Ja, så var det lördag. Kvällen igår var förhållandevis underhållande. Jag hade nämligen återigen lyckats hamna i en situation där jag ville vara på två ställen samtidigt, och svårt för att säga nej och välja som jag kan ha ibland, så valde jag (föga förvånande) att försöka gå på båda. Detta innebar att jag först åkte till Natalies och Annas födelsedagsfest (med Martin mfl.) och sen åkte jag iväg för att gå på den sista Erasmus-festen med mina vänner. Det hela blev dock inte alls som jag hade väntat mig av ett flertal anledningar:
1. Jag kunde så klart inte bara säga hejdå och gå när jag lämnade födelsedagsfesten, utan lovade alla att jag skulle försöka komma tillbaka när jag hade tröttnat på den andra klubben. Jättekorkat med tanke på att det var det jag ville göra typ minst av allt i hela världen, jag kände mycket mer för att åka hem och lägga mig efter att ha varit klart på Erasmus-festen.
2. Erasmus-festen verkade ganska skum när vi väl kom dit. För det första så såg bygganden som ett fängelse, komplett med galler för alla fönster och allt. För det andra så lät musiken ganska skum (typ gospelaktig nästan) och det lät dessutom ganska ihåligt, vilket fick oss att misstänka att det var tomt därinne. Det tredje, och sista, som till slut fick oss att välja att inte lägga 5 euro på inträdet var: Det fanns ingen kö, och de två tjejer som gick in under tiden vi stod och funderade kom ut två minuter senare. Då gav vi upp och bestämde oss för att det nog inte var lönt.
Alltså blev det så att jag återvände till den ursprungliga festen efter redan en timme. Hade jag kul? Ja, förhållandevis antar jag. Temat på festen var 80-tal och jag kan nog utan att överdriva säga att jag var minst utklädd av alla där. Jag stannade till fyra eller så och hann prata med en del av de andra som var där samt försöka reda ut hur man egentligen dansade på 80-talet, ett mysterium som ännu inte är helt löst. Mamma kanske kan visa när jag kommer hem.
Idag har jag verkligen inte gjort något nämnvärt. Man skulle kunna säga att jag förtjänar det efter min tenta, men jag är ytterst tveksam till om jag har "råd" att unna mig en helt ledig dag, det är ju trots allt inte långt kvar till mina andra tentor. För att kompensera för denna slapphet så bestämde vi (jag, Martin och Sascha) oss för att satsa på riktigt ambitiös matlagning: Egentillverkad pasta. Och hur smakade det? Mja, det var nog lite svårt att göra. Speciellt när man inte har en ordentlig kavel utan använder sig av en vinflaska. Vi blev i alla fall väldigt mätta och lyckades ha ett väldigt intressant samtal av vad som egentligen kan anses vara "coola" yrken. Nu ska jag nog kanske umgås med dem lite när de ser på boxning, men i övrigt blir det nog en tidig kväll för mig och mycket plugg imorgon. Dagens rubrik var något som Martin igår försökte säga på engelska först "Life is not a pony farm". Jag reagerade med ett "Vad sa du? Så kan man inte säga på engelska", så nu har jag lyckats lära mig ett nytt tyskt uttryck. Jag ska försöka komma på hur jag kan integrera det i mitt vardagsspråk, för visst låter det kul?
1. Jag kunde så klart inte bara säga hejdå och gå när jag lämnade födelsedagsfesten, utan lovade alla att jag skulle försöka komma tillbaka när jag hade tröttnat på den andra klubben. Jättekorkat med tanke på att det var det jag ville göra typ minst av allt i hela världen, jag kände mycket mer för att åka hem och lägga mig efter att ha varit klart på Erasmus-festen.
2. Erasmus-festen verkade ganska skum när vi väl kom dit. För det första så såg bygganden som ett fängelse, komplett med galler för alla fönster och allt. För det andra så lät musiken ganska skum (typ gospelaktig nästan) och det lät dessutom ganska ihåligt, vilket fick oss att misstänka att det var tomt därinne. Det tredje, och sista, som till slut fick oss att välja att inte lägga 5 euro på inträdet var: Det fanns ingen kö, och de två tjejer som gick in under tiden vi stod och funderade kom ut två minuter senare. Då gav vi upp och bestämde oss för att det nog inte var lönt.
Alltså blev det så att jag återvände till den ursprungliga festen efter redan en timme. Hade jag kul? Ja, förhållandevis antar jag. Temat på festen var 80-tal och jag kan nog utan att överdriva säga att jag var minst utklädd av alla där. Jag stannade till fyra eller så och hann prata med en del av de andra som var där samt försöka reda ut hur man egentligen dansade på 80-talet, ett mysterium som ännu inte är helt löst. Mamma kanske kan visa när jag kommer hem.
Idag har jag verkligen inte gjort något nämnvärt. Man skulle kunna säga att jag förtjänar det efter min tenta, men jag är ytterst tveksam till om jag har "råd" att unna mig en helt ledig dag, det är ju trots allt inte långt kvar till mina andra tentor. För att kompensera för denna slapphet så bestämde vi (jag, Martin och Sascha) oss för att satsa på riktigt ambitiös matlagning: Egentillverkad pasta. Och hur smakade det? Mja, det var nog lite svårt att göra. Speciellt när man inte har en ordentlig kavel utan använder sig av en vinflaska. Vi blev i alla fall väldigt mätta och lyckades ha ett väldigt intressant samtal av vad som egentligen kan anses vara "coola" yrken. Nu ska jag nog kanske umgås med dem lite när de ser på boxning, men i övrigt blir det nog en tidig kväll för mig och mycket plugg imorgon. Dagens rubrik var något som Martin igår försökte säga på engelska först "Life is not a pony farm". Jag reagerade med ett "Vad sa du? Så kan man inte säga på engelska", så nu har jag lyckats lära mig ett nytt tyskt uttryck. Jag ska försöka komma på hur jag kan integrera det i mitt vardagsspråk, för visst låter det kul?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar