Bussar och galna tanter

Idag var min första arbetsdag med normal arbetstid, vilket innebar att jag började jobba klockan 8.30 (istället för 9.30 som igår). Idag var även första gången jag skulle ta mig till S-Bahn stationen själv, det vill säga till fots, utan Whitney. Detta hann jag oroa mig för en hel del kvällen innan, med tanke på att det inte var världens lättaste väg och jag hade aldrig gått den förr. Whitney var snäll nog att rita mig en väldigt fin karta som hjälpte mig ganska bra, bortsett från den sista biten, men då hittade jag en dam som skulle till stationen hon med, så vi gjorde sällskap de sista två minuterna eller så. Väl framme vid stationen så hade jag klarat mig till det tåget med säkert sex minuters marginal, och kunde därmed pusta ut. Trodde jag.

Oväntat nog så uppstod problemet istället vid Zoologischer Garten, där jag byter till buss den sista biten. Vid busshållplatsen var det jag och en väldig massa människor, och en galen tant. Att hon var galen grundar jag på att hon stod och skrek allmänt osammanhängande saker i sin bästa domedagsröst samtidigt som hon stirrade ilsket på folk. Exempelvis lyckades jag snappa upp "Det stååååår någooon där nere i oooosten!" Lite oklart vad hon egentligen menade med detta. Likaså "Det är inte seeeenap det är bajs". Men men, alla städer har väl sina galningar. Där stod vi alla fall länge och väntade, jag, människorna och den galna tanten. Inte kom det någon buss inte. Som tur var så hade jag ju inkluderat goda marginaler (och hoppat över att duscha imorse!) så det som störde mig mest var nog ändå kylan. Jag var ändå ganska lättad när bussen väl kom, för jag hade ju ändå inte hur mycket tid som helst. När bussen väl kommer är det tio minuter tills jag börjar, vilket innebär att jag kommer komma ganska exakt i tid. Så vi går på bussen allihop. Med tanten och allt.

Det var ju bara en liten detalj som omkullkastade det hela. Idag är dagen då Tyskland och Berlin med pompa och ståt firar Elysee-fördragets 50-års jubileum. Vad är det kanske ni undrar, och det gör jag lite med. Såvitt jag minns är det ett fredsfördrag som Tyskland och Frankrike skrev på efter andra världskriget, som skulle innebära ökat sammarbete, bättre kontakt och gemensamt arete för att förebygga framtida krig. Vad detta rent praktiskt innebar för mig idag var att hela innerstaden kring ambassadområdet och Bundestag stängdes ner. Och bussen kunde alltså inte köra sin vanliga sträcka. För att börja knyta ihop något som utspelade sig under mindre än en timme, men som jag ändå har lyckats ägna förvånandsvärt många ord åt att beskriva, så fick jag hoppa av bussen när jag kom på att den inte skulle dit jag ville, följa en gata som skulle leda till ambassaden på 10 minuter, något som egentligen snarare tog 20-25 minuter och kom i tid, men kraftigt försenad, till det obligatoriska personalmötet. Annars har det inte hänt så mycket högintressant idag som jag kan berätta om direkt. Vi blev runtvisade på press- och kulturenheten idag, och det var intressant. Vi fick även träffa de tre norska praktikanterna, som verkade trevliga. De informerade oss om att den danska ambassaden är störst (ca 50 anställda) och har flest praktikanter (7 stycken). Vi hade lite svårt att förstå hur detta kunde komma sig, med tanke på att Danmark är ett mindre land än Sverige, men vi kom fram till att det kanske kunde vara för att Danmark ligger närmre Tyskland. På vår ambassad finns det ungefär 40 anställda, att jämföra med Islands där de bara är fem och inte har några praktikanter alls.

Om vi lyckas charma in oss hos norskorna så kanske de kan släppa in oss på deras ambassad så vi får se hur där ser ut, de ska tydligen ha en väldigt fin innergård som ska påminna om en norsk äng tror jag att jag läste. För det är ju nämligen så att man kommer inte in på ambassaderna hur som helst, längre än till det gemensamma huset kommer inte allmänheten, och även om man jobbar på en ambassad så har man inte tillgång till mer än just sin egen. Mamma kommer säkert anmärka på att detta är ett alldeles för långt blogginlägg, så nu får jag nog försöka runda av lite. God natt alla!