Skräp

Idag höll jag nästan på att glömma att blogga. Så kan det gå när man är lite trött och har mycket att tänka på. Veckobrevet gick iväg som det skulle idag, även om jag återigen fick konstaterat att jag inte tycker om att bli ombedd att maila texten. Det leder alltid till att det görs ändringar utan att jag får ta del av dem, vilket jag inte tycker känns riktigt okej på åtminstone två sätt. Dels håller jag inte alltid med om ändringarna, men sen tycker jag dessutom att jag lär mig mindre då. Men men. Nästa gång ska jag åtminstone markera nyckelorden i fetstil innan jag skickar dokumentet så jag åtminstone får göra det själv, det kommer jag inte missa igen. I övrigt var arbetsdagen något av ett misslyckande tycker jag. Jag fick nämligen skrota min rapport om elskatten. Vad som hände efter att rapporten hade blivit liggande i två veckor i väntan på att bli läst var nämligen att den blev helt inaktuell. Förslaget som jag hade lagt ner många timmar på att samla artiklar om, läsa artiklar om, försöka förstå och slutligen sammanfatta totalsågades igår av förbundskansler Angela Merkel. Merkel tillkännagav istället att hon nu själv skulle se över frågan. Och vilken nytta gör då ett tresidigt dokument om ett reformförslag som aldrig kommer genomföras? Knappt någon. Jag försökte rädda situationen genom att stryka en väldig massa text och lägga till ett stycke med Merkels kommentarer, fast det hjälpte inte heller direkt. Jag springer sedan ner till plan två för att se vad Staffan tycker och kanske, kanske vi fortfarande kunde hävda att den inte var helt inaktuell om vi fick iväg den fort.

Väl där fick jag veta att Staffan precis gått på semester i två veckor. Sen åkte rapporten ner i papperskorgen. Mamma observerade mycket klokt att detta måste hända journalister hela tiden, och nu har det även hänt mig. Surt var det i alla fall. Resten av dagen varvade jag mer eller mindre vettiga saker. En ljusglimt var när jag och Adam på vägen hem stötte på Karin (inte praktikant-Karin, vi har många Karin på jobbet) i trappan som frågade om det inte var någon av oss som ville förbarma oss över en bukett tulpaner. Hon menade att det vore ju synd om de stod och vissnade på kontoret över helgen. Adam var en halvsekund för långsam, så jag fick dem. Det var ju alldeles perfekt, bortsett från att de var gula. Jag tycker att alla på ambassaden är lite väl besatta av blått och gult ibland. Adam var nog något mindre nöjd. Han började mumla något om att han skulle på ett kalas under helgen och han hade faktiskt tänkt köpa blommor medan jag sakta backade bort. Sen sa jag trevlig helg lite hastigt och smet iväg. Nog för att Adam brände mycket av sina pengar i början av månaden, men hemtenta trumfar födelsedagspresent? Dessutom var de lite väl utblommade för att göra sig bra som present skulle jag säga. Nu blev det ett blogginlägg idag i alla fall, och det var ju tur, nu vet farmor att jag lever idag med. Imorgon ska jag gå upp tidigt (hoppas jag) och skriva hemtenta. Tror ni jag klarar åtta på en lördag? Det tror knappt jag. Halv nio kanske. God natt alla.