Oväntat värre

Jag har haft en ganska rastlös dag idag och lite svårt att sitta still. Följaktligen satt jag inte så mycket som jag brukar utan sprang runt en del. Det hela började med en salt kringla och en guidad visning av alla innovationer som finns med i "Innovative Sweden". Kanske inte helt passande att gå runt och småäta (och fy vad törstig man blev!), men det var intressant att få titta på alla svenska uppfinningar som vi har till låns fram till den femte maj. Efter visningen så var det nästan dags för lunch, men jag passade på att dricka en kopp varm choklad och skicka lite mail först. Sedan blev det lunch med soppa och sallad igen, de andra praktikanterna har gått in i sparläge så de äter nog soppa för att det är billigare, men jag har insett att man blir mätt på en soppa och en sallad. Fast imorgon ska jag nog ta vanlig mat, det verkade som om det skulle vara god mat imorgon. Efter lunchen hade jag fortfarande lite svårt att sitta still, så då tog jag mig an det enorma projektet att anordna ett arrangemang för alla praktikanter i Berlin hos oss på de nordiska ambassaderna. Det projektet som ingen annan vill ta sig an, inte ens jag egentligen. Nu återstår det bara att enas om ett datum, vilket verkar bli en utmaning.

Karin och Adam jobbade över igår, så de flexade på både för- och eftermiddagen. De sa inte hejdå när de gick hem bara, så jag blev lite ställd. Själv skulle jag ju iväg på mitt seminarium efter jobbet vilket gjorde att det inte riktigt var lönt att åka hem mellan. Alltså styrde jag kosan mot Zoo istället för att äta lite thaimat där först. Väl framme så hittade jag till min stora förvåning Whitney och Felix som satt och åt vid ett bord, så jag slapp äta själv. Det är ju sånt som annars inte händer, så ni kan ju gissa om jag blev förvånad. Vi hann visserligen bara umgås i 45 minuter, men det var kul att småprata lite och ha sällskap när jag åt. Jag berättade lite för Whitney om besöket på amerikanska ambassaden också, något hon såklart var intresserad av att höra om eftersom hon är från USA. Sen fick jag slänga mig vidare för att hinna i tid till seminariet, vilket jag lyckades med nätt och jämt. Att jag kom lite på gränsen till försent innebar att jag tyvärr hamnade bakom en pelar (och därmed inte såg Peter Altmaier alls). Jag försökte ta en bild på honom när han gick, men inte ens det lyckades jag med sorgligt nog. Han var åtminstone en ganska humoristisk talare, även om det är lite för varmt i det rummet för att man riktigt ska kunna hålla sig vaken. När det hela var slut svepte jag i mig ett glas vatten och ett glas äpplejuice innan jag begav mig hemåt. Nu är det verkligen skönt att vara hemma för kvällen med en kopp te innan det är dags att sova. Sen får vi se vad det blir för nya äventyr imorgon.