En söndagmorgon/eftermiddag med brunch och Mauerpark kan vara mysigt. Åtminstone i teorin. Lägger man sedan till kallt väder och en grinig Lauren på det så kan det ibland vara tungt även för det mest optimistiska optimist. Lauren har nämligen en tendens att vara på ett intensivt grinigt humör som bara suger all glädje och livslust ur en (vilket mamma skulle säga inte är möjligt, men hon har fel.) Vi skulle träffas, äta lite och sen gå på marknaden var det tänkt, men fullt så enkelt var det inte. Lauren sågade nämligen samtliga av våra förslag på matställen och cafeér, de var för vanliga (konditorikedja), tråkiga och luktade som underkläder (ett café kombinerat med tvättstuga.) Jag, Michelle och Eimear tyckte mer att det var lite intressant och luktade nytvättat, men trots att vi alla höll på att krevera av hunger fick sökandet fortsätta tills även Lauren var tillfredsställd. Och det dröjde.
Sen när vi väl satt ner så fortsatte maratonet och min avslappnade söndagmorgon började bli deprimerande. Hon ville inte åka till Mauerpark, för den är så tråkig på vintern, men å andra sidan så ville hon inte gå hem heller, för det var ju också jättetråkigt. Jag satt och tänkte "Snälla åk hem, snälla åk hem, snälla åk hem", för det var inte mycket jag ville så mycket i den stunden som att eländet skulle ta slut. Nu blev det inte så att hon åkte hem, utan hon fortsatte förpesta alla andras dag i några timmar till. Vi gick i alla fall till Mauerpark som planerat, men jag hittade ingenting, vilket kändes lite tråkigt. Sen efter att Lauren hade deklamerat att hon skulle aldrig vilja köpa så mycket brownie att hon inte kunde äta upp allt och vilja slänga resten. för hon kunde inte föreställa sig tanken att vilja bli av med den "För hon behövde inte den negativa energin i sitt liv" och nåt i stil med att "att inte vilja ha choklad hade varit väldens undergång" så kände jag att min eftermiddag hade kulminerat. Det var dags att åka hem.
Väl hemma så flummade och pluggade jag lite innan Martin kom hem och det blev dags att handla mat. Vi gick (hela vägen) till Ostbanhof, för det är den enda affären som har öppet på söndagar, och sen gjorde vi pizza. Den blev lite bränd, men det var helt klart okej ätbar ändå. Så en helt okej söndag med andra ord, även om Lauren verkligen kan vara... tröttsam ibland.
Sen när vi väl satt ner så fortsatte maratonet och min avslappnade söndagmorgon började bli deprimerande. Hon ville inte åka till Mauerpark, för den är så tråkig på vintern, men å andra sidan så ville hon inte gå hem heller, för det var ju också jättetråkigt. Jag satt och tänkte "Snälla åk hem, snälla åk hem, snälla åk hem", för det var inte mycket jag ville så mycket i den stunden som att eländet skulle ta slut. Nu blev det inte så att hon åkte hem, utan hon fortsatte förpesta alla andras dag i några timmar till. Vi gick i alla fall till Mauerpark som planerat, men jag hittade ingenting, vilket kändes lite tråkigt. Sen efter att Lauren hade deklamerat att hon skulle aldrig vilja köpa så mycket brownie att hon inte kunde äta upp allt och vilja slänga resten. för hon kunde inte föreställa sig tanken att vilja bli av med den "För hon behövde inte den negativa energin i sitt liv" och nåt i stil med att "att inte vilja ha choklad hade varit väldens undergång" så kände jag att min eftermiddag hade kulminerat. Det var dags att åka hem.
Väl hemma så flummade och pluggade jag lite innan Martin kom hem och det blev dags att handla mat. Vi gick (hela vägen) till Ostbanhof, för det är den enda affären som har öppet på söndagar, och sen gjorde vi pizza. Den blev lite bränd, men det var helt klart okej ätbar ändå. Så en helt okej söndag med andra ord, även om Lauren verkligen kan vara... tröttsam ibland.
(Bilden är från Martins eventuella stejk på Vattenfall och det står mer eller mindre att svenskar är snåla. Han tog med den hem åt mig, det var väl snällt?)
Rolig bild. Vattenfall är bovar så dom kan dom gått strejka emot. Beter sig som de värsta privata bolagen trots att de borde ta andra hänsyn i och med vi och samhället är ägare. Men regeringen tycker uppenbraligen att det är så här ett statligt bolag skall fungera. Kram/Pappa
SvaraRadera