Pluggandet flyter på och livet går vidare. Ibland händer det så mycket, men ändå så lite, att det är liksom inte lönt att försöka sammanfatta det med ord. Jag har börjar skriva sammanfattningar av föreläsningsmaterialet i Risiko managment tillsammans med Mel (som jag träffat genom Martin) och jag tycker för det mesta att det är mycket bättre än att plugga själv. Dels för att jag kan fråga henne om saker jag inte förstår (både språkligt och innehållsmässigt) och dels för att det går mycket snabbare än att läsa de ändlöst långa kapitlen i boken. Fast sen ibland slår det mig att det vi gör mer eller mindre bara är att skriva av, men mestadels är jag optimistisk. För att inte tala om tiden jag har lagt ner. Igår satt jag och pluggade i skolan till halv åtta på kvällen (!) Jag imponerade mig själv så pass mycket att jag belönade mig själv med en chokladkaka på vägen hem.
Andra, lite tråkigare nyheter, är att jag redan lyckats läsa ut två av tre av de böckerna jag tog med mig från Sverige. Detta innebär, tyvärr, att jag bara har en kvar att läsa nu. Fast jag klarar mig säkert. Om inte annat kan jag ju alltid ge mig på att börja plugga på tunnelbanan, det hade nog vart nåt. I vilket fall som helst så börjar det snart bli dags för mig att åka hem igen. Det märks (inte minst) på att jag har börjat fundera på vad min resväska kommer väga och att jag har sökt två korridorsrum i Göteborg. Besked om hur det går med rummen lär jag få nästa vecka, så det väntar jag på med spänning.
Ikväll sitter jag hemma inne på mitt rum och tar det ganska lugnt. Martin, Sascha och Sascha sitter inne på Martins rum och spelar Playstation. Allt eftersom klockan blir mer och mer kommer jag på mig själv med att tänka "Nu kommer de inte gå ut ikväll, nu är det för sent." Egentligen vet jag ju att det inte finns något som heter "för sent för att gå ut" här i Berlin, så jag har nog kommit fram till att antingen så tänker jag om mig själv, eller så har jag redan börjat ställa om mig till hur man lever i Sverige. Det är väl kanske inte helt omöjligt att det är en kombination av båda antar jag. Nej, nu ska det bli skönt att få sova snart. Det har varit en lång vecka. Godnatt alla.
Andra, lite tråkigare nyheter, är att jag redan lyckats läsa ut två av tre av de böckerna jag tog med mig från Sverige. Detta innebär, tyvärr, att jag bara har en kvar att läsa nu. Fast jag klarar mig säkert. Om inte annat kan jag ju alltid ge mig på att börja plugga på tunnelbanan, det hade nog vart nåt. I vilket fall som helst så börjar det snart bli dags för mig att åka hem igen. Det märks (inte minst) på att jag har börjat fundera på vad min resväska kommer väga och att jag har sökt två korridorsrum i Göteborg. Besked om hur det går med rummen lär jag få nästa vecka, så det väntar jag på med spänning.
Ikväll sitter jag hemma inne på mitt rum och tar det ganska lugnt. Martin, Sascha och Sascha sitter inne på Martins rum och spelar Playstation. Allt eftersom klockan blir mer och mer kommer jag på mig själv med att tänka "Nu kommer de inte gå ut ikväll, nu är det för sent." Egentligen vet jag ju att det inte finns något som heter "för sent för att gå ut" här i Berlin, så jag har nog kommit fram till att antingen så tänker jag om mig själv, eller så har jag redan börjat ställa om mig till hur man lever i Sverige. Det är väl kanske inte helt omöjligt att det är en kombination av båda antar jag. Nej, nu ska det bli skönt att få sova snart. Det har varit en lång vecka. Godnatt alla.
Det är ju mamma på bilden! Har hon nu dykt upp i Berlin tänkte jag. Det förvånade mig i och för sig inte. Man vet ju aldrig med henne vad hon får för sig. Men sedan lade jag märke till att det det var vid en annan årstid....
SvaraRaderaBra att du bitit ihop fått pluggat det du tänkt.Det är alltid bra att få undan saker och ting.
Har satt blommorna jag fick idag när jag var och talade på Ung Vänster på bordet i en vas. Det innebär en del Risiko managment med tanke på katterna o deras framfart. Sist jag gjorde det hade de bitit av alla knopparna när jag kom hem. Men fram till nu är situationen under kontroll. Tror jag. Kram Pappa