Om man låtsas att det är december är nästan livet perfekt

Min uppsats och jag är äntligen vänner igen. Det känns för första gången på länge som om vi faktisk arbetar mot samma mål. Visst, jag fattas fortfarande den statistik jag behöver, men jag har kommit på en till fråga (jag tyckte en kändes lite fattigt), skrivit nästan tusen ord till och läst åtminstone fem nya artiklar. Jag skulle därför (utan att skryta eller sabba något) vilja säga att det äntligen går framåt. Annars har jag haft en ganska seg dag på jobbet idag, igen får man väl nästan säga. Jag har inte så väldigt mycket att göra, men drar mig lite för att be om något nytt att sysselsätta mig med. Jag brukar få roliga saker att göra, men Catharina som ger mig uppgifterna är sjuk, så jag har legat lite slågt på sistone. Det finns ju alltid veckobrevet att pyssla med, och jag väntar fortfarande på kommentarer på min rapport om energiskatten. Jag har börjat fundera på om det kanske rent av kan lämpa sig som ett ämne för uppsatsen till min valfria kurs: Tysklands energiomställning och hur den påverkar tysk ekonomi. I så fall har jag ju nästan den uppsatsen som i en liten ask efter att ha suttit i en vecka och läst in mig på energiomställningen bara för att sedan inse att det var ganska mycket i onödan. Låter ändå som om jag har lite flyt just nu eller?

Det samma går ju inte att säga om vädret tyvärr. Snöstormen må ha uteblivit i Skåne (så gott som), men jag kan rent upplysningsvis säga att Berlin klarade sig inte lika bra. När jag vaknade hade det tillkommit säkert en decimeter snö, och det snöade fortfarande. Jag kände mig i allra högsta grad insnöad, men jag kunde ju inte ringa in och säga det direkt. Alltså var det inget annat att göra än att ta en väldigt varm dusch, klä på mig min tjockaste tröja och pulsa ut i snön mot busshållplatsen. Jag var i tid, men bussen var ju självfallet inte det, så jag fick stå och frysa i tio minuter och komma fem minuter sent till jobbet. Det var inte bara jag som var lite sen idag som tur var, det var nog mer än min buss som hade lite svårt att ta sig fram i stadstrafiken idag. Väl framme blev det en kopp varm choklad och personalmöte som fick inleda morgonen. Jag fortsatte med min goda trend att vara vaken på mötet (two weeks and still going strong!) vilket jag senare firade med att bara läsa en morgontidning (alla andra var spårlöst försvunna). Nu sitter jag hemma och lyssnar på glad musik och förundras över hur svårt det ska vara att hitta en kort, koncis sammanfattning av Nigerias historia. Men men. Jag är i alla fall optimistisk för en gång skull, och det är skönt.