Stressnivån på jobbet idag var verkligen påtaglig. Dagen innan invigningen av utsällningen om svenska innovationer ("Innovative Sweden"), konsulernas besök och Annie Lööfs besök hade verkligen alla mer att göra än vad de egentligen kände sig bekväma med. Lugnast var det nog nästan på min våning, vi var ganska förskonade skulle jag säga. På plan två däremot sprang alla runt som skållade ekorrar. De kommer nog alla drabbas av någon kollektiv utmattningsförkylning när allt är klart skulle jag tro. Fast jag har egentligen ingen anledning att klaga, det enda jag behövde hjälpa till var att fixa namnskyltar inför paneldiskussionen, men det fick jag göra två gånger eftersom den första uppsättningen jag gjorde såg för hemska ut, vilket jag på intet sätt tar något ansvar för. Skrivaren hade skrivit ut dem sneda.
Det jobbigaste jag har gjort idag har egentligen inget med innovative Sweden att göra, som man hade kunnat tro, utan involverade istället en besöksgrupp bestående av 25 vuxna människor. Jag var i minoritet och det märktes verkligen. Att jag inte var mitt piggaste jag gjorde det inte lättare att prata och tänka samtidigt, vilket märktes när jag sa saker som "kvadratkilometer" istället för "kvadratmeter". Självklart fick jag frågor jag aldrig fått för också i stil med "Den isländska ambassaden är byggd i det sällsynta materialet ryolit, vilket bara två byggnader utanför Island är..." "-Vilken är den andra byggnaden?" Typiskt sånt som inte står i mina guidningspapper och som jag antagligen aldrig kommer veta. Det riktiga styrkeprovet kom sen när vi gick in på svenska ambassaden och de sprang runt helt okontrollerat som femåringar. Några försvann bort mot handikapptoaletterna, andra försvann in bakom en vägg och tog vatten ut vattenautomaten och några slängde sig helt enkelt ner i fåtöljerna och på bänkarna. Det var inte många som stod kvar och lyssnade på vad jag hade att berätta, till skillnad från när man guidar gymnasielever som tyst brukar stå stilla och lyssna. Lite tvärtemot vad man hade kunnat tro? Resten av dagen blev en ändlös kamp med mig själv för att försöka få min text om energiskatten att låta vettig, något jag kanske lyckades med efter tre rödklottrade papper. Och väl klar med det (nätt och jämnt) blev jag haffad för att fixa namnskyltarna. Det har med andra ord varit en lång dag idag. Att jag försov mig imorse och fick göra mig klar på 15 minuter var gräddet på moset. Jag kom dock i tid till jobbet, som vanligt, och kan trösta mig med tanken på att eftersom det inte känns som om jag har vaknat riktigt på hela dagen så kan jag bara fortsätta sova nu en halvtimme eller så. Men först en kopp te. På återseende. (På dagens bild ser ni en liten del av mitt rum)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar