Fast vid Nigeria

Vem hade kunnat ana att det skulle vara så svårt att kortfattat sammanfatta Nigerias historia? Inte jag i alla fall. Många timmar senare är jag 500 ord rikare och har börjat tappa perspektiv på vad jag egentligen gör med min uppsats. Jag skulle vilja leva om vecka tio tror jag, men så funkar ju inte världen. Så det blir nog att gå och lägga sig tidigt och försöka göra det bästa av vecka elva som gäller. Imorgon blir det nog en förhållandevis vanlig måndag. Jag har en guidning klockan 10.30, morgontidningar att läsa och en rapport att skriva klart. Efter jobbet får jag nog ta en funderare kring vad jag ska äta i veckan och se om jag behöver åka till mataffären eller inte. Köket känns ju åtminstone lite mer okej nu efter att jag samlade ihop Stefans berg på köksbänken (jag flyttade det till köksbordet där det inte stör mig hälften så mycket), torkat av alla ytor (bortsett från köksbordet då) och slängt soppan som stått i en skål på bänken sen i onsdags. Om Stefan frågar tänker jag bara säga att den började lukta, trots att det inte är sant. Den började bara störa mig, så jag slängde den. Förhoppningsvis tar han sig en titt på diskmaskinen när han kommer hem, inte för att jag tror att han kan fixa den direkt. Sen får vi ha ett allvarligt samtal om hur man måste skölja av disk innan man sätter in den i maskinen, och hjälper inte det så får jag fortsätta handdiska antar jag. Lärdomen man kan dra av detta är att inte säga att man inte är så kinkig med städning om det inte är sant. Livet känns lite drygt den här veckan kan man nog sammanfatta det hela med. Nya tag imorgon får det bli. Usch. God natt alla.