Idag har varit en... intressant dag. Jag vaknade 45min eller (vem försöker jag lura?) 30 minuter tidigare än vad jag hade behövt gå upp och kände mig verkligen omotiverad att åka in till intervjun. För att uttrycka det milt. Jag hade sovit en kvart längre än vad jag egentligen hade tid med och därmed fick det bli frukost på vägen den här morgonen. Jag tillbringade min tunnelbaneresa med att förska pränta in att det här skulle jag inte göra om igen (ställa upp på intervjuer på bekostnad av min sovmorgon), men jag lyckades (mirakulöst nog) faktiskt komma i tid. Intervjun började med att jag fick min "present" som tack för hjälpen. Var det choklad? Nej. Det var en penna. Jag återhämtade mig inte riktigt från den överraskningen förrän efter intervjuns slut och gav nog ganska märkliga svar på frågor som "Anser du dig vara en världsmedborgare." Jag lyckades i alla fall förvirra mig själv, så jag gissar att svaren kanske inte var världens bästa, fast för en penna var det kanske precis lagom nivå.
Jag blev kvarhållen (trots att jag sa att jag var tvungen att gå) och kom följdaktligen en kvart sent till min föreläsning, fast det gjorde nog inte så extremt mycket. Det var ganska intressant att tänka på att det fanns en tid (när jag var 17?) då jag hade kunnat vända och åka hem igen för att jag tyckte att det var så jobbigt att komma sent. Framsteg? Sen efter föreläsningens slut så slängde jag mig på första bästa U-bahn för att åka och shoppa med Lauren och Eimear och det var nog lite jobbigare än vad jag hade väntat mig. Dels för att de har ett speciellt sätt att prata med varandra på som jag inte alltid hänger med i, men det var nog ändå helt okej. Jobbigare blev det när det började tappa kollen på var deras respektive gränser gick och till slut blev osams. Själv hängde jag inte riktigt med på vad bråket gick ut på (och det gjorde nog bara Lauren för att vara helt ärlig), Lauren hade nog bara en jobbig dag gissar jag.
Nu sitter jag hursomhelst hemma efter vad som känts som en lång dag och konstaterar att svensk thaimat är bäst. Här i Tyskland håller den verkligen inte alls samma standard, men kebaben i Berlin är å andra sidan mycket bättre. Fast oj vad jag saknar thaimat ibland. Nu blir det nog snart kvällsmat för mig och så ska jag väl förhoppningsvis få lite pluggat också.
Jag blev kvarhållen (trots att jag sa att jag var tvungen att gå) och kom följdaktligen en kvart sent till min föreläsning, fast det gjorde nog inte så extremt mycket. Det var ganska intressant att tänka på att det fanns en tid (när jag var 17?) då jag hade kunnat vända och åka hem igen för att jag tyckte att det var så jobbigt att komma sent. Framsteg? Sen efter föreläsningens slut så slängde jag mig på första bästa U-bahn för att åka och shoppa med Lauren och Eimear och det var nog lite jobbigare än vad jag hade väntat mig. Dels för att de har ett speciellt sätt att prata med varandra på som jag inte alltid hänger med i, men det var nog ändå helt okej. Jobbigare blev det när det började tappa kollen på var deras respektive gränser gick och till slut blev osams. Själv hängde jag inte riktigt med på vad bråket gick ut på (och det gjorde nog bara Lauren för att vara helt ärlig), Lauren hade nog bara en jobbig dag gissar jag.
Nu sitter jag hursomhelst hemma efter vad som känts som en lång dag och konstaterar att svensk thaimat är bäst. Här i Tyskland håller den verkligen inte alls samma standard, men kebaben i Berlin är å andra sidan mycket bättre. Fast oj vad jag saknar thaimat ibland. Nu blir det nog snart kvällsmat för mig och så ska jag väl förhoppningsvis få lite pluggat också.
Det kunde varit värre. I Östersund har mellan 3-9000 personer fått maginfluensa efter att dricksvattnet blev förorent av en bakterie. Dom hade nog blivit glada om dom fått en penna istället./Kram Pappa
SvaraRaderaEn penna Patrik du är rolig du. Inte bara glädje över att du nu när du inte längre är 17 kan komma sent. Utan både du och din pappas humor som jag helt klart har bättre förståelse för i skrift. Tack för glädjen ni båda ger mig.
SvaraRadera