Igår var en lång och seg, men ganska produktiv tisdag. Min föreläsning i ekonomisk tillväxt innehöll för första gången ingen matte alls, men jag måste säga att detta fann jag nog mest förvirrande. Att avvika från det normala kan ju vara skönt, men just igår fick detta mest effekten att jag satt och undrade om jag 1. Drömde 2. Om det ens var tentarelevant eller 3. Om jag skulle ha sovit lite längre istället. På det stora hela var det ganska intressant, även om jag till slut kom fram till att det antagligen inte var tentarelevant. Jag tror att denna insikt slog mig någongång när professorn förklarade varför rymdfärjan Columbia egentligen kraschade.
Sen släpade jag mig som vanligt iväg mot huvudbyggnaden för lite lunch och plugg. Jag kände mig ganska duktig som lyckades läsa tio sidor i min bok om skattelära trots att jag kände mig som om jag låg i koma. Sen reste jag mig upp för att gå till nästa föreläsning, och då upptäckte jag att jag hade satt mig i kaffe. Fast det kan väl hända den bästa antar jag. Tyskan var sen sällsynt plågsam, fast det låg nog hos mig mer än vad det var Herr Fischers fel. Jag kände mig mest skeptisk inför uppgifterna han delade ut och fann det väldigt frestande att bara säga "Nej tack" när han delade ut sina diverse stenciler. Att vi sen satt och diskuterade skillnaden mellan "trotzdem" och "obwohl" i 20 minuter var ju kanske inte heller dagens höjdpunkt, men det verkade vara ganska välbehövligt för spanjorerna, italienarna och fransmännen. Det vill säga i princip alla i gruppen utom jag. Jag fann det nog mest mer och mer förvirrande. Jag kom lite sent till min avskedsmiddag med Whitney, och Felix, men det var trevligt ändå. Vi åt god mat och pratade lite innan det var dags för Whitney att gå och lägga sig, hon skulle upp fyra på morgonen för att hinna med sitt plan.
Nu sitter jag och har så gott som packat klart min väska inför min resa till det spännande landet Sverige (som jag skulle ha gjort för en vecka sedan.) Jag måste säga att jag har höga förväntningar och många frågor som jag ser fram emot att få svar på under resans gång. Finns det till exempel isbjörnar i norra Sverige? Martin envisas med att det borde det göra, åtminstone i Norge. Jag säger nej, det gör det inte. Så det återstår att se om jag hinner få med en expedition till Lappland för att undersöka detta närmre. Om inte annat så har pappa sagt att han kan låna en bok som ingår i min kursliteratur på Malmö stadsbibliotek, så det är ju ett alternativ det med. Som mamma säger: Vilka är de oändliga möjligheterna?
Sen släpade jag mig som vanligt iväg mot huvudbyggnaden för lite lunch och plugg. Jag kände mig ganska duktig som lyckades läsa tio sidor i min bok om skattelära trots att jag kände mig som om jag låg i koma. Sen reste jag mig upp för att gå till nästa föreläsning, och då upptäckte jag att jag hade satt mig i kaffe. Fast det kan väl hända den bästa antar jag. Tyskan var sen sällsynt plågsam, fast det låg nog hos mig mer än vad det var Herr Fischers fel. Jag kände mig mest skeptisk inför uppgifterna han delade ut och fann det väldigt frestande att bara säga "Nej tack" när han delade ut sina diverse stenciler. Att vi sen satt och diskuterade skillnaden mellan "trotzdem" och "obwohl" i 20 minuter var ju kanske inte heller dagens höjdpunkt, men det verkade vara ganska välbehövligt för spanjorerna, italienarna och fransmännen. Det vill säga i princip alla i gruppen utom jag. Jag fann det nog mest mer och mer förvirrande. Jag kom lite sent till min avskedsmiddag med Whitney, och Felix, men det var trevligt ändå. Vi åt god mat och pratade lite innan det var dags för Whitney att gå och lägga sig, hon skulle upp fyra på morgonen för att hinna med sitt plan.
Nu sitter jag och har så gott som packat klart min väska inför min resa till det spännande landet Sverige (som jag skulle ha gjort för en vecka sedan.) Jag måste säga att jag har höga förväntningar och många frågor som jag ser fram emot att få svar på under resans gång. Finns det till exempel isbjörnar i norra Sverige? Martin envisas med att det borde det göra, åtminstone i Norge. Jag säger nej, det gör det inte. Så det återstår att se om jag hinner få med en expedition till Lappland för att undersöka detta närmre. Om inte annat så har pappa sagt att han kan låna en bok som ingår i min kursliteratur på Malmö stadsbibliotek, så det är ju ett alternativ det med. Som mamma säger: Vilka är de oändliga möjligheterna?
Hur blir det bättre än så här?
SvaraRadera