Idag har varit en lite märklig dag tycker jag. Mycket som händer och jag är produktiv, men ändå inte. Jag har fått en hel del gjort idag, men kanske inte nödvändigtvis det jag borde. Egentligen borde jag fråga om det finns något jag kan hjälpa till med, men det gör jag inte. Istället småfixar jag med sånt jag behöver småfixa med, skickar ut inbjudan till vårt event för praktikanter från andra ambassader och filosoferar kring lite allt och inget. En ganska vilsam existens alltså. I övrigt är nog alla ganska uppe i varv över Cypern kan man nog säga. Vid plötsliga händelser ska rapporter skickas direkt till finansministern och finansministeriet, även om det är kväll. Detta gäller alltså inte mig (för att förtydliga), men kan väl kanske ändå ge en antydan om hur viktig Cypern-frågan är för tillfället. Om nu någon kan ha missat att Cyperns banker håller på att gå i konkurs. Hela Tyskland verkar ganska förorättat över att ännu en gång vara de som lånar ut pengar och samtidigt bli beskyllda för att vara så onda att de kräver småsparare på deras hårt förvärvade ören och många verkar helst vilja lämna Cypern åt sitt öde. Fast jag tror det löser sig, så det finns ingen anledning att ligga sömnlös om nätterna skulle jag säga.
På tal om att vara mindre snäll så har jag suttit och funderat på om jag borde ta in de två sista rena tallrikarna till mitt rum. Stefan har nämligen byggt upp ett berg av tio smutsiga tallrikar i sitt rum som stått där nu i en vecka säkert, vilket resulterat i att det blir allt färre och färre tallrikar i omlopp för resten av världen. Och med resten av världen menar jag alltså mig själv. Så jag tänkte att om han själv fick uppleva hur det är att vilja ha en tallrik utan att det finns någon ren ställs han ju rent logiskt inför två alternativ: Handdiska en tallrik med hans obefintliga diskborste eller sätta in alla tallrikarna från hans rum i diskmaskinen och sätta på den. Fast sen insåg jag att jag att det nog inte var mitt snällaste jag som förespråkade denna lösning och avstod, men frestande var det. Mötet med miljöpartiet idag gick bra, även om jag är osäker på att jag egentligen tog några vettiga anteckningar, vilket är lite beklämmande för Mats glömde sin penna. Han upplyste mig då om att jag skulle få ta exceptionellt bra anteckningar för att kompensera, vilket självfallet innebär att jag inte gjorde det. Annars är nog det mest dramatiska som hänt idag att Karin var tvungen att åka hem till Sverige hastigt och lustigt. Hon ville inte säga mer än att det var en familjekris, men vi andra gissade nog alla att det hade med hennes farfar att göra. Han ska tydligen inte ha varit så bra på sistone. Det fick mig att tänka på att morfar dog sist jag var här, fast det är väl kanske inte helt jämförbart ändå.
Nu sitter jag hemma och borde verkligen försöka hitta samma fantastiska motivation som jag hade igår. Tyvärr verkar den ha gått och gömt sig, så istället sitter jag här och fantiserar om att stjäla tallrikar. Ja, fortfarande. Tänk om jag hade kunnat använda min kreativitet till något vettigare? Kanske kontrollera vädret, den förmågan hade suttit fint just nu. Fast det är väl mycket riktigt som pappa observerade, att nu saknar jag åtminstone inte mina sommarkläder direkt. Nej, nu ska jag skärpa mig igen tror jag. Grattis på födelsedagen mamma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar