"Jag vet att du verkligen inte är intresserad, men jag kan bara inte sluta prata"

...den frasen har blivit något av ett stående skämt hos oss ända sedan jag fann mig pratades om smink med Martin i ett flertal minuter häromdagen. Han lyssnade väldigt vänligt på när jag pratade på om olika nyanser på ögonskuggor och diverse annat som han verkligen inte kan har brytt sig om alls. Jag försökte sluta, men jag bara fortsatte prata trots att jag insåg att det inte var ett intressant samtal alls egentligen Till slut får jag i alla fall fram ett "Jag vet att du verkligen inte alls är intresserad, men jag kan inte sluta prata". Det hela var egentligen ganska komiskt. Fast sen försöker jag trösta med mig att han gör exakt samma sak (om snowboards, kablar och boxning) fast han brukar inte inse att jag inte bryr mig lika. Eller så låtsas jag vara intresserad riktigt bra bara.

Idag har jag hunnit med lite allt möjligt, allt från att slappa hemma, bli överraskad när Martin kommit hem tidigare än vad han skulle och gå ut och äta middag med vänner. Här är nämligen så kallt nu att Martin inte kunde spela sin fotbollsmatch idag, så han tajmade in att komma hem två timmar tidigare exakt när jag höll på att muttra om att han hade ställt lite mat på min hylla i kylen (på engelska så klart.) Jag tror inte att han hann höra det, men jag hoppade ändå till lite. Nu har mina söndagar med ensamtid hunnit försvinna tror jag, men jag ska nog klara mig ändå.

Middagen var ganska mysig och vi hann prata en hel del. Vi åkte till och med iväg till en tysk julmarknad där vi höll på att frysa ihjäl (här är verkligen kallt idag) och konstaterade att "Lebersuppe" verkligen är leversoppa (nej, vi smakade inte på det.) Jag fick även lära mig det otroligt coola uttrycket "Superhammeraffegeil" som typ betyder awesome och som jag nu har för full avsikt att integrera i mitt vardagsspråk. Det lär bli intressant att se hur tyskarna reagerar på det (det är ett något märkligt ord.)

Imorgon blir det intervju, föreläsning och shopping i exakt den ordningen. Jag ser nog mest fram emot shoppingen (av naturliga skäl.) Intervjun är med en amerikansk professor som håller på att skriva en uppsats om internationalitet och vill intervjua utbyteselever om deras syn på internationalitet. Tror jag. Jag såg mest raden om att man kommer att kompenseras med en present och tänkte "Jag älskar att prata, varför inte?" Sen dess har jag dock hunnit ångra mig både en och två gånger då han verkligen inte respekterat tiderna jag har sagt att jag kan. Ett flertal gånger har jag (exempelvis) sagt "Jag kan efter fyra" varpå han kontrar med "Vad sägs om halv två?" Slutligen så sa jag "Jag kan efter tolv" och han "Vad sägs om halv tio?", så nu får jag gå upp 45 minuter tidigare imorgon. Detta stör mig en del, men jag gav mig, så nu får jag skylla mig själv. Vad jag skulle ha sagt var "Okej, nu skiter jag i din himla intervju" men det gjorde jag inte. Jaja, förhoppningsvis är presenten choklad. Godnatt alla.