Det bästa med tisdagar är att komma hem

Så är det helt enkelt; nu har jag äntligen hittat ljuspunkten under mina långa tisdagar: att komma hem. Nu när jag sitter i min soffa och har ätit så fann jag mig helt plötsligt vara den visdomen rikare. Annars har dagen varit ganska standard. Jag lyckades välja lite godare mat i matsalen idag. Det blev någon sorts kycklinggryta med ris, helt okej för 20kr. Sen satt jag och pluggade lite innan jag gick till mikroteorin för att chillaxa lite med Patryk och min föreläsare med så konstig röst. Han måste misshandla sin mikrofon på något sätt, för det är ofta (om inte ständigt) ett lite lätt skärande ljud i salen plus att han måste spotta i den eller nåt för ibland låter det som ett (tyst) skott i salen. Lite komiskt, lite störigt - allt beroende på vilket humör man är på för tillfället.

Sen var det (som vanligt) dags för tyska, vilket (som alltid) är upphov till lite glädje, lite irritation. Vi fick lyssna på en något svårförstådd tysk rapplåt om Berlin (ska tydligen vara "Berlins låt" framröstad av tidningsläsare) med en hel del talspråk. Jag tänkte att det kunde vara något för pappa att sätta tänderna i, så här kommer en länk: http://www.youtube.com/watch?v=7X4KaHYRmFo Det roliga med denna övningen var så klart tvunget att jämnas ut med att läraren drog över 15 minuter i slutet av lektionen så att jag inte lyckades hinna med min U-bahnförbindelse (som jag drömmer om att hinna med) idag heller.

Lite krydda till vardagen kan man väl kanske kalla det när jag blev väckt (mer eller mindre) av Michelle imorse. Hon ringde och var ganska uppe i varv efter att ha upptäckt att hennes plånbok inte stod att finna. Det visade sig inte vara mycket bättre än att den hade blivit stulen, så hon fick bege sig iväg på en runda för att spärra lite kort och så idag. Som tur var så hade någon hittat den, så hon fick tillbaka allt förutom kontanterna. Lyckligtvis hade hon bara lyckats spärra sitt tyska kreditkort också, så det var nog mest oron som hade varit jobbig gissar jag. Nu ska jag nog ta det lite lugnt under resten av kvällen (en timme? Två?) innan det är dags för mig att sova. Morgondagens mål: Gå upp i lagom tid för att hinna prova varm choklad på vägen till universitetet.

Drama, drama, drama

Idag har varit en... intressant dag. Jag vaknade 45min eller (vem försöker jag lura?) 30 minuter tidigare än vad jag hade behövt gå upp och kände mig verkligen omotiverad att åka in till intervjun. För att uttrycka det milt. Jag hade sovit en kvart längre än vad jag egentligen hade tid med och därmed fick det bli frukost på vägen den här morgonen. Jag tillbringade min tunnelbaneresa med att förska pränta in att det här skulle jag inte göra om igen (ställa upp på intervjuer på bekostnad av min sovmorgon), men jag lyckades (mirakulöst nog) faktiskt komma i tid. Intervjun började med att jag fick min "present" som tack för hjälpen. Var det choklad? Nej. Det var en penna. Jag återhämtade mig inte riktigt från den överraskningen förrän efter intervjuns slut och gav nog ganska märkliga svar på frågor som "Anser du dig vara en världsmedborgare." Jag lyckades i alla fall förvirra mig själv, så jag gissar att svaren kanske inte var världens bästa, fast för en penna var det kanske precis lagom nivå.

Jag blev kvarhållen (trots att jag sa att jag var tvungen att gå) och kom följdaktligen en kvart sent till min föreläsning, fast det gjorde nog inte så extremt mycket. Det var ganska intressant att tänka på att det fanns en tid (när jag var 17?) då jag hade kunnat vända och åka hem igen för att jag tyckte att det var så jobbigt att komma sent. Framsteg? Sen efter föreläsningens slut så slängde jag mig på första bästa U-bahn för att åka och shoppa med Lauren och Eimear och det var nog lite jobbigare än vad jag hade väntat mig. Dels för att de har ett speciellt sätt att prata med varandra på som jag inte alltid hänger med i, men det var nog ändå helt okej. Jobbigare blev det när det började tappa kollen på var deras respektive gränser gick och till slut blev osams. Själv hängde jag inte riktigt med på vad bråket gick ut på (och det gjorde nog bara Lauren för att vara helt ärlig), Lauren hade nog bara en jobbig dag gissar jag.

Nu sitter jag hursomhelst hemma efter vad som känts som en lång dag och konstaterar att svensk thaimat är bäst. Här i Tyskland håller den verkligen inte alls samma standard, men kebaben i Berlin är å andra sidan mycket bättre. Fast oj vad jag saknar thaimat ibland. Nu blir det nog snart kvällsmat för mig och så ska jag väl förhoppningsvis få lite pluggat också.

"Jag vet att du verkligen inte är intresserad, men jag kan bara inte sluta prata"

...den frasen har blivit något av ett stående skämt hos oss ända sedan jag fann mig pratades om smink med Martin i ett flertal minuter häromdagen. Han lyssnade väldigt vänligt på när jag pratade på om olika nyanser på ögonskuggor och diverse annat som han verkligen inte kan har brytt sig om alls. Jag försökte sluta, men jag bara fortsatte prata trots att jag insåg att det inte var ett intressant samtal alls egentligen Till slut får jag i alla fall fram ett "Jag vet att du verkligen inte alls är intresserad, men jag kan inte sluta prata". Det hela var egentligen ganska komiskt. Fast sen försöker jag trösta med mig att han gör exakt samma sak (om snowboards, kablar och boxning) fast han brukar inte inse att jag inte bryr mig lika. Eller så låtsas jag vara intresserad riktigt bra bara.

Idag har jag hunnit med lite allt möjligt, allt från att slappa hemma, bli överraskad när Martin kommit hem tidigare än vad han skulle och gå ut och äta middag med vänner. Här är nämligen så kallt nu att Martin inte kunde spela sin fotbollsmatch idag, så han tajmade in att komma hem två timmar tidigare exakt när jag höll på att muttra om att han hade ställt lite mat på min hylla i kylen (på engelska så klart.) Jag tror inte att han hann höra det, men jag hoppade ändå till lite. Nu har mina söndagar med ensamtid hunnit försvinna tror jag, men jag ska nog klara mig ändå.

Middagen var ganska mysig och vi hann prata en hel del. Vi åkte till och med iväg till en tysk julmarknad där vi höll på att frysa ihjäl (här är verkligen kallt idag) och konstaterade att "Lebersuppe" verkligen är leversoppa (nej, vi smakade inte på det.) Jag fick även lära mig det otroligt coola uttrycket "Superhammeraffegeil" som typ betyder awesome och som jag nu har för full avsikt att integrera i mitt vardagsspråk. Det lär bli intressant att se hur tyskarna reagerar på det (det är ett något märkligt ord.)

Imorgon blir det intervju, föreläsning och shopping i exakt den ordningen. Jag ser nog mest fram emot shoppingen (av naturliga skäl.) Intervjun är med en amerikansk professor som håller på att skriva en uppsats om internationalitet och vill intervjua utbyteselever om deras syn på internationalitet. Tror jag. Jag såg mest raden om att man kommer att kompenseras med en present och tänkte "Jag älskar att prata, varför inte?" Sen dess har jag dock hunnit ångra mig både en och två gånger då han verkligen inte respekterat tiderna jag har sagt att jag kan. Ett flertal gånger har jag (exempelvis) sagt "Jag kan efter fyra" varpå han kontrar med "Vad sägs om halv två?" Slutligen så sa jag "Jag kan efter tolv" och han "Vad sägs om halv tio?", så nu får jag gå upp 45 minuter tidigare imorgon. Detta stör mig en del, men jag gav mig, så nu får jag skylla mig själv. Vad jag skulle ha sagt var "Okej, nu skiter jag i din himla intervju" men det gjorde jag inte. Jaja, förhoppningsvis är presenten choklad. Godnatt alla.

Lugn lördag

Så nu sitter jag hemma själv och lyssnar på musik i mjukiskläder en lördagkväll. Farmor oroar sig över att jag har blivit en partypingla, men ibland är det ganska skönt att sitta och göra absolut ingeting ett tag. Fast det ska nog vara i lagom doser, för som Martin sa när jag sa att jag funderar på att bara vara hemma "Du är inte orolig över att du kommer få tråkigt då?" Man måste nog helt enkelt vara på rätt humör (så att det inte blir frustrerande) och inte göra det för länge (så att det slutar vara roligt.) Just nu känns det i alla fall helt okej.

Igår så gick jag faktiskt ut ändå, trots att jag hade en svår halvtimme när jag var ganska frustrerad över att Anna inte hörde av sig som hon skulle. Det slutade med att jag satt i mjukiskläder (men väldigt välsminkad) och tittade på avsnitt samtidigt som killarna satt i Martins rum och kollade på roliga klipp på youtube. Jag hade ju kunnat delta i det om det inte vore för att jag har konstaterat (vid flera tillfällen) att vi kanske inte riktigt delar samma humor. Det slutade hursomhelst med att det ringde på porttelefonen (vilket jag ignorerade) och sen helt plötsligt så stod Anna i mitt (väldigt ostädade) rum. Jag var inte alls på humör för att gå ut längre, men gjorde mitt yttersta för att rycka upp mig, och jag tror att jag lyckades ganska bra.

Det blev en helt okej förfest hemma hos oss innan vi till slut hoppade in i en taxi till en klubb som (om jag inte missminner mig) låg i närheten av Jannowitzbrucke. Vad den hette har jag som vanligt ingen aning om; jag brukar inte fråga om namnet. Det var fruktansvärt kallt på vägen dit och inträdet var ovanligt dyrt (15 euro), men för att vara helt ärlig så störde kylan mig mer än inträdet. Jag kommer ju trots allt från Sverige och hemma är det oftast exakt så dyrt att gå ut, fast å andra sidan kan det vara bra mycket kallare också. Vi stannade inte alltför länge på klubben den här gången, majoriteten åkte hem vid sex eller så. De enda som stannade kvar längre var Martin och Sascha. Hursomhelst så blev det inte att jag kom hem förrän sju ändå, för vi stannade (som allt som oftast) för att äta en döner (kebab) på vägen hem. Väl hemma så var det i alla fall skönt att komma in i värmen och få sova. Jag har nog haft en vecka med lite lite sömn, det blir lätt att jag går och lägger mig en timme senare än vad jag hade önskat. Jag får försöka skärpa mig nästa vecka.

Ikväll så är det lite verbformer, te och kanske en film som står på schemat. Det enda som grämer mig lite är att jag inte har någon choklad (men jag ska nog inte äta choklad på ett tag har jag kommit fram till) och att killarna kommer hit för att se på boxning ikväll (jag hade gärna velat ligga lite lågt.) Fast det är ganska världsliga problem, så det går ingen större nöd på mig. Värre är det nog för katterna hemma som måste gå på lådan i snön, om de nu gör det. Svaret på den frågan lär vi få när pappa kommer hem imorgon och ser om de kissat i hans säng. Spännande.

Fredag är ändå den dagen som känns bäst

Äntligen blev det fredag och helg. I skrivande stund sitter jag hemma efter en dag med lite blandade aktiviteter och njuter i fulla drag av att vara ledig. Eller nja, nästan i alla fall. Efter att ha sovit som en stock (jag var av någon anledning väldigt trött igår) så vaknade jag klockan åtta och kände mig väl nästan utvilad. Jag kom iväg (något sent) till tunnelbanan och var även idag så trött att jag hade kunnat somna (men med mycket fräschare hår.) Komiskt nog så försökte jag plocka bort lite blonda hårstrån från min jacka och trött som jag var dröjde det en stund innan jag upptäckte att håren blåste bort och hamnade på killen som satt bredvid mig istället. Han satt lugnt och fint och plockade bort dem i samma takt som jag mer eller mindre. Även om han inte sa något så verkade han inte vara överdrivet glad, fast det hade nog inte jag varit heller. Jag upphörde i alla fall illa kvickt med min strösyssla och återgick till den så otroligt slitsamma aktiviteten "håll-ögonen-öppna-en-liten-stund-till."

Föreläsningen hade jag svårt att fokusera under, men härligt nog så varade övningen bara i 45min som en slags kompensation för det. När jag kom hem så blev det sen lite slappande innan Martin tog med mig ut på en liten promenad ut för att visa mig lite ockuperade hus. Min tysklärare blev nämligen grymt förvånad över att jag inte hade sett några ockuperade hus, så det var ju något av ett måste tydligen. Sen blev jag inte uppringd av Anna (som skulle ringa mig) idag för att vi skulle träffas, men jag har försökt rycka upp mig ändå nu en stund. Äntligen har min peppning börjat ge resultat, så jag sitter nu väldigt välsminkad (för att jag kände för det) och funderar på vad jag ska se på för film. Härligt värre. Imorgon blir det nog plugg som gäller.

Jag bryr mig inte

Jag tänkte inleda det här inlägget med det första jag alltid säger till Martin när han kommer hem: "Vet du vad jag har gjort idag?" Jo, idag vaknade jag lite tidigare eftersom jag hade tänkt duscha på morgonen idag, fast så blev det inte riktigt. Jag orkade nämligen inte. Så slogs jag då av tanken "Men mitt hår kommer ju se hemskt ut!", och detta hade vanligtvis fått upp mig ur sängen illa kvickt. Så funkade det inte riktigt idag, för min tanke när jag vaknade var mer i stil med "Och?" så jag snoozade i 20 minuter till. Sen gick jag upp och kom fram till att jag inte kände mig snygg alls och tänkte "Och? Jag bryr mig inte" och ungefär så har min dag fortsatt. Det kanske låter lite otrevligt, men det var snarare intressant skulle jag vilja säga. Jag hann göra en hel del saker som jag vanligen skulle ha dragit mig för att göra; jag sov till exempel på tunnelbanan lite.

Något annat jag hann med att göra var att ställa upp på kort med en gratispåse jag fick (trots min dåliga hårdag), något som i stunden verkade lite komiskt mest. Sen drabbades jag tyvärr av en lite mild "pinsamhets-baksmälla" vid ett ungefär. Då kändes det helt plötsligt lite jobbigt att minnas hälften av sakerna jag hade hunnit med, men även det gick över till slut. En något intressant dag med andra ord. Jag har även klarat av den fantastiska bedriften att låna två av mina kursböcker från biblioteket, så nu kan pluggandet (äntligen?) börja. Faktum är att jag kanske hade behövt börja redan nu...

Ja se det snöar, ja se det snöar, det var väl roligt hurra

Väderrapport Berlin: Snö. Härligt? Nja. Lite mysigt kanske, men jag tycker nog att det hade kunnat vara varmt lite längre. Som tur är så är inte lägenheten kall alls, för alla ovanför oss har satt på sina element (rören som leder upp till deras lägenheter blir varma), så vi har inte behövt sätta på värmen. Vad har jag gjort mer idag förutom att fascineras av snön? Jo, jag vaknade och kände mig väldigt trött idag, så jag kände intensivt att jag hade velat skolka min enda lektion för dagen. Som Martin har sagt "Är det ens lönt? Resan dit tar längre tid än föreläsingen." Fast så brukar jag inte se det, utan jag är mer av åsikten att "Oj, vad kort dag, nu kommer jag hem tidigt." Imorse var det dock lite svårt att tänka så, min säng var så varm och skön och ute var det så kallt och äckligt. Trots detta så släpade jag mig upp ur sängen och ut i slaskvädret - i sådana lägen är det helt enkelt bara att plocka fram sin inre viking som gäller. Även om jag starkt betvivlar att jag har en.

Sen efter föreläsningen (som jag nästan var 100% vaken på) så åkte jag hem lite kunskap rikare (hoppas jag) med fläckar på mina fina vita vantar (från den varma drycken jag hade försökt dricka och sen istället hällde över mina händer.) Alltså blev det att åka hem, sätta på en tvättmaskin, plugga lite anteckningar och sen sova lite (så skönt) innan det var dags för mig att möta upp med Michelle för en fika. Fikan var trevlig och vi hann avhandla det mesta som hade hänt sen vi sågs sist med diverse olika roliga historier. Jag berättade till exempel om hur jag hade stått och funderat jättelänge på om jag ville ha en plastpåse inne på H&M för inte så längesedan (till mitt försvar hade jag redan sagt nej tack en gång och sen frågade expediten en gång till, så då tvingades jag frågasätta mitt tidigare beslut. Hon trodde nog att jag var lite knäpp) och Michelle berättade vad hon hade hunnit göra under helgen som gått.

Nu har jag äntligen, efter att ha varit och handlat mat med Martin, kommit hem för kvällen. Han och jag ska nog försöka laga någon mat tillsammans på fredag, så det ska bli spännande. Vi köpte fläskfilé och någon form av färdigsås (såser faller inte inom mitt område av expertis) som vi ska försöka tillaga. Hur det går återstår att se, men jag har minst sagt höga förvåningar efter att ha hört från de andra tjejerna att han ska vara duktig på att laga mat. Martin blev nog lika förvånad som jag när jag sa att de hade sagt det. Mitt svar på frågan om vad han brukade laga om kvällarna var nämligen "...färdigpizza?", och det säger väl en del. Nu ska jag själv gå och slänga ihop lite kvällsmat. För de av er som undrar vad det blir (farmor) så är det omelett som står på menyn idag.

Awesome

Efter ännu en tisdag sitter jag nu hemma i min soffsäng och reflekterar lite över dagens åstadkommanden. Något trött begav jag mig iväg mot universitetet för dagens föreläsning i "Tillväxtekonomi". Jag lyckades stöta ihop med Ryan från min tyskgrupp på vägen, så vi hade sällskap en bit. Professorn introducerade idag en formel som han tyckte var "söt". Åtminstone tror jag att det var det han sa, men det kan ha varit något jag drömt, för så här i efterhand känns det ganska surrealistiskt.

Sen blev det en lunch i all ensamhet för mig idag, eftersom jag inte lyckades hitta någon att äta med. Jag bestämde mig för att prova något nytt (spännande?) och lyckades få fatt i något som var väldigt skumt. Jag åt en tugga och tänkte att jag kanske skulle tycka att nästa var godare, sen tog jag en till och tänkte "Men med ris då" och slutligen tog jag en och tänkte "Men med ris OCH sås" och sen gav jag upp. Det blev att äta upp riset, slänga det som var kvar och sen satsa på ett säkert kort: efterrätt. Fast egentligen så hade jag nog helst velat åka hem och äta en rostmacka med det som är kvar av tomatsmöret (sååå gott) från Martins mammas 50-års fest i helgen. Fast än så länge kan jag inte teleportera mig, så det blev inget med det.

Resten av min dag kan väl sammanfattas ganska bra med svaret jag gav Patryk (på frågan "Hur är det med dig?") när jag kom till eftermiddagens lektion i mikroteori: "I'm awesome. Well, I have a headache and I'm tired, but I'm getting there". Jag skrev tyskprovet (det gick nog skapligt) och blev sedan återigen kvarhållen mot min vilja. Det känns så härligt att jag nu äntligen kommit på vad det heter när professorer drar över. Lite som att sitta i fångenskap liksom. Så ja, jag missade tunnelbanan (den som går tjugo i som jag drömmer att hinna med varje vecka), men vad gör det? Nu har jag något nytt att de fram emot till nästa vecka. Hur blir det bättre än så? Kram på er alla.

Turist

Dagens föreläsning föreflöt ganska smärtfritt. Jag hann anteckna det mesta och tyckte att det gick helt okej. Den enda tråkiga incidenten var kanske att Natty inte hade tagit i beräknande att hon skulle ha haft med sig en bok eller så (utan hade bara med sig en iPod.) Detta innebar ju tyvärr att hon störde föreläsningen lite trots att jag bad henne låta bli. Sen gick vi båda vidare mot AquaDom som jag har velat besöka ända sen jag kom hit. Härligt nog så kunde hon också tänka sig att följa med dig. AquaDom har tydligen Europas högsta fristående akvarietank (jag tror den var 12m hög), men jag tyckte att det var lite lätt överreklamerat. Universeum känns på något sätt lite mindre "plastigt" om det känns logiskt.

Efter det så blev det ett spontant besök i domkyrkan (där jag heller aldrig varit förr) trots att det var inträde (vilket vi båda ställde oss lite skeptiska mot.) Kyrkan var fin och utsikten var inte helt fel heller (man kan gå upp på taket), även om det idag var sällsynt mulet och dimmigt. Vi hann även med att gå i lite affärer och ta en vända på en julmarknad innan vi båda hann tröttna på varandra lite. Så nu blev det kanske inte världens bästa avslut på vår weekend tillsammans, men överlag har jag ändå haft roligt. Det finns ju en del jobbiga stunder och vi har bråkat lite, men vi har hunnit med en hel del roligt också. Så jag väljer nog att se det från den positiva sidan ändå tror jag. Nu blir det prepostioner för mig tror jag. Martin har (som den ängel han är) sagt att han kan förhöra mig (trots att jag inte ser hur det skulle gå till) även om han har ett prov imorgon som han inte heller vet hur man kan plugga till. Så nu sitter vi alla tre här hemma med våra diverse ströuppgifter och jag ska nog lämna över datorn till Natty väldigt snart. Vi borde nog kunna ta oss igenom kvällen utan några större förvecklingar.

Ta det goda med det onda

Så har jag då haft ännu en minnesvärd händelserik helg med lite kul och lite tråkigt. Det har varit så gott som full rulle hela helgen och därmed så har det inte blivit så mycket bloggande, och ännu värre, inget pluggande. Fast överlag har jag (vi) haft roligt och pluggandet ska förhoppningsvis lösa sig ändå. Här kommer en kort sammanfattning:

I fredags så hade jag en väldigt intressant föreläsningsupplevelse, jag kom nämligen dit och fick veta att den skulle vara två timmar längre än vad jag ursprungligen hade trott. Detta kändes lite tungt av två anledningar: dels för att dessa två timmar sträckte sig över lunch (12-14) och jag hade inte med mig mat/snacks så att det räckte, men även för att jag hade stressat iväg från lägenheten under morgonen och visste inte i exakt vilket skick jag hade lämnat den. Att detta störde mig berodde på att jag hade räknat med att hinna hem före Martin så att jag kunde fixa till det. Hursomhelst så intalade jag mig att han slutade tre, så jag borde komma hem en halvtimme före honom ändå. Så lite lätt stressad över detta faktum försöker jag bita ihop trots att jag känner mig lite lurad och milt frustrerad över denna överraskning. Så fortsätter det i ungerfär en timme av "extratiden" tills jag kollar klockan (på min mobil) och ser att jag har fått ett sms med "Jag fick sluta tidigare idag, så nu kan vi se vem som kommer hem först. Klara, färdiga, gå!" Då dog jag lite. Sen på kvällen gick jag ut med Anna och Rike och vi hade verkligen jättekul. Vi lekte charader och pratade om lite allt möjligt innan vi gick vidare och mötte upp med de andra för att gå ut.

Lördagen var ett annat intressant kapitel (som nog inte för ta för mycket plats, för det här börjar bli långt.) Jag gick upp efter att ha sovit i ungefär tre timmar för att bege mig mot flygplatsen där jag skulle möta Natty. Hon var lite tidig och jag var lite sen, men det gjorde inte så mycket, för då hann hon äta en macka först. Sedan begav vi oss hemåt och bakade lussekatter. Det hela gick ganska bra, även om vi inte riktigt lyckades komma överrens under hela bakningen. Sen (efter att ha slutat vara osams och bakat klart) blev vi hämtade av de andra för att gå till en födelsedagsfest. Med facit i hand så ska man kanske inte gå på födelsedagsfester för folk som man inte känner. Jag har gjort det två gånger och finner det svårt, men jag vet inte. Det är kanske också en talang man kan bemästra.

Söndagen blev sen ganska kort som en följd av att Natty var ganska trött. Hon hängde inte riktigt med i livet i Berlin tror jag, för hon höll på att somna på dansgolvet vid sjutiden, så då fick vi gå hem och lägga oss. Sen sov hon till kvart över fyra dagen därpå, så det var nätt och jämnt att vi hann iväg till bion i tid. Fast hann gjorde vi, så det blev att vi åkte in till Potsdamer platz och såg Harry Potter 7 (1 av 2) där. Den var helt okej, men tyskarna hade (makalöst nog) lyckats klämma in nästan en hel timmes reklam. Lite jobbigt kanske. Den här dagen får nog ett eget inlägg så att det här inte spårar ur helt. :P

Minnesluckor

Det visar sig att vardagen kanske inte är så intressant att blogga om egentligen, för vad gör jag egentligen om dagarna? Jag går upp tidigt, åker in till föreläsning(ar) och sen åker jag hem igen och flummar (mer eller mindre.) Det finns ju allt som oftast små roliga ögonblick under dagen, men oftast inget som är så roligt att man minns det flera timmar efteråt. Jag kanske snubblar till på vägen mellan en föreläsning eller så kanske jag helt plötsligt inser att jag nog "blinkade" i fem minuter under en föreläsning. Det känns åtminstone som att blinka, bara det att tiden helt plötsligt går mycket snabbare än vad det känns som. Mina två senaste föreläsningar i skattelära har varit utmärkta exempel på när tiden går fort men ändå långsamt.

Annars har det nog inte hänt så mycket spännande idag. Jag har suttit och funderat på vad jag gjort idag egentligen och finner det lite svårt att minnas. Jag åt lunch med Lauren och Patryk, de var lika men ändå olika. Patryk åt efterätt idag också (som vi gjorde förra veckan), men jag var så mätt att det orkade jag inte. Annars är det inte helt fel med en hel tallrik Kaiserschmarrn (bilden) för 13kr. Sen lyckades jag även irritera mig på den iranska tjejen i min tyskgrupp (Sagi?) Hennes uttal är uselt och hon ställer liksom så dumma frågor. Idag frågade hon mig vad Berghain var (trots att läraren precis sagt att det var en klubb) och jag sa "en klubb" varpå hon frågade mig om jag var säker. Två gånger. Jag insåg sedan att det är mer eller mindre så jag gör mot Martin när han rättar min tyskläxa. Han tycker det är ganska komiskt när jag envisas med att tro att jag är bättre på tyska än vad han är. ("Fast det låter inte bra. Är du säker på att det ska vara så?")

Nu blir det nog en kopp te i ett tappert försök att piggna till, jag är så hopplöst trött idag. Det känns skönt att det är fredag imorgon. Framåt helgen ser jag fram emot lussebak, turistande och annat kul med Natty. Vi har redan lyckats bli hembjudna till Patryk som tycker att Natty verkar vara väldigt trevlig. Förhoppningsvis har jag lyckats plugga lite prepositioner innan dess, och kanske till och med slutat äta Daimchoklad. Fast det är kanske för mycket begärt. Den som lever får se.

Enhörningarna hälsar

Så hade jag då en ny sorts onsdag idag eftersom jag idag började åtta och slutade tio. Tidigare veckor har jag haft "Introduktion till företagsekonomi" utöver min morgonkurs och därmed slutat två istället, så det här var en ny och ganska behaglig upplevelse, trots att det har regnat två dagar i sträck nu och det känns som om hela världen håller på att rinna bort. Jag börjar känna mig lite som enhörningarna i det skämtet som cirkulerar på facebook. ("Dear Noah, we thought you said that the ark was leaving at three. - Unicorns") Fast jag tror nog inte att det är syndafloden, utan snarare hösten, som har drabbat mig och Berlin.

Annars så fortsätter min vardag med små nöjen som vanligt. Idag har jag lyckats klara av ytterligare ärenden och ta fantastiskt bra anteckningar på mina föreläsningar. Jag har även hunnit med annat viktigt som att laga mat, ta ut soporna, tömma diskmaskinen och göra min tyskläxa. Tyskan kommer nog kräva lite mer uppmärksamhet framöver, eftersom jag har prov på tisdag som jag inte kommer hinna plugga på när Natty är här (lör-tis.) Härligt nog så är det prov på prepositioner, något som jag finner vara så gott som omöjligt att plugga på. Var ska man börja liksom? Det finns ju hur många ord som helst. Vissa är enklare, som "boken ligger på bordet", och andra är svårare, som exempelvis "jag var på (vid) kusten". Är det samma preposition som på svenska är det busenkelt, men det är inte alltid fallet och då höjs ribban genast. Så hur pluggar man på det? Börjar med att memorera alla ord ett efter ett?

Annars händer det inget jättespännande idag. Det är fotbollsmatch Sverige-Tyskland, men den lär jag nog inte se så mycket av. Kanske blir det så att jag ser på sista halvan med Martin när han kommer hem från fotbollsträningen. Om jag tycker det känns kul (om Sverige leder.) Nu ska jag nog fira att jag klarat av läxan med att se på ett avsnitt.

Oj, vad klockan blev mycket

Efter en lagom dos tisdag sitter jag återigen uppe lite för sent och begrundar dagens händelser. En helt okej tisdag med facit i hand, speciellt eftersom jag har lyckats korta ner den genom att inse att jag läser en kurs för mycket. Det var ett svårt beslut att välja vilken jag skulle hoppa av, men i slutändan så blev det kursen som jag egentligen inte borde fått godkänt för. Det känns liksom ärligast så, plus att den var den som jag fann tråkigast. Även om den råkade ha minst matte (vilket talade till den kursens fördel.)

En annan trevlig bonus för dagen var att de delade ut nya gratispåsar (med diverse saker) utanför skolan idag. Detta innebär att jag nu är två kajalpennor och lite diverse annat smått och gott rikare. För att kompensera för detta så har det så klart ösregnat hela dagen idag (trots att det inte regnar i Berlin) och jag missade tunnelbanan hem med en hårsmån. Är det bara jag som när sånt händer tillbringar de nästkommande minuterna med att fundera ut exakt vad jag skulle ha gjort annorlunda så att jag hade hunnit? En liten hobby bara. Dagens låt har för övrigt varit "Roxanne" ur Moulin Rouge för de som är intresserade. Ett nytt inslag i bloggen kanske? Fast jag brukar nog inte lyssna på en låt en hel dag i vanliga fall.

Jaha, nu blir det sängen för mig så att jag orkar gå upp och duscha imorgon. Något att se fram emot är att morgondagen bara har en lektion och att jag därför slutar tio. Jag ska försöka hinna med att: låna böcker, skriva ut föreläsningsmaterial, handla ingredienser till när jag och Natty ska baka och ta ut soporna under all min lediga tid. Godnatt alla.

Ett bra sätt att tvinga folk att svara på frågor...

...är för övrigt genom att ge dem i läxa att skriva uppsats om dem. Jag har nämligen fått i läxa att skriva en kortare uppsats och svara på frågor som jag inte finner intressanta att prata om och som jag nog vanligtvis inte ens skulle vilja svara på. Exempelvis:

-Var handlar du mat?
-Var äter du vanligtvis mat?
-Vart går du när du går ut?

Varför vill jag då inte svara på ovannämnda frågor? Det finns nog ingen bra anledning, men jobbigt känns det. Så jobbigt att jag nu måste ta en paus för att återhämta mig lite och dricka en kopp te. Jag har visserligen inga riktiga problem, men de problemen jag har känns ändå jobbiga. Varför hade jag inte bara kunnat få berätta lite om min älsklingsbok istället? Nu börjar jag nästan komma ihåg onsdagstalen i Japan med något som liknar nostalgi. Det är ju lite illa med tanke på att jag tyckte ganska illa om dem just då. Fast då fick jag i alla fall prata om vad jag ville. Gräset är alltid grönare på andra sidan?

Vardagsäventyr

Måndagar hade varit något av det bästa jag vet om det inte vore för att måndag råkar vara dagen före tisdag, dagen av hemskhet. För oj vad fina måndagar kan vara ibland. Att börja tio och sluta tolv är något som jag tidigare fann helt normalt och nu har börjat inse är helt himmelskt. Dagen blir liksom precis lagom lång, det är ljust när man åker till skolan och det är ljust när man åker hem. Hur blir det bättre än så?

Mina åstadkommanden idag inkluderar att ha kommit i tid till föreläsningen (även om jag snoozade en gång för mycket), lyckats hålla mig vaken en hel föreläsning (!), handlat i en annan affär, dammsuga, vika ihop tvätten och laga mat. Jag är ganska imponerad själv måste jag säga, även om Kaisers (där jag handlade idag) visade sig vara något av en besvikelse. Det var visserligen större, men detta utan att nödvändigtvis ha fler märken eller vara billigare. Jag tror helt enkelt att de bara hade mer av allt. För annars kan jag verkligen inte förstå vari skillnaden bestod, men nåt måste det ju vara, för det var faktiskt större.

Nu sitter jag och funderar lite på vad jag ska göra med de resterande timmarna av min dag. Hade detta varit en tisdag så hade jag varit på väg till tyskan nu. Tänka sig. Istället blir det nog så att jag öppnar ett fönster, sätter på lite musik och gör lite fler flashcards med verb. Ja, just det, sen har jag lite annan tyskläxa som även den behöver göras. Som tur är har jag många timmar kvar av dagen idag.

Vackert väder ute, Felicia inne

Kvällen igår gick kanske inte riktigt som jag hade velat. Jag kom iväg lite sent (som en naturlig följd av att ha försökt hinna med allt på alldeles för lite tid), men det gjorde inte så mycket, för alla andra var sena de med. När jag väl kommer dit (dit är i det här fallet en indisk restaurang) så blev det lite mat för vissa (jag hade redan ätit) och lite småprat med drinkar. Jag började redan här känna att jag nog var lite off för kvällen. Detta märktes främst genom att jag inte fann konversationen underhållande alls, och genom att jag verkligen hade svårt för att tycka att Laurens humor var rolig. Jag började med andra ord redan då försöka komma på hur jag skulle kunna ursäkta mig från Eimears födelsedagsfest (och kände mig lite hemsk för att jag kände så.)

Vidare bar det sedan av mot en annan bar där Eimear hade fler vänner. Jag hade ännu inte lyckats komma på hur jag på bästa sätt skulle lyckas ursäkta mig och hängde alltså med även dit. Väl där så börjar det bli smärtsamt. Musiken är helt fel för en förfest (enligt min smak), klockan hade börjat ticka iväg och jag led nu av tidspress om jag ville följa med Martin och hans vänner ut, och humorn har seglat iväg och var nu långtifrån något som jag ens i min vildaste fantasi skulle finna komiskt. Trots detta valde jag att bita ihop och fattade slutligen beslutet att försöka vända allt till det bättre och försökte klamra mig fast vid tanken: "Det är väl klart att jag kan göra det här roligt." Fast alla kan vi väl ha fel ibland, för sen gick det kort och gott utför:

Alla höll till slut med mig om att det var läge att gå vidare till en klubb (med faktisk dansmusik) så vi börjar till slut äntligen att röra på oss. När vi kommit en bit på vägen så inser de att de vill nog inte gå ut alls, vilket innebär att alla börjar bege sig hemåt och min kväll har varit... slöseri med tid. Något nedslagen försöker jag få tag på Martin, misslyckas och beger mig hemåt även jag. Väl på spårvagnen ringer Martin upp mig och vi inser att vi båda två sitter på spårvagnar i motsatt riktning och att jag snart är hemma. Jag bestämmer mig för att inte hoppa av och byta håll utan istället åka hem. Efter att ha hoppat av vid min hållplats så fortsätter jag min "Allt går fel kväll" med att gå i fel riktning (i regnet) en stund innan jag inser att jag ska gå åt andra hållet och det är nu jag tänker att: "Imorgon stannar jag hemma!"

Sagt och gjort, så blev det. I 18-graders värme med strålande solsken har jag idag suttit inne. Varför? Jo, för jag har inte haft något annat för mig. Är det sorgligt? Ja, men å andra sidan har jag haft en helt okej dag ändå. Jag har lyckats plugga lite, titta på lite tv, tvätta, prata med Natty och bestämma att hon kommer och hälsar på nästa vecka samt pratat lite med mamma och farmor (inte samtidigt.) En helt okej dag med andra ord trots allt. Nu har jag lite pluggande (tyska verb) kvar innan jag kan känna mig nöjd för dagen. Oj, vilket långt och gnälligt blogginlägg det blev. Jaja, nya tag imorgon.

Effektiviteten själv

Ja, idag har det verkligen gått undan. Jag har hunnit med hur mycket saker som helst sen jag vaknade (tycker jag) och känner idag att jag nog är släkt med mamma trots allt, för idag har jag nämligen städat badrummet. Allt blänker och är fint, så jag känner mig ganska nöjd med mig själv. Jag har även hunnit med att laga mina trasiga kläder, städa mitt rum, lägga upp nya bilder på facebook och fixa lite med tvätten. Martin verkar ha blivit lite chockad av min framfart, men han mådde lite bättre efter jag sagt att han kunde få ta badrumsgolvet om han ville.

Nu bär det snart iväg mot Eimears födelsedagsfirande. Hon fyller 21 år idag och vi har köpt henne en julstjärna i födelsedagspresent. Vi hittade den igår på julmarknaden och vi tyckte att den kunde vara något för henne kanske. Lite hennes stil liksom. Jag vet inte om det kommer bli så roligt (läs: jag är lite skeptisk), men det blir säkert kul. Om jag nu kommer iväg vill säga, det börjar bli sent. Så nu får jag fortsätta vara effektiv helt enkelt. På ett, två, tre! Hejdå alla!

Lite spilld cola är väl inget att bekymra sig över

Jag blev positivt överraskad igårkväll, det visade sig nämligen att min fredagskurs inte börjar förrän nästa vecka. Detta innebär dels att jag inte missade den förra veckan när jag var hemma, men även att jag var ledig idag. Fantastiskt tyckte jag - nu skulle jag kanske hinna med allt som jag har att göra. Nja, det kanske var lite väl optimistiskt, men det har varit en fin dag ändå.

Jag har hunnit med lite hemmafix (som att tvätta och städa), men jag har även hunnit med att gå till banken (äntligen) och utforska Potsdamer platz med Michelle. Dagens höjdpunkt var nog nästan banken, för det gick så härligt smidigt, bara in och ut mer eller mindre. Sen blev det en snabb visit till affären och lite mys med te och tv-avsnitt innan jag begav mig in mot stan för att träffa Michelle. På Potsdamer platz fanns det en skidbacke (!) och en liten julmarknad. Jag och Michelle var inte sena att haka på julfirandet (trots att det egentligen bara är november), så vi letade upp ett stånd med gluwein och köpte en kopp var. Fruktansvärt. Hemskt. Var. Det. Inte alls som glögg, utan snarare som uppvärmt vanligt vin utan krydda alls. Lite som att dricka flytande nagellack (gissar jag.) Det slutade alltså inte bättre än att jag vackert fick gå tillbaka med två så gott som helt fulla muggar till inlämningen (för att hämta panten.) Mannen som tog emot dem tittade på mig som om jag var sjuk, och det var ju inte så långt från sanningen. Jag mådde lite illa i säkert tio minuter efteråt, smaken försvann liksom aldrig. Usch och fy.

Sen gick vi till en italiensk restaurang, åt kvällsmat tillsammans och pratade lite om veckan som har gått. Det var en ganska mysig fredagkväll. Nu sitter jag hemma och pendlar mellan mitt rum (och min dator) och Martins rum (där han har sina vänner på förfest.) De ska gå ut om en stund, men jag följer nog inte med. Dels för att jag inte är så sugen på att gå ut, men främst för att jag spillde coca cola och torkade upp det med min duschhandduk, så nu väntar jag på att de ska gå så att jag kan slänga in den i tvättmaskinen. Ja, det låter kanske lite knäppt - men just exakt så knäpp är jag. Varför tog jag just den handduken kan man fråga sig, och det undrar jag med. Till råga på allt så är den vit. Det blir säkert inga fläckar. Jaja, alla har vi våra ljusa stunder. Nu ska jag nog återgå till mitt pendlade.

Ärenden

Min tidigare så briljanta idé att ta en jobbig/"att göra"-sak om dagen har börjat spricka lite i kanterna nu. Främst för att huvudsyftet var att det skulle bli mindre jobbigt (och mer skonsamt), men jag har nu börjat inse att jag mest mår dåligt över att ha en massa saker liggande istället. Nu blir det kanske att jag satsar på att göra allt under en dag istället, som att rycka av ett plåster. Vi får bara hoppas att det inte blir som ett sår som har läkt ihop med en gasbinda, för jag vet inte om jag hade orkat med det.

Så vad har jag då som jag måste göra? Jo: jag måste gå till banken, prova handla i en annan (billigare) mataffär, skaffa bibliotekskort, lära mig hur man skriver ut saker i datasalarna, skaffa kurslitteratur, göra mer vettiga saker med min tid (plugga, turista) och tvätta. Fast tvätta platsar knappt på listan, det är inte jobbigt. Bankbesöket ligger nog överst på listan, så det ser jag med spänning fram emot att få göra imorgon. Kul kul.

Vad har jag annars gjort idag då (annat än att nå denna djupa insikt)? Jo, jag har haft en relativt vanlig torsdag. Min morgon inleddes med en föreläsning om skatter, fortsatte sedan med lunch där jag lyckades köpa mat och efterrätt för 30kr (sammanlagt) och avslutades slutligen med mikroekonomi som följdes av tyska. Jag hade en tyskläxa helt utan fel idag (eftersom jag hade bett Martin läsa igenom den igårkväll) vilket storligen förvånade min tysklärare. Då jag är väldigt ärlig så erkände jag att jag hade fått den rättad (men det är faktiskt tillåtet och jag lärde mig något när han rättade den), fast trots att jag visste att jag inte hade gjort något fel så kunde jag inte låta bli att känna mig som om jag hade blivit påkommen med något hemskt. Kanske som att snatta eller så, och det kändes ju onkeligen lite jobbigt. Jag går ju knappt mot rött ens (fast det måste man göra i Berlin, så jag har börjat försöka tänja på mina gränser lite i just det fallet.) Jaja, så många fel hade jag inte. Jag kommer över det. Nu ska jag sy ett nytt fodral till min iPod tänkte jag. Godnatt alla.

Fick du slutet på den meningen?

Idag var en ganska vanlig dag, så det finns inte så mycket att blogga om direkt. Lärare med usel handstil och lite lätt trötthet (från min sida) är nu standardelement i min vardag. Speciellt den usla handstilen driver mig till vansinne, tröttheten är nog mitt eget fel. Det finns inte mycket som är så irriterande som att inte kunna läsa andra hälften av en mening, pausa för att försöka klura ut vad där egentligen står och sen går det några sekunder så är både den meningen och de följande fyra (som man inte ens börjat titta på) borta. Jag har hört irriterat muttrande från de tyska studenterna också, och de har det ju avsevärt mycket lättare än vad vi har (de har större chans att gissa vad som borde stå där baserat på sammanhang och de har ett något större ordförråd), så då kan ni ju kanske gissa hur jobbigt det var för mig och Patryk.

Jag hade i övrigt storslagna planer på att åka hem tidigt idag då jag tänkte hinna med både att gå till banken och handla mat. Nu blev det ju inte riktigt så då jag sa till Lauren att vi kunde fika och hon sen gjorde om fikan till en spontan shoppingtur. Hon skulle nämligen ut ikväll och hade inget att ha på sig. Jag följde med som smakråd utan någon som helst avsikt att köpa nåt, men det blev en topp ändå. Från H&M till och med, så nu har jag sponsrat svensk ekonomi lite. Nu sitter jag hemma och tar igen mig lite innan det är dags för mig att gå till (mat)affären. För shopping eller ingen shopping, mat klarar jag mig inte riktigt utan. Det mest viktiga är...

Tisdagar, härliga tisdagar

Efter en hyfsat smärtfri flygresa tillbaka till Berlin så blev det en ganska sen kväll för mig igår. Martin kom och hämtade mig som utlovat, men efter det så blev det rättning av tyskläxa och allmänt småfix, så jag kom inte i säng förrän efter tolv ändå. Det är ganska illa med bara sex timmars sömn när man måste koncentrera sig tolv timmar i sträck vet jag nu. Min dag idag var ändå helt okej, även om ingen riktigt kunde förstå min entusiasm vid tvåtiden, trots att jag försökte förklara med glada tillrop att jag var halvvägs. (Bara hälften av dagen kvar ju.)

Nu sitter jag nyduschad med flätat hår och har bara att borsta tänderna kvar innan jag ska sova. Imorgon har jag min första morgonföreläsning på en onsdag någonsin (om man inte räknar de gånger som jag gått av misstag) eftersom den föreläsaren nu verkar ha tillfrisknat. Bra kanske, men ändå lite sorgligt. Nej, det här var kanske inte världens mest spännande inlägg - jag skyller på sömnbrist. Imorgon blir det skola 8-14 och sen fika med Lauren. Nu ska jag sova. Godnatt alla.

Felicia tar semester

Så kan man nog säga när jag nu idag (efter en veckas velande) har bestämt mig för att åka hem i fem dagar. Jag kommer att missa fyra föreläsningar och jag saknar Berlin redan (för jag är knäpp), men det ska nog bli skönt att komma hem att tag. Pappa har lovat att titta på mitt skrubbsår, jag ska få (tror jag) havregryn av mamma och träffa utvalda delar av släkten på morfars begravning imorgon. Planet går klockan åtta ikväll, vilket innebär att jag landar på Kastrup nio (och med lite tur) så är jag hemma tio. En ganska dyr nöjesresa, då det är höstlov, men det finns ju definitivt sämre sätt att tillbringa en helg på tycker jag, så det är säkert väl värt pengarna. Om/när pappa läser det här så kan han kanske läsa in i det att jag redan er fram emot söndagmiddag på söndag. I övrigt så har jag stora planer på att hämta min vintermössa och fixa lite med mina stövlar. Eventuellt så blir det en ny iPod också.

Utöver mina sista jobbiga minuters tvekan innan jag faktiskt köpte biljetten så har jag inte gjort många knop idag. Jag hade storslagna planer på att bege mig in mot Alexa (shoppingcentrat vid Alexanderplatz) för att testa om min iPod hade gått söner (med andra ord be att få prova koppla in den med någon av deras laddare), men när jag väl hade bestämt mig för att åka hem så insåg jag att det kunde jag likagärna göra hemma hos mamma. Så istället blev det städning, matlagning och packning som seglade upp på min att-göra-lista. Härligt, härligt. Jag har funderat lite så smått på vad Martin ska göra när jag är borta en helg. Jag städade ju när han var borta, men det tror jag är ganska unikt. Mamma hade kanske kunnat göra något liknande, men de flesta andra hade nog tagit tillfället i akt och stökat ner lite extra. Nu ska jag nog fortsätta med mina mer eller mindre viktiga aktiviteter i väntan på att Martin kommer hem och skriver ut min biljett åt mig.

Ur fas?

Jaha, så kom då ännu en lång tisdag med lite twist. Jag har haft 12 timmars föreläsningar och måste erkänna att någonstans halvvägs så kände jag mig ganska modstulen. Som om det aldrig skulle ta slut liksom. Schemaläggaren i Berlin borde nästan få utsättas för det här, men sen å andra sidan så har jag nog känt så här fler gånger. Torsdagarna i tvåan på gymnasiet var ganska grymma de med. Som vanligt så händer det ju ganska spännande saker i mitt liv i övrigt, det blir sällan tråkigt under längre stunder. Jag berättade för Patryk (från Birmingham som jag har mikroekonomi med) om min helg (med skrubbsår, Ikeabesök och allt) och han erkände ganska kvickt att det var svårslaget. Hans mest dramatiska bedrift från helgen var att ha skakat hand med någon som höll i en cigarett och bli bränd. Det låter ju visserligen också ganska hemskt, men jag är inte alltid så ödmjuk så jag accepterade gladeligen titeln för knäppast helg.

Dagen blev något ljusare när jag insåg att min morgonföreläsning för morgondagen var inställd den här veckan också, jag slås nämligen ibland av tanken att meningen med livet kanske är att få sova. Ofta når jag denna insikten klockan sex på morgonen, så jag vet inte riktigt om jag kan stå för den just nu, det finns ju en hel del annat som är roligt också trots allt. Även om det kan vara extremt jobbigt att vakna ibland.

För att avsluta med en cliffhanger så tänkte jag då meddela att det återigen verkar som om min iPod har gått sönder. Min livskamrat (som mamma uttryckte det efter att jag anklagat henne för att inte förstå vidden av detta problem) gick nämligen inte att starta när jag var på väg att bege mig hemåt klockan kvart i åtta igår. Detta var sällsynt grymt då jag hade en timmes hemresa, var trött, hungrig och tråkad. Eftersom jag ibland har en tendens att överdriva så kommer jag därför fortsätta att referera till den timmen som den längsta timmen i mitt liv veckan ut. Detta innebär att timmen jag tillbringade med att prata med Sascha förra helgen nu har rutschat ner till en andraplats. Woho! Det visade sig sen att den gick inte heller att ladda när jag kom hem och detta var inget som Martin rådde på. Han kunde dock inte upptäcka något uppenbart fel, och detta var kanske inte så konstigt med tanke på att jag brukar vara så rädd om mina saker. Så nu återstår det helt enkelt att se: Är det sladden eller iPoden? Kommer jag köpa en ny om det visar sig vara iPoden? Den som lever får se. (Dagens i-landsproblem?)

Är du säker på att det här inte är ditt fel?

Idag har varit en lite märklig dag kan man kanske säga, men jag vill ända inte klaga, för måndagar är nog nästan min älsklingsdag. Jag har ju (som inte många kan ha missat) ett ganska... uselt schema, men måndagar är ett av de få undantagen. På måndagar har jag föreläsning mellan 10-12, så det är en dag när jag (som Martin säger, jag tror att han har hittat på ordet själv) "chillax(-ar)" (chill + relax.) Fast idag fick jag gå upp lite extra tidigt om jag skulle hinna in till Erasmuskontoret under deras sparsamma öppetider. Jag har ju nämligen blivit inskriven som fel inriktning (fek istället för nek), vilket har försvårat mitt val av kurser något.

Jag försökte tappert kämpa på imorse trots brist på plåster och ett knä som var lite svårt att gå med. Det gällde med andra ord att hålla tungan rätt i mun och försöka böja på benet så lite som möjligt (det svåraste var att sätta på strumpor och ta på mig skorna.) Allt gick ganska okej (även om det var lite smärtsamt) ända tills jag skulle ta på mig högra skon och upptäckte att jag hade blött igenom jeansen. Lite drygt sådär. Då fick jag byta om till leggings (som visade sig vara skönare) och försöka bättra på min kassa omplåstring med näsdukar. Kanske lite för mycket information, men men.

När jag väl kom fram till Erasmuskontoret så visade sig mitt problem inte bara vara svårlöst, utan kanske även lite svårförstått. Jag fick förklara det flera gånger och hon fattade nog inte riktigt det. Responsen jag fick var ungefär: "Ja, oj, det var ju lite jobbigt", "Nej, det vet jag inte om jag kan lösa", "Är det ens lönt att försöka fixa det nu?", "Det blir ju jobbigt om jag ska behöva fixa det", "Det här är nog inte riktigt mitt problem" och "Är du säker på att det här inte är ditt fel?" Idel service och välvillighet med andra ord. Jag slogs av tanken att hon kanske var lite blåst och kunde inte låta bli att säga (efter visst tandagnisslande i tysthet) "Ja, jag vet då inte hur man ska lösa det här, för det här hade inte hänt på mitt universitet". Det hjälpte kanske inte henne så mycket, men jag mådde åtminstone lite bättre.

Sen blev det att stappla iväg mot dagens enda (!) föreläsning innan jag begav mig mot apoteket (för att inhandla lite bättre förband) och mataffären (för att inhandla mat.) Nu har jag x antal timmars tyskpluggande framför mig då jag har prov imorgon. 60 ord är det tror jag. Som tur är så har jag en livs levande ordbok när Google-translate sviker mig. Ibland har man tur. Man ska nog bara inte leta efter den turen inne på Erasmuskontoret, där är den fridlyst.