halvdana uppsats och en väldig massa avsked mellan mig och planet 21.05 mot Kastrup och sen Sverige. Återstår att se vilket skick jag är i när jag väl kommer hem. Håll tummarna för att jag överlever, så får vi se om det blir ett sista blogginlägg i övermorgon kanske. Om inte annat så är Felicias äventyr över för denna gången, återstår att se var bloggen återuppstår nästa gång. Felicias faktiska äventyr å andra sidan fortsätter ju dagligen, härnäst med en 21,3 kg tung resväska på vansinnesfärd i Berlin. Fortsättning följer...