Vackert väder ute, Felicia inne

Kvällen igår gick kanske inte riktigt som jag hade velat. Jag kom iväg lite sent (som en naturlig följd av att ha försökt hinna med allt på alldeles för lite tid), men det gjorde inte så mycket, för alla andra var sena de med. När jag väl kommer dit (dit är i det här fallet en indisk restaurang) så blev det lite mat för vissa (jag hade redan ätit) och lite småprat med drinkar. Jag började redan här känna att jag nog var lite off för kvällen. Detta märktes främst genom att jag inte fann konversationen underhållande alls, och genom att jag verkligen hade svårt för att tycka att Laurens humor var rolig. Jag började med andra ord redan då försöka komma på hur jag skulle kunna ursäkta mig från Eimears födelsedagsfest (och kände mig lite hemsk för att jag kände så.)

Vidare bar det sedan av mot en annan bar där Eimear hade fler vänner. Jag hade ännu inte lyckats komma på hur jag på bästa sätt skulle lyckas ursäkta mig och hängde alltså med även dit. Väl där så börjar det bli smärtsamt. Musiken är helt fel för en förfest (enligt min smak), klockan hade börjat ticka iväg och jag led nu av tidspress om jag ville följa med Martin och hans vänner ut, och humorn har seglat iväg och var nu långtifrån något som jag ens i min vildaste fantasi skulle finna komiskt. Trots detta valde jag att bita ihop och fattade slutligen beslutet att försöka vända allt till det bättre och försökte klamra mig fast vid tanken: "Det är väl klart att jag kan göra det här roligt." Fast alla kan vi väl ha fel ibland, för sen gick det kort och gott utför:

Alla höll till slut med mig om att det var läge att gå vidare till en klubb (med faktisk dansmusik) så vi börjar till slut äntligen att röra på oss. När vi kommit en bit på vägen så inser de att de vill nog inte gå ut alls, vilket innebär att alla börjar bege sig hemåt och min kväll har varit... slöseri med tid. Något nedslagen försöker jag få tag på Martin, misslyckas och beger mig hemåt även jag. Väl på spårvagnen ringer Martin upp mig och vi inser att vi båda två sitter på spårvagnar i motsatt riktning och att jag snart är hemma. Jag bestämmer mig för att inte hoppa av och byta håll utan istället åka hem. Efter att ha hoppat av vid min hållplats så fortsätter jag min "Allt går fel kväll" med att gå i fel riktning (i regnet) en stund innan jag inser att jag ska gå åt andra hållet och det är nu jag tänker att: "Imorgon stannar jag hemma!"

Sagt och gjort, så blev det. I 18-graders värme med strålande solsken har jag idag suttit inne. Varför? Jo, för jag har inte haft något annat för mig. Är det sorgligt? Ja, men å andra sidan har jag haft en helt okej dag ändå. Jag har lyckats plugga lite, titta på lite tv, tvätta, prata med Natty och bestämma att hon kommer och hälsar på nästa vecka samt pratat lite med mamma och farmor (inte samtidigt.) En helt okej dag med andra ord trots allt. Nu har jag lite pluggande (tyska verb) kvar innan jag kan känna mig nöjd för dagen. Oj, vilket långt och gnälligt blogginlägg det blev. Jaja, nya tag imorgon.