Men varför ökade skatten egentligen?

Idag var en svår dag tyckte jag. Jag hade nog lite för många bollar i luften för mitt eget bästa kändes det som när jag kom till jobbet imorse. Efter att ha känt hur det kändes lite så satte jag mig ner och spaltade upp en att-göra-lista för dagen. Det gick förhållandevis bra till klockan tre ungefär. Jag började med att läsa morgonens tidningar, läsa alla artiklar jag samlat på mig under veckans gång, sammanfatta de viktigaste i mitt utkast till veckobrevet och sen lunch. Efter lunchen läste jag igenom det jag skrivit en gång till innan jag lämnade det till Mats. So far so good. Vid det här laget hade jag bockat av sju av tolv punkter på listan. Sen gick jag ner till Staffans kontor för att fråga om han hade haft tid att läsa min rapport som jag gav honom förra veckan, det var punkt åtta på listan. Han sa att det hade han tyvärr inte haft tid att göra, men han kunde göra det nu och återkomma om en stund. Det passade mig alldeles utmärkt. Check: Åtta av tolv punkter avklarade. Sen gick det utför.

Bäst när jag satt och skulle påbörja punkt nio av tolv kom Staffan för att dela med sig av sina tankar kring min rapport om energiskatten. Han sätter sig ner och frågar mig: "Men varför ökade egentligen skatten så kraftigt? Det förklarade du inte?" Och en liten del av mig dog. Jag satt ju i säkert en dag, om inte mer, och försökte febrilt förstå mig på varför och hur skatten hade ökat, för att inte tala om hur skatten (eller snarare skattepåslaget) egentligen fungerar och vad det egentligen är för något. Till slut började jag nästan känna mig lite galen, och försökte reda ut det hela med Staffan som då upplyste mig om att teknikaliteterna inte var så viktiga. Fast det samtalet hade han nog glömt. Inget ont om Staffan, men efter det här fick jag en lite mild huvudvärk. Jag kan ju fortfarande inte svara på den frågan, men det är ju inte för att jag inte har försökt. Jag kan göra en kvalificerad gissning, men är min gissning så pass bra att jag vill skriva ner den på papper och skicka hem den till regeringskansliet? Nej, inte direkt. Alltså tillbringade jag den sista delen av min arbetsdag med att (återigen) frustreras över den tyska energiskatten. Sen var det bara för mig att släpa mig hem i snöovädret för att sätta mig med min hemtenta och känna mig alldeles, alldeles slagen. Sen dess har jag lagat mat och samlat på mig alla artiklar jag behöver till hemtentan och börjat läsa en (av säkert tio artiklar och två böcker) och kan inte annat än tänka att det kommer bli en lång helg. Jag får nog bunkra upp med te och lite tv-avsnitt som tröst under mina pauser. Det är inte alltid lätt att plugga heltid och jobba heltid. Nej, nu ska jag försöka avsluta den där artikeln innan jag kreverar och sen ska jag nog sova tidigt, kanske till och med utan att läsa idag. Det känns som om jag inte gör annat än läser nuförtiden. Imorgon hoppas jag på sol.