Efter ännu en tisdag sitter jag nu hemma i min soffsäng och reflekterar lite över dagens åstadkommanden. Något trött begav jag mig iväg mot universitetet för dagens föreläsning i "Tillväxtekonomi". Jag lyckades stöta ihop med Ryan från min tyskgrupp på vägen, så vi hade sällskap en bit. Professorn introducerade idag en formel som han tyckte var "söt". Åtminstone tror jag att det var det han sa, men det kan ha varit något jag drömt, för så här i efterhand känns det ganska surrealistiskt.
Sen blev det en lunch i all ensamhet för mig idag, eftersom jag inte lyckades hitta någon att äta med. Jag bestämde mig för att prova något nytt (spännande?) och lyckades få fatt i något som var väldigt skumt. Jag åt en tugga och tänkte att jag kanske skulle tycka att nästa var godare, sen tog jag en till och tänkte "Men med ris då" och slutligen tog jag en och tänkte "Men med ris OCH sås" och sen gav jag upp. Det blev att äta upp riset, slänga det som var kvar och sen satsa på ett säkert kort: efterrätt. Fast egentligen så hade jag nog helst velat åka hem och äta en rostmacka med det som är kvar av tomatsmöret (sååå gott) från Martins mammas 50-års fest i helgen. Fast än så länge kan jag inte teleportera mig, så det blev inget med det.
Resten av min dag kan väl sammanfattas ganska bra med svaret jag gav Patryk (på frågan "Hur är det med dig?") när jag kom till eftermiddagens lektion i mikroteori: "I'm awesome. Well, I have a headache and I'm tired, but I'm getting there". Jag skrev tyskprovet (det gick nog skapligt) och blev sedan återigen kvarhållen mot min vilja. Det känns så härligt att jag nu äntligen kommit på vad det heter när professorer drar över. Lite som att sitta i fångenskap liksom. Så ja, jag missade tunnelbanan (den som går tjugo i som jag drömmer att hinna med varje vecka), men vad gör det? Nu har jag något nytt att de fram emot till nästa vecka. Hur blir det bättre än så? Kram på er alla.
Sen blev det en lunch i all ensamhet för mig idag, eftersom jag inte lyckades hitta någon att äta med. Jag bestämde mig för att prova något nytt (spännande?) och lyckades få fatt i något som var väldigt skumt. Jag åt en tugga och tänkte att jag kanske skulle tycka att nästa var godare, sen tog jag en till och tänkte "Men med ris då" och slutligen tog jag en och tänkte "Men med ris OCH sås" och sen gav jag upp. Det blev att äta upp riset, slänga det som var kvar och sen satsa på ett säkert kort: efterrätt. Fast egentligen så hade jag nog helst velat åka hem och äta en rostmacka med det som är kvar av tomatsmöret (sååå gott) från Martins mammas 50-års fest i helgen. Fast än så länge kan jag inte teleportera mig, så det blev inget med det.
Resten av min dag kan väl sammanfattas ganska bra med svaret jag gav Patryk (på frågan "Hur är det med dig?") när jag kom till eftermiddagens lektion i mikroteori: "I'm awesome. Well, I have a headache and I'm tired, but I'm getting there". Jag skrev tyskprovet (det gick nog skapligt) och blev sedan återigen kvarhållen mot min vilja. Det känns så härligt att jag nu äntligen kommit på vad det heter när professorer drar över. Lite som att sitta i fångenskap liksom. Så ja, jag missade tunnelbanan (den som går tjugo i som jag drömmer att hinna med varje vecka), men vad gör det? Nu har jag något nytt att de fram emot till nästa vecka. Hur blir det bättre än så? Kram på er alla.
Om man inte tar chansen så går man miste om mycket gott. Även om det innebär att man riskerar att äta något som kan vara äckligt ibland. När din mamma och jag var i Berlin för länge sedan så åt jag dock något som såg ut som hundens julklapp och det reckomderar jag inte. Här snöar det. Jag skall köra till Backagården i Höör om en stund till Kommunals 100 års middag ocg repressentantskapsmöte för Skåne avdelningen. Tänkte börja i god tid. Kram /Pappa
SvaraRaderaFantastiskt att din pappa komer ihåg vad han åt för äckligt 1989 men jag kommer ju faktiskt ihåg de friterade fiskarna (spiggen) med ögon och allt som jag fick på Corsika 1988. De såg mest äckliga ut och smakade nästan chips. Puss
SvaraRadera